onsdag 1 juli 2015

I morgon börjar sommarlovet!



Det är den här lille killens första sommarlovsmorgon imorgon, även om han inte riktigt fattar vad det betyder. Vecka 28-32 är förskolan stängd och jag tyckte att det kändes bäst att ha honom hemma istället för att han skulle gå på stand in-förskolan med nya barn och nya pedagoger (visst, några som han känner, men inte alla och inte jämt) när han nyss blivit storebror med allt vad det innebär. Det är många känslor som ska få plats i en nästantvåårings kropp kan jag berätta.

Tobbe började på nytt jobb 1 juni och har ingen semester, så vi får försöka dra runt skutan själva, ungarna och jag. Och hundarna, som äter upp en ny möbel varje gång de lämnas ensamma. Hehe. Giv mig styrka. Och extra mycket kaffe. 

Sommar sommar so-o-o-ommar!



Tusen spänn på att varken bebisen eller hundarna kommer godkänna detta awesome upplägg i mer än fem minuter, men skit samma. Det kommer ändå vara mina mest avslappnade fem minuter den här sommaren.

Ni ba: "Men vi har redan sett exakt samma bild och text på Insta" och det har ni rätt i. Sommar = repriser. Ni får vänja er. 

*pussemoji*

tisdag 30 juni 2015

Tips för varma dagars kaffedrickande!



Alla som tycker att blaskigt kaffe är det värsta som finns, upp med en hand! Mitt bästa lifehack summer edition är att frysa in skitstarkt kaffe blandat med mjölk för att använda i iskaffe. Har förbättrat sommarkänslan med cirka en miljard procent sedan jag frös ner mina första iskaffetärningar för några år sedan. 

måndag 29 juni 2015

Landet-stan 1-0


Många dagar längtar jag efter stan, efter folk och närheten till allt och alla. 

Många dagar gör jag inte det.

söndag 28 juni 2015

En söndag i fyra bilder


Jag har varit på loppis, vi har haft korvkalas under kastanjen och det har mellan varven varit helt okej sån där.. åh, vad heter det nu igen? Sommarvärme, just det.

Har köpt en snygg keps också! Och målat naglarna! Och druckit öl i solen! Mycket bra söndag. 

lördag 27 juni 2015

Juno, två månader (ehh, och ganska många veckor)



Hehe. Tiden alltså, hur fort kan den gå? Jag vet att jag tjatar men det här är ju löjligt. Tänkte skriva lite om hur det är nu när Juno är två månader – och kom på att hon ju snart blir tre. Oooops. Det händer inte superjättemycket känner jag, hon kräks mest. Jag är så less på det så det går inte att beskriva. Allt är fuktigt, och tvättmaskinen går varm. Men hon växer massor också, efter att ha haft storlek 50 i åtta veckor hade hon 56 i en vecka eller två men nu är det bara 62 som gäller, och 68 funkar också, på vissa märken. Ändå lite sorgligt att plocka undan minsta storleken, trots att man vet att det här med barn ju faktiskt bara blir roligare och roligare med tiden.



Sigge ÄLSKAR henne. Han har ju blivit lite av en annan unge sedan hon kom, men det är klart att det är skillnad för honom att inte få lika mycket uppmärksamhet längre. Han sover skitdåligt vissa nätter så hela vår fantastiska "Men Sigge har sovit hela nätter sedan han var några månader så i alla fall en av oss kommer få sova"-plan har vi ju kunnat glömma. Och han är mer NÄÄÄÄ och utåtagerande när han blir arg, kastar grejer omkring sig och skriker och så. Dessutom har han så kort stubin att både jag och Tobbe ligger i lä, ett enkelt "vänta älskling, mamma ska bara..." utlöser ett mindre världskrig vissa dagar.

Men mot Juno är han bara gullig, THANK YOU LORD, för jag hade blivit lite galen annars tror jag. Mer galen än nu alltså, för den här sömnbristen gör inte att jag visar mig från min bästa sida direkt. Hehe. This too shall pass? Yes?



Det är ingen rutin på någonting förutom att hon är vaken större delen av dagarna, och sover större delen av nätterna. Men ibland sover hon plötsligt fyra timmar en dag, eller vaknar och vill äta fem gånger på en natt, så hon är lite oberäknelig. Oberäknelig och fantastisk.

