torsdag 27 juli 2017

Varför skaffa en partner om man inte vill turas om att sitta i varandras knä 24 timmar om dygnet?


Alltså detta. Vilket otroligt skammande dravel. Artikeln är från i våras men delades i mitt flöde i dag och jag känner hur det börjar ryka ur öronen bara jag ser rubriken. Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?-personerna är nämligen föräldraversionen av Inte alla män!-människorna. En grupp så privilegierad att den inte kan (eller vill?) se utanför sin egen lilla bubbla. En grupp som tror att livet som dom själva ser det och lever är exakt så livet ter sig för alla andra.

Det är för det första inte är trötta och slitna föräldrars fel att personalen har många barn att ta hand om på förskolan, det handlar om politik och pengar och hur mycket resurser de ansvariga är villiga att avsätta för verksamheten. Jag blir så otroligt trött av att om och om igen läsa om mammor som skammar andra mammor för att de inte kan eller vill lägga varje ickejobbande minut på sitt barn. För det är mammor det handlar om. Mammor tjänar minst, mammor städar mest, mammor är hemma med barnen längst och det är vi som i samhällets ögon aldrig är nog, hur vi än vänder ut och in på oss.

Nej, om man vill hacka på folk som inte umgås med sina barn så kan man skriva en debattartikel om att var fjärde pappa inte tar ut EN ENDA DAG föräldraledigt under sitt barns första två år, utan istället väntar och sedan tar ut de dagarna under sommaren och jul- och nyår (källa). Där är frågan om att välja bort umgänge med sina barn betydligt mer berättigad. Det finns säkert folk som – för att citera skribenten – "tar varje chans för att slippa vara tillsammans med sina egna barn" men jag är övertygad om att den skaran föräldrar är försvinnande liten. Resten av oss gör helt säkert så gott vi kan med de resurser vi har, både ekonomiskt, tidsmässigt, kärleksmässigt och egentidsmässigt.




7 kommentarer:

  1. Är rätt övertygad om att författaren till artikeln dessutom tillhör skaran som alltid längtat efter barn och på något plan anser att hennes största funktion på denna jord är just att bli mamma. Inte alla känner så. Man kan vara fantastiska föräldrar ändå.

    Jag kommer själv från en uppväxt med en ensamstående mamma & en pappa jag träffade på helgerna. Jag lekte ganska mycket ensam när jag var hemma hos mamma vilket i ärlighetens namn jag tror är ganska nyttigt. Varje helg och på dagis/i skolan lekte jag med syskon och andra barn, och på vardagskvällar jobbade alltid min mamma hemma & jag fick underhålla mig själv. Helvete vad jag hade kul! Min fantasi spirade loss och jag lekte ihop fantasivärldar utan dess like. Jag tror inte jag haft den extrema fantasi jag har idag om det inte vore för allt ensamlekande.

    Jag tror med andra ord inte att barn behöver underhållas, övervakas och kramas 24/7 av sin morsa eller dagsipersonal. Tvärtom. Att bara leka - med andra eller med sig själv, utan vuxna, är väldigt viktigt det med. Och jag är bara tacksam för varenda egentid min mamma lyckades få. För tro mig, det var inte mycket. Men enligt författaren ovan är hon förmodligen exakt den typ av mamma som hon vill skamma.

    Din poäng med att papporna lyser frånvarande i texten är så jävla spot on. Fattar inte varför de alltid ska slinka mellan stolarna. Lucky fucks!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja snubbarna kommer alltid undan, vaffan? Jag tror också på att egentid (för barnen då) stimulerar fantasin, tyvärr är dock mina barn helt sjövilda så de kräver ett visst mått av vuxenstyre än så länge, men det är ju inte så att vi är där och leker med om hela tiden, mer styr upp så de inte bråkar för mycket.

