Äppel Päppel

Jag har ätit äpple i dag!

Nu kanske ni undrar varför jag är så exalterad över denna lilla fruktstund, men ta då och beakta att det var 2,5 år sedan jag blev allergisk mot typ allt i hela världen och således inte intagit denna delikatess med stort D sedan dess. Förhoppningsvis innebär dagens äppelpäppel att jag blivit frisk från min allergi, stressläkaren sa att det kan försvinna av sig självt, precis som det kan komma snajpandes när man minst anar det. Hoppas hoppas! Annars blir det en vår från helvetet, som de tre senaste.

Så här söt var jag när jag skulle skriva inträdesprovet på Skurup:

Jag vet, jag ser för-jäv-lig ut! Det är fan fortfarande ett mysterium för mig att jag blev antagen.
Men tillbaks till allergin; i år kanske jag kan få vara hyfsat normal och till och med använda mascara innan midsommar. Hooorray!
Annat bra i dag är att jag tagit ut mina nya vårskor på en promenad i parken. Min nya fina 19:50-kronorsväska från H&M fick också följa med. Och Tobe så klart.


Mer fantastiska saker denna soliga lördag (utan inbördes rangordning) är följande:

• Jag har varit på bodypump och lagt på tyngre på alla vikter!
• Jag har lagat mina två (!) par favoritsolbrillor. Yey!
• Jag har städat bland alla tidningar och magasin.
• Jag har beställt bilder från Pixcount.

Kom igen nu, ös på! Det är bara två månader kvar till sommaren, och jag tänker i alla fall inte ligga i vassen!

Min bodypumpinstruktör peppar ett gäng slutkörda brudar.

Påsklov, why oh why?

Jaha ja, då är man ofrivilligt ledig i 10 dagar.
Hm, jag undrar sa flundran vad man ska ta och hitta på? Öland är ju en idé men jag vill inte sitta isolerad på en öde ö när Bebben kommer. Och jag vill fortfarande kunna träna på mitt bästa träningsställe, har varit helt f r u k t a n s v ä r t lat den här veckan, har inte tränat sedan bodupumpen i måndags (som Tobe fortfarande har träningsvärk ifrån...) men det ska det banne mig bli ändring på i helgen!

Är ganska trött efter den här veckan som reporter.
10–18 är rätt bra tider att jobba, men 19-04 är ändå favoritpasset hittils. Jag hinner mer på de timmarna mellan sömn & jobb då, än på de mellan jobb & sömn när jag jobbar dagtid.
Å andra sidan får man göra helt fantastiska saker när man jobbar dag, som att åka ut på landet och klappa djur på soldränkta hästgårdar.

Foto: Martin Karlgren

Vår och sol...

...får en ju att börja längta efter sådana här dagar.
Visst var det nice, Ullis?!

Foto: FH

Man blir ju minst sagt sugen på att hoppa, dagar som denna.
Jag undrar om jag fortfarande kommer i overallen...

Organisera mera

jag är en riktig sucker för ordning och reda.
Jag får ångest om mina saker ligger slarvigt och oorganiserat, som när typ hela veckans post ligger i stora högar, genomkollat men icke-sorterat.
På¨grund av detta har mitt iTunes orsakat mig mycken smärta, då all nedladdad (hrrrm) musik inte alltid kommer med a) Låtnamn b) Artist c) Album.

Det kanske står !The Levellers - Sell out" i raden för namn, och då blir det helt fel för man kan inte organisera det i artistordning. Hittils har jag inte förstått hur man ordnar detta, alla sätt jag prövat på är fel (med min kokosnöt).
Tills i dag! Nu har jag suttit och gjort så fint så fint, med versaler, gemener, artister och album på rätt plats. Mycket bra. Att jag kunde använt de 2,5 timmarna till något mer kreativt som syntes och märktes utanför min skalle ska jag strunmta i.

Nu låter det som att en galen amerikan håller på att slakta ett djur (och sin framtida karriär) på tv. Måste dra.

Zzzzzz

Jag är helt slut! Mitt dygn har liksom inte vänts tillbaks än, så jag somnar fortfarande runt fyra på morgonen trots att klockan ringer 08:30 (och inte 13:00).

Nu ska jag vika lite tvätt framför tv:n och sedan sova sova sova hela natten. Hoppas jag.

Oh yes!

Natt på jobbet = fantastiskt.
Dag på jobbet = inte heller så pjåkigt. Hur kan man ha det så bra?

Imorgon: världsrekord i påskkärringar. I Eslöv.

Iiiii

Första dagen som reporter. I like.