Hon skrattar massor, gurglar och flinar med hela ansiktet när man pratar med henne. Hon har börjat gilla nappen lite mer så nu kan man söva henne utan mat (hoppas kräkandet avtar lite då), fast bara på dagtid, på natten är hon alltid hungrig om hon är ledsen. En bra natt somnar hon vid 21 och vaknar vid fyra för att äta, sen sover hon till sex, äter lite till och sover till åtta. En dålig natt vaknar hon en gång i timmen. Men det är betydligt fler att de bra än de dåliga, speciellt de senaste veckorna så det borde väl ligga under det kommande "Juno tre månader"-inlägget om vi ska vara noga.



Och kolla alltså vilken glad liten göllegris? Och det här med tvåbarnschocken som många undrar om, det är inte jättesvårt att härda ut, även om vardagen är aningens mer kaotisk än för några år sedan när jag bodde själv med en halvtidshund. Jag har verkligen blivit en sådan där irriterande förälder som dagligen undrar vad jag gjorde av all min tid förr i världen. Då fanns ju inte ens instagram liksom.

Vi tycker nog som de flesta andra att det största problemet är att inte falla in i "två vuxna ska ta hand om två barn, två hundar och två hus"-fällan och glömma bort varandra, precis som Annika skrev om sin Oscar (som förvisso sitter fast i Colombia men ändå):

"En annan konsekvens är också att jag just nu knappt hinner eller orkar längta efter Oscar, mitt livs kärlek. Bara efter Oscar, den andra vuxna som delar 50% av barnuppfostran, tvätt, städning och matlagning. Det är så synd". 

Precis så känns det ganska ofta, inte "åh snart kommer Tobbe hem" utan "ÅH SNART KOMMER DET NÅGON ANNAN OCH TAR ÖVER I DET HÄR JÄVLA KAOSET!". Inte helt optimalt för kärleken misstänker jag men det går väl också över hoppas jag. Hur gör folk som orkar vara kära och gulliga genom hela småbarnsåren, orkar dom ens det, eller är det också nåt himla filter? Det är det säkert. Fy för falsk marknadsföring.

Längtar tills hon sover på nätterna, av flera anledningar

Lillungen har den senaste veckan haft den goda smaken att somna om ganska snabbt efter nattmålen (som PEPPAR PEPPAR börjar glesas ut), till skillnad från mig. Så när hon varit vaken och ätit i en kvart och sedan somnat om, så ligger jag och scrollar i väntan på att bli trött nog att sova och hamnar ALLTID i massa korkade kommentarsfält.

Jag trodde att det skulle hända något med näthatet när tidningarna tog bort möjligheten till anonyma kommentarer och lät folk uttrycka sig genom sina Facebookkonton istället. Oj vad fel jag hade. Och det märkliga är att de som skriker högst och argast i stort sett alltid är markerade som "toppkommentatorer". Tänk om vettigt folk orkade argumentera med samma intensitet, så trevligt det hade varit?

fredag 26 juni 2015

Grattis USA! Bra dag detta!



Helt sjukt att det tagit så lång tid, men så fantastiskt att det äntligen är verklighet! Nu ska bara resten av världen skärpa till sig också.

torsdag 25 juni 2015

Fyller väggarna med massor av finheter


Instagram alltså, vilket roligt ställe det är! Förutom att man kan hitta allt möjligt gulligt i djurväg, ha koll på vad både kända och okända människor har för sig och få inspo på massa god mat så är det ju också ett konstmecka utan dess like! Som den här printen liksom, från Mänskligheten och jag, en ynka hundring inklusive frakt där det dessutom ingår ett papprör som Sigge nu har lekt med utan avbrott sedan vi hämtade posten för över en timme sedan. Snacka om bra affär!

onsdag 24 juni 2015

Alldeles för lite golliga bebisbilder här tycker jag?!



Så där ja. Ordningen återställd.

AVGÅ, ALLA!

Snart går vi in i juli och det är tolv grader ute. Alltså vaffan?! Vet ni hur lite tolv grader är? Det är så lite att jag fick leta fram en mössa i morse så att Sigge inte skulle frysa för mycket på förskolan, och så fick han ha fodrade jeans eftersom de tunna är alldeles för kalla. Tolv grader är inte jättemånga fler grader än vad vi hade här på julafton (vilket i sig är helt stört). Tolv grader är så lite att till och med hundarna som är uppväxta på gatan tycker att det är för kallt att vara ute längre än vad som krävs för att kissa och bajsa. Tolv överlag är så jävla lite att det inte ens räknas som ett riktigt tal utan ska skrivas med bokstäver.