      Radera
  2. Alltså. Gah. Jag tror att de flesta barn som går heltid på förskola gör det därför att föräldrarna måste jobba heltid. Så visst, jag hade gärna varit MER med mitt barn men jag kan ju inte det? Kanske har man inte ekonomiska möjligheter att jobba deltid, kanske är man ensamstående och kanske ens arbetsplats inte möjliggör deltidsarbete. Och när skulle man smyga in den där hemska egentiden då? Sedan tycker jag det är intressant att om man har behov av egentid, eller bara ensamtid ibland, automatiskt diskvalificeras från föräldraskap? Alla vi introverta människor kanske bara ska tvångssteriliseras för att vi behöver få ta en promenad ensamma någon gång ibland?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har också tänkt mycket på det, både jag och Tobbe har ett stort behov av egentid, skulle vi då försökt få barn med varsin "jag vill vara med mina barn jämt"-partner istället då för barnens skull? Dessutom har ju olika barn olika stort behov av sina föräldrar, våra är gärna i samma rum som oss och släpar runt sina leksaker för att leka hos oss, men de behöver inte ha oss som lekledare hela tiden, de sköter de själva, och där är ju barn också väldigt olika. Mer respekt för att alla är olika efterlyser jag med andra ord!

      Radera
  3. Jag förstår din poäng även om din rubrik inte riktigt har med saken att göra. För egentid kan ju alla ha behov av, absolut. Less irriterad och vilja sälja ungarna på blocket kan man ju känna emellanåt. Men här var väl poängen att det inte ska vara förskolans uppgift att se till att vi föräldrar får egentid? I vår kommun är det iallafall reglerat så att man måste lämna och hämta sina barn i direkt anslutning till sitt arbete. Ställer du dig emot det, eller ska man som förälder strunta i de reglerna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättebra fråga, och jag tror att det är samma regler i alla kommuner. Och nej, jag ställer mig inte mot det per se, men jag tänker så här:

      Vi har ett väldigt generöst system för barnomsorg i Sverige, och jag tror att alla sådana sociala system utnyttjas i viss mån, allt från att folk vabbar fast barnen är i förskola, till att vara hemma en extra dag när man ändå använt karensdagarna osv. Det är så klart inte okej att göra, MEN, jag tror att de som på allvar utnyttjar systemet enbart för att götta sig lite på andra skattebetalares bekostnad är försvinnande få.

      De andra som – i brist på bättre ord – "utnyttjar" systemen gör nog det för att de behöver det. Kanske är den där halvtimmen på Ica före hämtning utan barn det andningshål som behövs för att hålla humöret uppe resten av kvällen med barnen, kanske är frisörbesöket den enda egentid som går att få på många månader när ingen barnvakt finns att tillgå. För att inte tala om alla som faktiskt har sina barn långa dagar på förskolan för att de rent ekonomiskt måste jobba heltid och arbetstid och pendling kräver det.

      Jag kanske är naiv men jag tror ändå gott om folk, och jag är övertygad om att den absoluta merparten av alla föräldrar gör så gott de kan för att både de och barnen ska må så bra som möjligt. Och jag tycker att den skammande tonen i "varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem" är extremt problematisk då jag tror att den gör mycket mer skada än nytta för de föräldrar som verkligen kämpar för att få vardagen att gå ihop.

      Radera
  4. Jag håller med dig om att det är onödigt att skamma och du har en poäng i mycket. Självklart utnyttjas systemen mer eller mindre, är jag också övertygad över. Jag säger inte att jag aldrig gör det eller gjort det men jag undrar också vem som har rätt att bedöma vems "utnyttjande" som är okej? Vem den som på "allvar gottar sig i skattebetalarnas pengar" vet jag inte vem du tänker den är eller gör..är det typ någon som blåser försäkringskassan på miljoner då de skrivit falska intyg eller liknande. De personerna kanske själva också anser sig vara i kategorin "utnyttjar systemet för att de verkligen behöver"? Jag säger som sagt inte att jag aldrig handlat innan hämtning, och det kanske inte är hela världen, men jag tycker egentligen inte det är okej och mår ändå dåligt när jag gör det. En halvtimme på ica må vara men om man tänker utanför sin egen sits och i ett större perspektiv och utifrån skattepengar i det stora hela...vad vill man att skattepengar ska gå till? Är det viktigare att barn får gå 40 timmar eller fritt på förskolan när man som förälder är föräldraledig med ett syskon..eller vill man att lagen kring möjlighet till personlig assistent ses över? För som någon skrev innan om typ att man kanske ska tvångssteriliserings bara för att man har behov av egentid? Nej det är ju inte det artikeln handlar om. Den handlar om att det rent krasst inte är förskolans uppgift att se till att vi föräldrar får egentid. Det måste lösas på annat sätt, med all respekt att det kan vara tufft för många med barnvakt osv. Sen kan jag hålla med om att artikeln är onödigt skammande och skulle kunna formuleras på annat sätt i vissa avseenden. Absolut.

    SvaraRadera