Fiesta.

Nu är det fest.

Apple vs. Bush

Välkommen tillbaks...

...min kära gamla migrän. Det var några år sedan sist.
Jag trodde nog att vi aldrig mer skulle ses. Så dum jag är.
Jag har verkligen saknat dygnen med molande, med illamående och psykadeliskt flimmer framför ögonen.

Nu: Apoteket.

Memento Mori

Man går runt i sin lilla bubbla och surar för att man är fattig student och inte kan köpa allt roligt man vill ha. Det regnar lite och man blir irriterad över att det inte kan fortsätta vara vårväder alla dagar i veckan.
Man inser att ekstremsportveko i Voss och Peace & Love hos Cilla är samma helg och blir arg över det, sen inser man att man ändå inte haft råd att åka på något av det eftersom plånboken kommer vara rätt tärd i juni.

Då kommer plötsligt verkligheten farande med full kraft. Man liksom slår i backen i tusen kilometer i timmen och tappar andan och tänker men herregud och hoppas hoppas hoppas att det inte är hon.
Det hände en fruktansvärd olycka utanför Malmö i går.
Och jag blev plötsligt väldigt medveten om hur förbannat lätt det kan vara att ens egna lilla privata CSN-kaos förvandlas till ett äkta helvete med ångest så svart och bara sorg sorg sorg.
Klarade sig barnet? frågade jag min kollega.
Han såg på mig.
Ja, hon var ju så långt gången, bäbisar kan klara sånt. Han ringde länsvakthavande igen, Ursäkta att jag stör men jag ville veta om barnet klarade sig. Inte det. Ok tack.
Han kom tillbaks och såg på mig. Nej. Men det var en bra fråga.
Jag nickade.

Jag kunde inte sova när jag kom hem.
Jag tänkte på pappan som blev ensam med barnen, på barnen som blev utan mamma och som aldrig fick träffa sitt lillasyskon. På att det säkert var en liten barnkammare där hemma, som pappan skulle behöva rensa bort alldeles ensam. Som det aldrig kom någon bäbis till.
Jag tänkte på att här ligger jag i min säng, klockan 05:00 en torsdagmorgon, med min älskling tryggt bredvid mig medans pappan är på sjukhuset och genomlider den värsta vidrigaste natten i sitt liv.
Tobe sa: Det händer sånt hela tiden. Det är jättehemskt men man blir bara galen om man tänker på allt som händer runt om i världen.
Jag vet, sa jag. Försök sova nu, mumlade Tobe.
Ok, pep jag. Och grät så tyst jag kunde, så han inte skulle vakna.

Mi madre #2

Min mamma är rolig.

Solbränd och stark som ett A4-ark

Jag har inga problem med att vara på gymmet.
Jag vet att jag inte är klenast, tjockast eller har fulast träningskläder. Och även om så hade varit fallet – jag hade nog inte brytt mig, jag har varit där tillräckligt många gånger nu för att det ska kännas lite hemtamt.
Däremot så är jag nog blekast på hela stället. Jag har inte varit i närheten av vare sig charterresor eller solarier sedan förra sommaren.
På pumppasset i måndags när jag i smyg stod och spanade in de andra trettio personerna som svettades i takt med mig så insåg jag: Jag är verkligen blek. Och inte bara blekblek utan typ ljusblå.
Nu ska jag sola.

Värk

Eftersom jag höll på att dö efter mitt första pump-pass för tre veckor sedan, och inte dog alls lika mycket på pass nummer två, så blev jag lite crazy i går, på pass nummer tre.
Om ni inte ökar vikterna ibland så blir ni inte starkare, frustade ledaren och jag lastade på några extra kilon på stången. Det var ju ändå mitt tredje pass. Döh.
Döm om min besvikelse i morse när jag klev upp (kl. 13 eftersom min dygnsrytm fortfarande är inne på att jobba natt) och kunde gå helt normalt. Inte nöjd.
Eftersom jag saknade träningsvärken och har tänkt prova alla pass som finns på mitt träningsställe så gick jag på pilates i dag. Det var inte så jobbigt.
Vissa saker var lite jobbiga, som en grej när man skulle ligga på rygg och sträcka upp ena benet i 90 grader och sen vika ut och tillbaks och... äsch, man tränade i alla fall framsidan på låret, typ uppe vid ljumsken. Jävligt jobbigt.
Men resten var en bit kaka, man låg mest still och tänjde lite och sprattlade med ett ben hit och en arm dit och andasin andasut andasin andasut.
De musklerna som jobbade mest var nog de som styr min gåshud.
– Tråkigt! Skrek jag när jag kom hem och slängde träningsväskan i hallen.
– Vi kan åka på en gång, jag behöver inte duscha efter det här passet.