Jag hatar tolv.

tisdag 23 juni 2015

Köttätande hycklare är vi allihopa



STOP YULIN 2015 basuneras det ut på sociala medier och jag håller med, jag har nog aldrig sett så många vidriga bilder som under den hashtaggen. Men det skaver ändå lite att se alla dessa uppmaningar, för är det egentligen så mycket värre att ha en hundätarfestival i Kina än att varje dag sitta till bords här i Sverige och smaska i sig gris, ko, fågel, ägg och allsköns mejeriprodukter trots att vi VET hur djurindustrin ser ut? Nej det är det fanimig inte. 

Vi äter mycket vego här hemma och egentligen skulle jag vilja gå över mer åt veganhållet, men jag är för lat. Det verkar vara så krångligt, och jag hatar krångel. Hatar förvisso tanken på alla lidande djur också, så det är ju ingen godkänd anledning att inte skärpa sig. Steg ett är i alla fall att dra ner ännu mer på köttkonsumtionen och börja hitta bra mejerisubstitut - som Oatlys iKaffe som jag börjat använda idag, blev hur bra som helst! Gjord på havre också, som känns som det miljö- och produktionssnällaste alternativet jämfört med soja, mandel, kokos, ris osv. Det är en djungel det här!

Om någon har bra lästips på ämnet så tar jag tacksamt emot det!  

Tisdagsklubben, bra grej!



Efter succén med Onsdagsklubben, alltså min förra mammagrupp i Kwansta, så hade jag av förklarliga skäl inga jätteförhoppningar inför denna föräldraledighet utan tänkte att jag nog får åka till Malmö med jämna mellanrum för att hänga med folk jag redan känner och deras bebisar. Kalla mig fördomsfull (jag ÄR ju det) men vi bor ändå utanför en liten by på landet där nästan var fjärde röstade SD, så det är ju inte jättekonstigt om man rent spontant känner en sviktande samhörighet med byns invånare.

Men så visade det sig att det är världens trevligaste gäng! Och alla har barn sedan tidigare så det går att prata om tvåbarnschock och sådana där grejer andra som man som förstagångsmamma inte direkt kan relatera till. Vi hade bara två träffar före sommaruppehållet, varav jag missade en för Juno var förkyld, men en tjej tog saken i egna händer och sms:ade alla i hela gruppen om att ses i dag, och så gjorde vi en Facebookgrupp så att vi kan planera in fler träffar i sommar.

Fyra av oss kunde ses i dag och vi träffades på kyrkan som anordnar sommarcafé två dagar i veckan hela sommaren. Aningens obekväm samlingsplats för en antichrist som jag, men det var jättetrevligt och mysigt med gott fika ("Åh lägg lite i kollekten bara om du vill, det är valfritt om man vill betala"), påflugna damer ("oj, vilka konstiga namn hon har", "jaså, du ammar inte nej?") och en stor golvfilt med massa leksaker för de som har barn som gör annat än att kräkas och äta och sova i ens famn.

Känner livsglädjen stiga lite mer inför sommaren nu faktiskt, nu ska det bara bli annat väder än tretton grader och regn också så är jag hundra procent nöjd med livet på landet. Yey!

måndag 22 juni 2015

söndag 21 juni 2015

Lite mer (fast ändå inte) om företagsplanerna #3






Har tillbringat denna soliga söndag med att tillsammans med Instagrams finest @motvallskärring (OBS FÖLJ, fantastiska bilder!) reka lokal till min nya business. Vi gick runt typ hela stan och nu har jag dubbla skavsår men är mycket nöjd med utfallet. Hittade tre lokaler jag blev sugen på och ytterligare ett gäng fastighetsägare jag ska maila. 

Avslutade med två öl i kvällssolen på Möllan innan jag körde hem till två sovande barn och stöp i säng, nu ska jag sova! Ehhh, ska bara kolla lite butiksinredning på Blocket först. Men sen så! 


lördag 20 juni 2015

Facing my (två barn i bilen-) fears!

Eftersom Tobbe jobbade natt igår så startade jag dagen med att plocka ihop alla ziljoners grejer som två barn under två tydligen behöver ha med sig för en dag on the road - och sedan drog vi! 



Stopp ett var Pomonadalen där mina kompisar blivit med sommarstuga på en systers tomt. Otroligt fint! Ska åka dit och våldsgästa mer i sommar, bara två kilometer till stranden tydligen, woop woop! Fick rabarberpaj och kaffe och klappade en häst!





Efter fikat körde vi norrut mot klubben och stannade i Forsakar och klappade getter genom stängslet. Sigge älskar djur och blev helt sjukt peppad!











På klubben var det helvetesregn men skit i det för VI FICK TRÄFFA ALFIE! Alltså jag saknar honom så jag håller på att gå sönder varje dag och det var så fint att få pussa på hans grånande nos och ta en promenad och snacka lite med honom. Det är fan en äkta sorg att jag var tvungen att ge upp honom, men det var/är ju för hans skull så det är bara att bita ihop och blinka bort tårarna när vi träffas.  Min älskade älskade hund! 

fredag 19 juni 2015

Midsommarafton 2015


Ej med på bilderna: min konstanta stress, min aldrig övergående trötthet, min irritation som ligger strax under bröstet exakt hela tiden och Sigges totala ovilja att göra någonting av jag anser att han borde göra (= totally basic grejer, typ äta, byta blöja, följa med när vi ska iväg eftersom nästan-tvååringar inte kan vara ensamma hemma).

Firade midsommar några timmar mitt på dagen hos våra kompisar som hade gjort värsta grillbuffén och jättefint inne med massa blommor, men när Kaospatrullen började härja loss efter middagen så fick jag nog och körde hem redan vid 19-tiden. Och nu försöker jag söva den minsta så jag också får sova lite.

This too shall pass säger dom, så jag siktar väl på att vara en sprudlande, glädjespridande liten prinsessa nästa midsommar istället. Ett år går ju fort.

*väljer glädje*
*skrattar hysteriskt*
*gråter en skvätt*

GLA' MISSÅMAR HELSAR STEFAN

torsdag 18 juni 2015

Ska gå bort och hämta krukan med guld i det där lilla trädet imorgon, just nu är jag alldeles för trött för att orka bli rik

Lite nytt (fast ändå inte) om företagsplanerna #2

Panik! Banken vill inte låna ut pengar till ett AB som inte finns än (okej, får hålla med om att det faktiskt är helt rimligt) så nu måste jag först registrera företaget för att få pengarna som jag behöver för att kunna starta. Ett litet mini-moment 22 vilket ju inte hade varit så himla jobbigt om det inte vore för att jag måste ha ett namn. Frågan är alltså om det är värt en tusenlapp att bara registrera det under mitt namn nu och byta namn sen när jag kommit på något bra?

Åh, alla dessa svåra val en blivande VD måste göra, hej och hå. 

onsdag 17 juni 2015

Hjälp till att bekämpa cancer!

Cancer alltså, vilken jävla skitsjukdom det är! Blir så ledsen och frustrerad varje gång jag hör om någon ny som drabbats, det är så otroligt orättvist och man känner sig så fruktansvärt maktlös som inte kan göra något åt det. Därför blev jag glad när jag blev kontaktad av ForLife som samlar in pengar till cancerfonden, bland annat genom att göra armband med ICE-nummer på.


ICE står för In Case of Emergency och är det nummer man ska ringa om det hänt personen som lämnar ut numret något. Man kan till exempel skriva ICE före sina viktigaste kontakter i mobilen om sjukvårdspersonal behöver få tag på en anhörig vid en olycka. Eller som här, att en snurrig unge kan ha armband med ett ICE-nummer på ifall hen kommer bort. Perfekt på typ tivoli eller andra utflykter där det är mycket folk och lätt att man stannar och tittar på något och hamnar lite på efterkälken. Sigges armband var lite stort och han tyckte att det var lite väl skoj att ta av och på sig, så han kommer få ha sitt runt vristen när vi är ute på äventyr.

Och nej, jag brukar inte göra reklam som ni vet, men att köpa något man ändå behöver (eller behöver och behöver, men det är ju väldigt bra att ha) när pengarna går till cancerforskning är ju inget annat än en win-win! Du hittar ForLifes webshop här. 


I samarbete med ForLife.

tisdag 16 juni 2015

Lite mer (fast ändå inte) om företagsplanerna



Nu som följer mig på Insta har ju redan sett den här bilden från i går när jag var helpeppad efter ett möte på Lunds Nyföretagarcentrum där min rådgivare strösslade glitter och regnbågsfärgad konfetti över mig och min affärsplan. Många superlativ användes, bland annat ordet "klockrent", och hon fick mig att känna att det är jag som bestämmer. Vilket jag så klart visste, men jag har ändå tänkt lite att det är jag som ska vara tacksam om banken vill låna mig pengar, och om jag hittar en lokal som passar osv, men hon tyckte tvärtom. Det är banken som ska vara tacksam om den får mig som kund, och det är fastighetsägaren som ska vara tacksam för att jag vill driva min verksamhet i hens lokaler. Dessutom tyckte hon absolut att jag borde starta företaget som AB redan första året. Ho ho ho.

Är. Så. Pass. Peppad. Nu.

måndag 15 juni 2015

Jag är nu officiellt en tant!