Nu ett par timmar senare är jag inte lika kaxig. Det har hänt något med mina lår. Det gör ganska ont faktiskt. Och det blir bara värre och värre.

TV4

Hände det verkligen inget viktigare i dag än att Fuglesang fyllde 50 och fick åka JAS 39 Gripen med sin gamla kompis?

Thåström sa dom ingenting om. Undrar vad han gjorde.

Om när det gnager.

Ni vet när man kollar i gamla fotoalbum?
Man sitter där och är helt inne i alla före detta fester, alla semestrar och resor. Långt före digitalkameran blev var människas bästa vän nej ta ett till ifall någon blundade och man är liksom där. Mars 2007 känns far far away, och med kaffet i ena handen och 1998 i den andra, plöjer man sig igenom minnesbilderna av de underbara men också de kanske mest plågsamma åren av ens liv. (Om vi bortser från Edsele)
Gud kolla Jessicas frisyr, amen mitt smink då, åååå kolla in Lina när vi hade den där hippiemaskeraden!
Ibland kan jag sakna typ gymnasietiden något fruktansvärt, trots att det var som det var med allt vad det innebar att inte duga med än det ena (snowboarden) och än det andra (förmodligen killarna).
Jag vet inte varför. Det var sannerligen ingen dans på rosor alla gånger, men det lade ändå grunden till det som det som skulle forma mig. Som har format mig.
När man slår igen albumet förpassas man obarmhärtigt tillbaks till sin faktiska verklighet, mitt i storstadsmyllret och Malung känns väldigt långt bort. 100 år istället för 10. Minst.

Jag flyttade hemifrån när jag var 15. Sedan dess har jag haft 22 adresser. Inte så illa va?! Rotlös? Rastlös? Ja, milt sagt.
Jag spenderade mycket tid med min mormor i Dalby medans hon levde.
Skåne har alltid varit mitt andra hem, och nu, med min 23:e adress i en andrahandslya i centrala Malmö, är Skåne mitt första.
För första gången i mitt liv har jag hittat en stad som jag verkligen kan tänka mig att bo i, jag går till ett jobb som jag verkligen trivs med och det borde väl vara fantastiskt?
Förvisso. Men allt är på låtsas.
Tibor kommer hem till hösten = ingen lägenhet. Mitt jobb är inte mitt jobb, det är en praktik med noll chans att få jobb på (en av de jag jobbar med har varit anställd sedan typ 1972 – det är ingen ruljans på personalen) och snart är skolan slut.
Jag är så sjukt trött på att ha det så här, men livrädd att ge upp min frihet. Köpa lägenhet? Skaffa barn? Aaaaarggghhhh? Jag får spana in Bebben och se om det är nåt för mig. Barn alltså.
Tobe och jag ska ju ut och resa har vi tänkt. Överallt. Jorden runt om och om igen tills vi är trötta på det och vill slå oss ner.
Men hur ska det gå? Kan man vara borta från arbetsmarknaden och sen komma in igen?
Journalister råder det ingen brist på direkt. Jag är icke ensam.
Så här sitter man, och gnäller. Som vanligt. "Another day, another crisis" stod det på en liten skylt som mina vänner hängde runt halsen på mig på studenten. Aldrig nöjd, som miss Maggio skulle ha sagt. Fast med resterande behov då, förutom mannen. För han finns ju här.

Vad sysslar vi med?

• Lina är fortfarande bara student, men med en tjusig titel om inte allt för länge. Vad var det? Civilekonom med inriktning på asien? Något sådant. Location: the states.
• Petter skaffade först Maria, sen hund och nu också hus i Vallda.
• Frojtan har skaffat hus och blir snart med fru i Halmstad.
• Jessica har skaffat hund + hund och sitter på ett förstahandskontrakt i Majorna.
• Lohff jobbar i baren på feta innestället i Oslo.
• Cilla har blivit värsta beresta vagabonden och skogsmullan. Dalarna 4-ever.
• Munken kockar på. Sälen/västkusten antar jag.
• Hannis och Pelle? Antar att de bor ihop i Uppsala fortfarande.
• Goldberg blev 08.
• Ida bor i Alvesta och jobbar med kläder.
• Lerström är gay.

Vad fan gör resten?
Nej, jag tror bestämt att det är dags att styra upp en återträff nu!
Lina – när kan du? Vi planerar efter dig och mig, vi har ju åtminstone kontakt typ ofta!

Äntligen!

Nu har Svensk Fallskärmssport fått sitt för den här gången.

Hihihi

En av livets stora frågor

Fy fan!

Spola fram till typ 1:15 och kolla in hur det inte ser ut när vi hoppar fallskärm

Vad i hela?

Jag försöker skriva ett inlägg om min mor, typ jag har en sån rolig och klok mamma, och länkar till inlägget på hennes blogg som jag syftar på.
När jag sen ska kolla att länken stämmer så kommer jag till Aftonbladet.se och en artikel om en strålande glad Mona.
Det såg ut som om jag låtsades att hon är min morsa.
Konstigt. Och tur att man kollar sina länkar.

Hur svårt ska det vara...

...att vara lite trevlig mot folk som man har att göra med?

Skulle på den öppna mottagningen på mödravårdscentralen i förmiddags, för att få nytt recept på p-piller. Eftersom jag är ute i sista minuten och behöver ha pillrena idag så blev jag rätt irriterad när det stod en lapp på dörren till mottagningen med meddelandet pga sjukdom har öppna mottagningen stängt i dag, välkommen nästa vecka.
Men det var folk där inne så jag tänkte att jag får väl knata in och fråga vart jag kan vända mig.

Nu, entré för Bitterfittan.

– Jaha, vad ville ni? Har ni bokat tid?
Hon spänner ögonen i ett utländskt par. Kvinnan ser ut som sju svåra år och mannen talar jättedålig svenska.
Mannen får fram att de inte bokat tid.
– Nähä. men här måste man boka tid, annars kan man inte komma hit. Och du då? (vänder sig till mig) Vad ville du?
Jag förklarar mitt ärende. Hon ser arg ut. Bankar på glasdörren, på baksidan av lappen de satt upp. Förtydligar.
– Det stod på dörren att det är stängt idag.
Jag berättar att jag såg lappen, men att jag är nyinflyttad och bara undrar om hon kan hänvisa mig någon annanstans. Hon meddelar att de öppnar på måndag igen. Jag förklarar att jag måste ha p-piller I DAG och hon upplyser mig om att framförhållning, det är fina grejer det.
Tillslut lyckas hon snipigt meddela att jo, de har öppen mottagning på sjukhuset också, så dit kanske jag kan gå men tro inte att det är säkert att de kan ta in mig för dit ska man gå om man tillhör VÄSTRA innerstaden och jag tilhör ju SÖDRA.
Jag vänder på klacken och går till Umas, hus 89B.
Det är full rulle på torget, handlarna säljer frukt och grönt, ägg och påskris. Solen sköljer över vinterklädda människor som knäpper upp, klär av.

På 89B är det lugnt. Två barnmorskor pratar och dricker kaffe. Ler när jag kommer in. Hej ska du på öppen mottagning välkommen det är bara du här vi tar dig på en gång.
En kvart senare är jag klar. Receptet i handen, apoteket ligger på vägen hem. Bara fyra nummer före i kön. Apotekerskorna är jättetrevliga mot kunderna. En gammal tant och ett litet barn finner varandra bredvid hyllan med broschyrer. De skrattar.

Köpte ägg och körsbärsgrenar på torget. Det kommer bli fint sen när blommorna kommer.
Jag vet inte vad som hände med det utländska paret.

Bo01

Kaffe och solsken vid havet. Kan det bli bättre?

Diggelo diggeley och vingar för pengarna

Om hundra år (nästa fredag) får jag pengar från CSN.
Då ska jag köpa vingar för pengarna, så länge jag slipper beställa dom från Accessora, för där måste man beställa för minst 200 kr förutom frakten.
Ockrare, jag vill fan bara ha vingarna för 49:-, hit med dom!

Jag ska också köpa skor på Skopunkten.
Skopunkten skulle nog kunna vara gudinnans gåva till Mirijam.
I min skogarderob gå kvantitet går före kvalitet, som de flesta vet. Och man kan aldrig ha för många par sneakers (nu hör jag en liten irriterande röst i bakhuvudet som tycker att jag har tillräckligt med skor – jag tror att det är Helena – men jag lyssnar inte).


Dessa skor ska inhandlas:



Nu hör jag den där irriterande rösten igen, det är nog Tobe den här gången. Eller mamma. Nåväl.
Ett par vita och ett par guld. Och ett par svarta med klack. Och lack. Klart jag måste ha ett par lackklackar trots att jag aldrig använder annat än sneakers. Man vet ju faktiskt aldrig när man blir bjuden på finkalas.