Okej. Hade tydligen nyss en lång utläggning för killen i Coop-kassan om att alla godispåsar minsann var så här små när jag var liten. Även fraser som "jag minns hur vi stod och pekade i kiosken" och "din generation har ju vuxit upp i ett helt annat samhälle" yttrades, medan jag samtidigt såg mig själv liksom utifrån, och förgäves försökte skrika åt mitt inre jag att hålla tyst. 

Alltså, NÄR blev jag en tant som delade med mig av barndomsminnen till random folk i kassan på affären? Är det för att jag bor på landet? För att jag börjar bli gammal? För att jag är föräldraledig och pratar med vuxna människor alldeles för sällan? Oavsett så hör jag varningsklockor ringa, och de låter ganska högt. Jeez.

Svar på tal #3

Elin: Du är ju expert på att ta hem vuxna omplaceringar och idag får vi hem vår tvååriga Boxer så jag undrar: har du tips på hur vi bäst gör i starten för att Ester och den nya tiken ska komma bra överens? Nu har de redan träffats och det gick bra, men en är ju ändå lite nervös. Kram! 

Okej, nu vet ju jag att det inte gick så bra trots allt, men mitt tips är nog att verkligen veta så mycket som möjligt om den vuxna hunden som man tar hem. Hundar utan hem-hundarna bor ju till exempel på ett rescuecenter i en månad eller så innan de kommer till Sverige, så HUH-folket får ju uppdateringar på hur de mår och om de sköter sig, skulle någon hund visa tendenser på något så följer det med i hundens beskrivning, tex "lite rädd för barn så vill bo i familj utan barn" eller "kan inte bo med katter eftersom hen dödar dem" eller "kräver extremt mycket motion så vill hamna hos någon som har tid för det" osv.

Alfie – världens bästa HUH-hund!
Jag tror faktiskt inte att det finns hundar som är helt normala i huvudet som säljs på Blocket när de är två år, det har säkert varit något skit som hänt och så är de för blödiga för att avliva hunden och tänker att den kanske kan få vad den behöver någon annanstans. Ja, fördomsfullt, jag vet, men "ändrade familjeförhållanden" kan lika väl betyde skilsmässa som att hunden försökte bita elvaåringen i ansiktet, det vet man ju inte. Hos HUH är dom ärliga och det finns mängder av kärleksfulla hundar som letar nya hem, personalen har inte tid att lägga energi på att försöka placera ut hundar som inte passar i hemmen de ska till.

Jenny: Okej. En sover, den andra leker.
Jag har ibland lite dåligt samvete för att vi flyttade ut på landet. Jag älskar det dundermycket och mina barn med, men jag tänker när de blir äldre och den åsiktstrånghet och instängdhet som jag själv upplevde när jag växte upp. Att jag kommer att hämma deras chans att kanske vilja bli olika. Samt hela den här grejen med skolskjuts, att behöva köra dem överallt, långt till kompisar osv osv. Hur tänker du om det här?

Åh fy fan. Jag brottas med detta varje dag. När vi bodde i Malmö och började prata om att skaffa barn så fick jag ångest eftersom jag varken ville att dom skulle bli galna gängmedlemmar eller rasistiska hillbillys och därför inte visste var vi skulle bo eftersom både stan OCH landet då var uteslutet. Nu bor vi ju ute på landet en halvtimme från stan, så jag tror inte att de kommer bli rasistiska hillbillys men SD fick ju över 22 procent här ute så man vet aldrig. Och det där med skjutsning och sådant sedan, GAH! Vi kommer max bo här till de börjar skolan, det har vi bestämt. Nu hyrde vi ju detta huset som ett slags husägar-lajv, och det är en jäkla tur eftersom jag haft panik om vi haft lån på fyra miljoner istället för tre månaders uppsägningstid. Jag är förresten själv uppväxt så här och det är ju ett jäkla piss att alltid vara beroende av sina föräldrar för att ta sig någonstans (det finns noll kollektivtrafik här) och det är ju inte så himla lattjolajban alla gånger. Och dyrt är det också, vi måste ju ha två bilar och det är ju inte gratis direkt. Får svindel när jag tänker på vad vi hade sparat om vi bott i en hyresfyra inne i Lund, det är många många många många tusenlappar i månaden. Så vi får väl se hur vi gör framöver, men det är absolut inte vårt för alltid-hem, det är det verkligen inte.