Och hallå? 500 riksdaler för alla tre?
Åtminstone för att fira att jag fått sommarjobb?
Tänkte väl det.

Om en skog, en hund och några fårskallar

Mitt norrländska lilla hjärta klappar extra hårt för landet så här när allt börjar blomma och solen värmer mot kinderna när man är ute och går i stan. I stan luktar det stad. Avgaser. Folk skriker och bilarna stannar bara kanske vid övergångsställen. Det är full rulle nästan jämt. Alltid folk. Öppet dygnet runt. I love.
Men inte alltid. I stan får blommorna så lite plats.
Jag propsade på att åka till Skogen, vilket vi gjorde, darling och jag.


Solen sken och Skåne var så vackert, så som det var när jag var barn och åkte buss med mormor
från Lund till Dalby. Jag kommer ihåg det så väl,
vi köpte brie i ostbutiken bredvid second handaffären där jag fick mina rosalila rullskridskor, sådana som hade hjulen två och två.
Men det är en annan historia.
Vi kom till bokskogen i Torup. Vi började gå längs med Cillas stig.
Hon går alltid vilse på Urkult, så mamma har börjat kalla henne för lille Vilse.
I Skogen var det fint.
Vi gick slingan som var 7 kilometer, sedan hade det dragit in ett dismoln och det blev lite kallt.
Vi drack kaffe i den vackra jaktstugan. Tobe åt rabarberpaj. Det gjorde inte jag.
Tankarna på mormor kom tillbaks när vi körde i från Skogen. Jag sa till Tobe att jag gärna ville hälsa på mormors kompis Karin så vi åkte dit.
Jag tycker inte om boarder collies. Det är Karins före detta hund Paddys fel.
Karin har får. Paddy = vallhund. Men han brukade valla lite annat också. Mig till exempel. Han gillade inte barn något värst.
Egentligen var det väl inte hans fel, det är ju sällan hundens fel. Om jag minns rätt så hade barn kastat sten på honom i en tidigare familj.
Paddy är död sedan många år men rädslan för hukande svartvita hundar sitter kvar.
Buster är snäll, men ändå. Han ser ut som Paddy.
Jag fick mysa med Karins lamm. Vita och svarta och små små bäään.
Buster fick visa oss att han kunde valla dom lite inne i fårhuset. Då blev han stolt och glad. Fåren och lammen blev förvånade.
Karin gjuter vackra saker i betong. Krukor, fågelbad och ljusstakar till exempel. Vi kollade runt i hennes verkstad där hon håller kurser. Det var hur fint som helst.
Vi stannade på kaffe. Karin kallade mig före Vicke massor av gånger. Mamma kallades för det när hon var liten.
Sen åkte vi till Lund och kollade på någon sorts ljudanläggning (Tobe – inte jag) och sen åkte vi hem till Malmö igen.

Om jag haft ett får...

... så hade han sett ut så här. Vi bor ju ändå på Möllan.

Da / Njet

Ja, jag fick sommarjobb!

Nej, jag fick inte hela sommaren, 3 juli till 12 augusti it is.
– Första veckan i augusti ska jag hem till norrland, så då kan jag inte jobba, sa jag. Men annars så vill jag jobba hur mycket som helst, både innan och efter. Och på påsklovet.
– Ok, sa Chefen. Ge mig ett par dagar till så ska jag se om du kan få jobba lite mer.

Hm.

Chefen vill träffa mig. Gulp.

Sweet talk

Cloetta is fantastico!

Så här roligt skrev hon om en vanlig natt på vårat jobb.

Malmö 11 mars 2007

+ 15 grader, solsken, kaffe och pussar

Jag, Tobe, Lo och Junior drack kaffe på S:t Knuts torg.
Underbar vårdag!

Praktikpanik - knappast! del 2

Jag har aldrig haft ett jobb som jag inte trivts på. Jag har heller aldrig haft ett jobb jag tyckt om.
Antalet arbetsplatser jag varit anställd på är hur många som helst. Jag har haft 23 adresser sedan jag flyttade hemifrån när jag var 15, antalet arbetsplatser är inte fullt så många men likväl... många.
I alla fall, på ingen av dessa arbetsplatser har själva arbetet varit det trivsamma, utan arbetskamraterna. Visst trivdes jag inom vården och på Securitas, men mest tack vare dom jag jobbade med.
Där jag praktiserar nu så trivs jag med allt. Det jag gör är sjukt kul och jag lär mig massor varje dag. Dom jag jobbar med är jättetrevliga och vi pratar och skämtar mycket.
När jag vaknar mitt på dagen och vet att jag ska jobba 19-04 så känns det bra. Inte stressigt, inte tråkigt, inte jobbigt, utan bra. Mycket bra.