Men att få ge sitt barn detta liksom? Det är däremot lattjolajbans.
Lina: Jag är nybliven tvåbarnsmamma, ettan är någon månad äldre än Sigge och tvåan någon vecka yngre än Juno. Denna vecka har barnens pappa börjat jobba igen och jag ska själv rodda vardagen här hemma. Jag undrar hur du löser det med bajs upp till nacken (eller kräk i ditt fall) med tvåan, vrål från ettan för att mjölken är sluuut eftersom någon hällde ut den i soffan, ledsna illskrik från tvåan för att hen inte har fått mat på SÄKERT en timme, kissnödig, huvudvärk pga kaffet fått kallna på diskbänken igen, samtidigt som telefonen ringer, rörläggaren kör in på gårdsplanen och du ska lämna på förskolan om en halvtimme? Alltså, jag behöver tips i tvåbarnskaoset please! Du verkar så cool och lugn! Hur lägger du upp din dag?

Förts: Men vad ÄR det med alla som tror att jag är lugn? Nova trodde också det? Men till frågan: Jag tycker att tvåbarnslivet är både underbart och skitjobbigt och jag vettifan hur jag lyckas jonglera två barn och två hundar ensam när Tobbe jobbar. Förmodligen enbart för att vi bor som bilden här uppe illustrerar så att det bara är att hutta ut alla när det blir som mest kaos. Och så gillar jag kallt kaffe. Ibland när Tobbe kommer hem så släpper jag allt och drar på mig träningskläderna och ba: JAG GÅR UT NU OCH JAG TAR INTE MED MIG NÅGON! och så lämnar jag honom med barn och hundar och går ut och andas i en timme eller så. Det borde jag göra varje dag eftersom det i mitt fall endast är ensamtid som gör att jag orkar med familjestöket. Och så måste jag ha så städat som möjligt omkring mig annars blir jag superstressad, var sak på sin plats osv. Så är det verkligen inte här nu, så jag bara längtar efter en ledig helg när Tobbe kan ta kidsen så jag kan organisera ihjäl mig. Mitt bästa tips annars är väl att lägga fram kläder till barnen och sig själv så man slipper rota i tvättberget varje gång man ska ha något, och att hela tiden vara ett steg före så att man inte överrumplas av hungersnöd och skrik och panik. Och skaffa en termosmugg för guds skull!

Sara: Jag undrar om ni har orkat fortsätta med tygblöjor, samt om ni har använt/använder tygblöjor på förskolan och hur personalen i så fall reagerat? Förskolestart till hösten för oss som i dagsläget deltidar tygisarna...

Nej vi lade ner det, vi är helt enkelt för lata. Har ni pratat med förskolan? Har inte sett att något barn på Sigges förskola har tygblöjor så vet inte hur det funkar, men om ni deltidar så kan väl hen ha plast på förskolan och tyg hemma kanske? Finns säkert någon vänlig bloggläsare som har erfarenhet och kan tipsa dig i kommentarerna annars!

söndag 14 juni 2015

Hur första loppet gick? Ehh, sådär? Men så går det väl när ens bästa löparkompis har en blogg med namnet "wine and workout"...

Jag och Linnéa skulle ju ha sprungit The Color Run i dag, men det bidde inte så mycket av det. Dels blev det strul i logistiken med barnvakt för min del (Tobbe jobbade) och dels så blev Linnéa möhippad i går, så hon var nog ändå inte i form för några färgglada kilometrar i dag.

Mailade event-killen som fixat våra startplatser och skrev att vi tyvärr var barnvaktslösa och bakfulla och frågade snällt om vi kunde få springa i Lund i september istället, hoppas att han svarar ja! Och då blir det ju till och med roligt på riktigt eftersom jag faktiskt kommer vara lite mer fit i kroppen än nu.

Men lite tråkigt trots allt, det hade ju varit kul att få starta sin nygamla loppkarriär på det här sättet, det måste jag ju säga. Gävle, Göteborg, Lund och Uppsala kvar på touren om någon är sugen på att springa dagtid – och så ett nattlopp i Stockholm i september! Spring spring!

Han kan räkna nu!



Okej, räkna och räkna men EN TVÅ MIMMI ÅTTA är väl inte så tokigt för en nästan tvååring? KTH nästa!

Svar på tal #2

Fiat: Jag vill veta vad jag ska skriva om. Eheheeeheee. Nej men jag är lite avis på ditt chill. HUR GÖR DU FÖR ATT VARA SÅ CHILL MÄNNISKA? Mvh, Inte så chill person

Nänänä, vad babblar du om? Jag är ju extremt o-chill, på gränsen till neurotisk, framgår inte det i bloggen? Du får nog utveckla detta om jag ska kunna ge ett annat svar!