För första gången i mitt liv så förstår jag vad folk menar med att trivas på jobbet.

Om ni har undrat...

Kroppsbalans

Så där ja!
60 minuters BodyBalance avklarat.
Nu: jobb.

8 mars

En sådan här dag borde man kanske fira och glädjas åt vad alla kvinnor i generation efter generation före oss åstadkommit. Visst. Men man sätter ändå kaffet i halset när man läser sådana här saker.
Varför ska det vara så förbannat svårt att ordna en sån pissgrej som lika lön för lika jävla arbete?
Kvinnodominerade yrken ligger lägst på löneskalan och när en man är duktig och tar ett sådant jobb så ska han ändå ha mer pengar än de kvinnor som redan jobbar med det?
Välkommen till Sverige 2007. Det är fan så man vill spy!

Oh yes!

Citat från veckobrevet:

...utmärkelsen veckans rubrik går till praktikant Mirijam Geyerhofer som direkt slog till med: "Har du tappat din tvättbjörn?"

Eehrm. Stolt.

Dags att ta sig till jobbet

Nu ska jag gå till min praktik.
It is fantastico!

Har du knappa tre minuter över? Kolla in!

Nu när jag lärt mig hur man lägger in filmerna här så kommer det komma nya hela tiden!

Julafton!

Tjohej! Nu har jag fått en miljard fina saker av min kära mor!
Örhängen, halsband, armband, sjalar, en fin väska, bikinis, två supersköna linnen och en jättefin tische bland annat. Allt passade perfekt också, helt fatastiskt att denna fattiga månad få sitta och packa upp paket efter paket på köksgolvet.
Tusen tack mamma!
Vill även med dessa bilder slå två apor i en smäll och visa upp vårat stencoola barbershopfloor som Tobe lagt in i köket. Shackrutigt is the shit!

Jag kan!

Tusen tack du okända för hjälpen!

Tjiho! Paketavi på kudden!

Nu ska jag gå till posten och hämta paketet med presenter från mammas sex veckor i Thailand.
15 (!) presenter ska hon ha skickat, sicket lyx va?

Pump, inte båddy paaaamp

Men herregud, klockan är över nio på kvällen och jag har inte beklagat mig en endaste gång över min sataniska träningsvärk! Hur fan gick det till?

Igår klockan 18:30 var jag för första gången i världshistorien på body pump.
Bruttan i receptionen satt i telefon när jag kom, jämte henne satt en liten unge som sa "ska du på ärrobix?" och höll fram en bunt plastade kort med AEROBICS tryckt på framsidan.
– Eh, jag vet inte (kollade panikslaget på telefonbruttan), jag ska på båddypamp, halvviskade jag.
– Skaaaaa du på ärrobix? frågade ungen igen.
– Mamma, jag måste lägga på nu, det är massa folk här, sa bruttan.
– Vill du ha en sån här? tjatade ungen otåligt och viftade med korten.
– Hej, ska du på pump? frågade bruttan snällt när mamman var nedkopplad.
– Eh, ja just det, sa jag och funderade febrilt på vad jag skulle göra av mitt kort.
– Du kan dra kortet här, sa bruttan.
Jag drog kortet. Åt fel håll. Kön växte.
– Ska hon på ärrobix? frågade ungen bruttan.
– Ja, det ska hon.
Jag fick mitt blå inplastade AEROBICS-kort.
– Har du varit här förut så du vet var du ska? frågade bruttan ännu snällare.
Kön växte.
– Ja, det har jag. Tack. Hejdå.

Fem minuter senare. I salen med alla redskap och allt folk. Jag plockar på mig som de andra, spanar in en lagom klen tjej och tar samma vikter som henne. Plastmatta, stepbräda, små vikter, lite större vikter, stång. Är det allt? Verkar så.

– Heeeeeeej! ropar en vältränad och superfräsch ledare från en liten scen. Hur mår ni?
– Har vi någon som är ny i dag? Någon SOM ALDRIG VARIT PÅ PUMP FÖRUT?
En av de 30 personerna i salen räcker upp handen. Jag.
– Det är lugnt, skriker hon, vi kollar dig.
Och sen kör det igång. Käcka tjejen och en lika käck kille turas om att ge order från den lilla scenen.
– Och nu lastar vi på lite extra! Ni vet väl varför vi kör så tungt? Jo, för att det snart är sommaaaaar! gastade killen.
Efter 60 minuter var jag precis så genomkörd som jag trodde att jag skulle bli. Jag tyckte om det som fan!
Mitt träningsställe ligger på tredje våningen. När jag gick hem höll mina ben på att vika sig varje gång jag skulle ta ett nytt steg. Jag var seriöst orolig för att jag skulle ramla, så mycket darrade mina ben.