Kära Syster: Hejsan! Jag vill veta mer om din (får jag anta) briljanta företagsidé och hur planerna går där. Fast jag gissar att du kanske inte kan säga så mycket om det än? För då hade du redan gjort det? I övrigt saknar jag inlägg om hundarna och om din stil (frisyr och kläder) bara för att vi är så totalt olika och det gillar jag! /Anna

Åh, hundarna ja, dom kanske borde få lite mer tid i rampljuset nu när du säger det (OBS! alla följer väl stefan_the_stray på Insta?) och min stil kan också få synas lite mer så fort jag får på mig några kläder igen! Cliffhanger: jag ska göra en hemmablekning på tisdag. Och företaget ja, så fort tiden är inne så kommer hela världen få veta, men just nu: TOP SECRET. I alla fall på blöggen.


Maria: Jag vill också veta mer om ditt nya företagande. Vad ska du göra? Hur gör man? Är det läskigt med f-skattesedel och moms osv?

Svar del 1: se ovan. Svar del 2: Jag har en revisor som heter Peter som sköter allt sånt åt mig redan nu, så det tycker jag inte. Jag har frilansat från och till i ganska många år men alltid haft ett proffs som fixat det där, jag är bra på ord och Peter är bra på siffror, så då känns det bäst att vi gör det som vi kan. Men nu ska jag faktiskt gå kurser som Skatteverket och Nyföretagarcentrum ordnar så att jag vet mer, det blir mer att hålla reda på än att bara skicka fakturor på text.

Som tur är har jag internet, och Linn har varit en ekonomiklippa som hjälpt mig med att förklara begrepp som likviditetsbudget och annat läskigt nu när jag skrivit affärsplan. Och vet ni – det var ju inte ens hälften så krångligt som det lät, så nu är jag sjukt pepp på att lära mig bokföra (ja, jag skrev just det där, är förvånad själv!) och lära mig fler krångliga grejer som egentligen är jättelätta (du är varnad, fru Stollinger).

Anonym: Jag vill ha tips på hur man kan göra för att lära känna andra föräldrar när 
1) föräldragruppen jag är med i är jättetrevlig men ingen vill ses oftare än varannan vecka och jag hade gärna tagit barnvagnspromenader en gång i veckan 
2) närmsta öppna förskolan är kyrklig, känns lite daterad och ger mig ingenting?  
3) närmsta vännerna med barn har nu tvååringar och ingen av dem är dagledig längre. Det blir alltså så att mina veckor blir lite väl enformiga och jag hade som sagt önskat mer av det enkla spontana umgänget som t ex barnvagnspromenader.

INTERNET! Googla "[din ort] + blogg" och se om du hittar några fräsiga typer som du kan fråga om du får börja hänga med? Mitt un-der-bara Kwansta-gäng Onsdagsklubben bestod av en (1) tjej från bvc-gruppen och resten var lite löst folk om jag hittade genom att snoka runt lite, kolla insta och sånt (jag skrev tex en kontaktannons där). Var inte orolig för att tänka lite som vid ett jobbsök, precis som att din kompis brorsons sambo kanske är personalrekryterade på företag X så kanske din kompis brorsons sambo nyss fått barn och sitter i samma sits som dig? Sök på Facebook också, jag är spontant lite allergisk till grupper av typen "Vi som ska få en liten guldklimp i januari 2014" men det är ju inte helt omöjligt att det finns någon trevlig människa med tillhörande bebis där? Lycka till! Och just det, om du bor i Lund/Malmö/Ystad så kan jag gå ut och gå med dig så länge du inte är en galen styckmördare!

Onsdagsklubben där bland andra Womance ftw-Anna är medlem! (Åh, Alfie...)

lördag 13 juni 2015

Svar på tal #1

Johanna: Ja så sjukt trist när ingen orkar kommentera från mobilen.. SÅ jobbigt är det ju inte.
Men ok fråga... Vad är det för nytt spännande projekt du har på G? Och tänker du dig att du slutar med, eller bara tar en paus från, journalistiken?

Mitt nya spännande projekt är än så länge hemligt, jag vill få klart allt innan jag outar det, så du får vänta lite på svar där. Hehe. Men eftersom jag kommer vara min egen så är det ju upp till mig om jag vill fortsätta med journalistandet vid sidan av, men då kommer det säkert enbart vara i form av enstaka "Tjenare, jag har en helt ÅSM historia som era läsare skulle älska"-sälj till magasin när andan faller på. Enligt min revisor kan jag ha flera olika inriktningar i min enskilda firma, så jag behöver inte försvinna helt, även om jag kommer ha en helt annan huvudsyssla.