Idag är jag så körd att det inte liknar någonting. Jag har så ont.
Alla muskler i mina armar, mina ben och mitt ass är så ömma att jag har svårt att röra mig ordentligt. Jag skulle ha gått på pilates klockan 16, men det fanns inte en chans i helvetet att jag hade klarat av det. Jag försökte klia mig i ögat innan och det tog typ tvärstopp halvvägs. Jag fick avböja en impuls att skrika av smärta när min biceps sa emot.

Fantastiskt.

Partytrick!

15 mars 2006...

... skrev jag detta:

Min framtid ligger i ett vitt A4-kuvert och hånflinar åt mig.
Nu har jag färdigställt min ansökan till skolan, kopierat betyg och arbetsintyg, numrerat bilagor och skrivit ett "tjohej, jag är bäst -ta mig!"-brev. Ska lägga min framtid på lådan på väg till jobbet om en timme.
Den 13:e Maj kallas alla sökande till en testdag och utifrån dessa tester väljs 28 lyckliga människor in i en positiv och ljus framtid.
De andra får fortsätta läsa upp sina pissbetyg på komvux och hjälpa gamla människor med sin personliga hygien resten av livet.

Jag vill inte tillhöra "de andra".


Och det gör jag inte heller! Yey!

Aj

Morgonkaffe + träningsvärk = det bästa som finns

Tihi tihi

Om man hade ett par sådana här kissemånsar så kunde denna kräkkonversation kanske äga rum i vardagsrummet:

Roligt!

Fick en underbart rolig historia av min kompis Jeanette i dag.

Mannen kom hem från arbetet och fann sin fru i badrummet, där hon stod med bar överkropp och beundrade sina bröst.
– Vad sysslar du med?
– Vet du? svarar hon, jag var hos läkaren i dag och han sa att jag har bröst som en 25-åring!
– Jaså minsann, sa mannen. Hade han inga kommentarer till det 50-åriga arslet du dras med?
– Nix, vi talade överhuvudtaget inte om dig.

Å en sådan lycka!

Såg en urgammal kommentar jag missat, om att det oftast fungerade bättre med firefox än safari som webläsare och Yes!
Nu kan jag länka och trixa och fixa som aldrig förr!

Tjohooo!

Kärlek och respekt!

Alla ni som inte bokat biljett till årets Urkult kan ju göra det nu.
För att se bilder från den fantastiska festivalen, ackompanjerade av superdupergrymmaste Svenska akademien, gå hit.

Bilden ovan är tagen av Sara Tahmipour, för att se fler av hennes och alla andras bilder, gå hit

Mii still love Wii

Ha ihjäl galna kaniner med avloppssugkoppar = kul trots att man (nästan) är vuxen!

Muskelkollaps

Jag förstår inte varför jag alltid tror att det bara är perfekta människor, med perfekta kroppar och perfekta träningskläder, som tränar.
Det är det ju inte. Det är unga, gamla, smala, tjocka, snygga och mindre snygga människor med grymmekläder och folk i slitna gamla t-tröjor som tränar.
Som tränar för att må bättre, för att komma igång inför beach 2007, för att gå upp ner de där sluta-röka-kilona.

Mina sex sluta-röka-kilon kommer snart vara ett minne blott, fan vad skoj det var!
Och jobbigt så in åt helvete, jag fick hålla mig i ledstången när jag gick ner (tre trappor) därifrån, för annars hade mina lårmuskler kapsejsat.

Ååååå kniiip

Jag och Tobe fick ju köpa billiga träningskort genom Jenny innan hon drog till Australien. Nu är det hög tid att utnyttja dessa eftersom min förkylning dämpat sig.
Så, ikväll kl 18:30 ska jag på Body Pump. Jag är inte direkt tjejen som går på träningspass och svettas i grupp tillsammans med totala främlingar men det ska faktiskt bli roligt! Och lite läskigt.

Lycka

Wii love Wii

Tobe plockade upp sitt nyinförskaffade Wii idag, och JA, det är jättekul!
Jag kommer ha träningsvärk i högerarmen imorgon efter all bowling, tennis och baseball jag har fått spö i. För Tobe vinner jämt. Sad but true.



Det roligaste: man fick göra en egen liten Mii, välja frisyr och hudfärg och storlek på ögonbrynen till exempel. Fantastiskt!

Varde ljus

Idag gick solen upp kl 6:56, det är 17 minuter tidigare än förra veckan.
Den gick ner kl 17:42, 14 minuter senare än förra veckan.
Det blir en dryg halvtimme extra ljus per dag, 3,5 timme extra på en vecka, härligt!

Fredagens middagsbjudning

I fredags fick jag äntligen ställa fram vatten i det där hörnet av köket som ser ut att passa för just det. Hundvatten.
Spock följde med Suz och Ludde hit på middag.
Han var söt, snäll och åt upp Tobes innebandyboll.





Hela kvällen var jättemysig, vi åt trerätters, drack vin och spelade pictionary. Det är verkligen synd att Ludde och Suz har så mycket att göra med dubbla jobb och skolor och allt vad det är, men kul att ses när man väl gör det! Nu fick vi ju med Karim och Nisse också, ganska ovanligt att så många har tid samtidigt. Roligt roligt.


PS: Gretchen, han är en Bedlington terrier. Oklippt sådan.

Chai och kladdkaka

När jag var en riktigt liten knatte bodde vi i Indien. Det var på den tiden min mor och min nedrökta biologiska far fortfarande var gifta så vi snackar typ början av 80-talet när jag var runt tre bast.
I Indien lärde sig mamma att koka chai.
Ett gäng år senare: Nytt land, ny pappa och flytt till Edsele i Ångermanland. I Edsele visste ingen var chai var. Där drack man typ bryggkaffe, hembränt och sköt på varandra med hagelbössa. Till kaffet åt man kanelbullar, nymodiga saker som exempelvis kladdkaka hade ingen människa hört talas om.
På min gamla blogg fick jag en anonym kommentar som löd så här:

"...men däremot kommer jag ihåg din mammas kladdkaka. Det var första gången jag smakade kladdkaka (som hon gjort till mannes klassfest, jag är jämngammal) och jag har aldrig ätit en godare sen dess!"

Manne är alltså min två år yngre lillebror och den här tjejer (jag antar att det är en tjej) åt min mammas kladdkaka för första gången (en grov gissning här) någon gång runt 1989. Det är snart 20 år sedan. Då var kladdkaka nytt. Iallafall i Edsele och det vette fan om det inte är nytt där fortfarande...
Mamma gjorde alltid kladdkaka i en gjutjärnsstekpanna istället för i en vanlig form. Jag vet inte varför (det här var innan teflonet var uppfunnet) men det blev väl godast så.
När vi fyllde år och hade kompisar hemma, bjöds det ofta på detta. Chai och kladdkaka.
Våra kompisar tittade storögt på när mamma slog i mjölken i tekryddblandningen och lät det nästan, nästan koka över, lugna ner sig och nästan koka över igen.
These days, när folk på café känner sig lite yogafräscha och ska beställa in "det där nya, eeeh, chai" (eller chai LATTE!) och en bit kladdkaka så tänker jag bara "åh, herregud så 1984".

Vi hippies tyckte också att miljön var viktig innan Al Gore berättade det för oss.



Läs mer om uppväxten i Edsele på http://app.blogg.se/index.bd?fa=article.edit&ar_id=686003

Mi madre

Min mamma är hemma från Thailand igen!
Hela sex veckor sedan jag senast hörde hennes röst, så länge har det nog aldrig gått, vi kacklar ju flera gånger i veckan annars!
Rösten sa roliga saker som att de hade klappat tigrar och ridit på elefant.
Dom hade också stött på en snubbe i Kambodja som blivit begeistrad över draken på mammas bok, mamma försökte förklara att det var ett fantasidjur men han bara "you know, in Cambodia, we don´t have".
Fina presenter har mamsan tydligen köpt också, som tyvärr ligger i Abu Dabi. Men de kommer nog fram en vacker dag.
Jag är glad att mamma inte försvann i Abu Dabi.

Lördagsgodis

Godis är gott, gratis är godare!

Måste handla

Ikväll ska vi bjuda vänner på middag. Ludde, Suz, Karim och Nisse kommer. Det ska bli sjukt trevligt.
Hoppas lille Spock följer med! Me love dogs!

Praktikpanik? Knappast.

Nu har praktiken kommit igång och det känns hur bra som helst!
Jag var för visso inte särskilt nervös innan jag började, men det överträffar ändå mina förväntningar.
Ett sommarjobb här och jag blir lyckligast i världen!