Frida: OK. Vad har du att säga till mig, som efter 12 år som forskare har gett mig in på att vara journalist (jag vet själv att det är puckat och jag jobbar mest som kommunikatör, men kan inte sluta drömma om ett vetenskapsjournalistjobb)?

Jag tänker så här: kör hårt! Jag tror att det är just nischade journalister som kommer klara det allra bäst, varje gång jag är på pressbyrån stirrar jag på alla tidningar och ba: "Hur kan det vara arbetsbrist med alla dess magasin som ska fyllas, DET ÄR ORIMLIGT!"

Jenny: Jag undrar hur det här med en kommentarsfri blogg påverkar dig? Minskar det glädjen med att blogga? Skulle du kunna blogga om bloggen var utan kommentarsfält? Sen har jag en annan fråga jag får ställa nästa gång jag sitter på toa /ensam hemma med två barn

Jag har skrivit dagbok sedan jag var jätteliten och bloggen är ju egentligen en förlängning av det. Det är därför som det är så mycket "tråkigt" i bloggen, för att det är för mitt egna minnes skull. Det är också därför jag tvekar på att hoppa på att skriva på en portal med massa andra sköna människor – för att jag måste få skriva massa tråkiga osköna inlägg ganska ofta utan att känna att "men guuuuud vad tråkig jag är, vem fan vill veta att jag gjorde ditten och datten i veckan" osv. Jag känner redan så ibland men då måste jag påminna mig själv om att detta faktiskt i första hand är ett arkiv över saker som händer i mitt liv, för mig att scrolla tillbaks och minnas i. 

Fast jag skriver ju så klart med vetskapen om att folk läser och då är det ju kul om någon kommenterar, framför allt när jag skriver om tankar och åsikter och ber om er åsikt, men då är ni ganska bra på att kommentera. Det jag tycker är synd är att inte bloggens kommentarsfält blir huvudkommentarsfält till ett inlägg, nu hamnar ju mycket på Insta och Facebook när jag länkar där, det kan jag tycka är både synd och jobbigt, för det tar sin tid att underhålla tre olika trådar om samma ämne. 

Tips tips, här kommer tips!



36 ljus på tårtan i år och ÄNTLIGEN har jag hittar strumpbyxeleggings som är 1) sköna 2) snygga 3) prisvärda. 

Seså, gå nu till Indiska och köp deras 3/4-leggings! Lagom höga, de går upp över naveln utan att skära in även om man har lite större mage, finns i flera olika färger och kostar 70 spänn men Indiska har köp fyra betala för tre på strumpbyxor. Dom är varken tjocka eller tunna utan har 70 den, så alla vi som har snygga tatueringar på benen visar dem lite subtilt. 

Och för att överleva i värmen så kan ni hälla i er några liter av provivas äppel/svart vinbär/mynta-juice. Varken eko eller sockerfri om man är kagd åt det hållet, men helt vansinnesgod! 

[slut på reklam]

torsdag 11 juni 2015

On the flip side: hade inga barn i bilen



Ni vet när man har skitbråttom in till stan för att gå på ett Jättemegaviktigt Bankmöte™ och får punka och måste ställa bilen på Statoil i Staffanstorp och ringa en taxi som tvingas köra i 120 över rapsfälten för att kunna släppa av en utanför banken med två minuter till godo och man startar sitt Supermegaviktiga Bankmöte™ med hjärtklappning och fuktiga armhålor. Inte? Så skönt för er. 

Men då vet ni inte heller hur störigt det är att behöva lägga resten av sin dag på att hitta en buss tillbaks till Staffanstorp, gå sista biten till Statoil där Falck fixat däcket, köra till en verkstad för att köpa fyra nya däck och få veta att de andra däcken är så kassa att de kunde smällt när som helst och "hade det hänt på motorvägen så hade du varit död". 

Punka, taxiresa, bankmöte, bussresa, däckbyte och dödshot. Och det är inte ens lunch. 

onsdag 10 juni 2015

Jag vet att ni redan sett den här på Instagram men ändå.

Ja men då håller vi väl tummarna för att det faktiskt börjar bli sommar på riktigt då? För det här kan jag definitivt leva med! 

Test 6



HA! Blog Touch Pro fixade det! Woop woop! Kostade 49 spänn men det är väl den här veckan skatteåterbäringen kommer så det får det vara värt!

Test 4


Men blö, den här bilden är ju oskarp, visst? Eller måste jag ha nya glasögon också? Har nu provat BlogPress (denna) BlogGo, Blogger, Blogger+ (som bara visar felmeddelande så dom har nog bestämt sig för att den inte ska finnas längre ens för gamla användare) och BlogTouch men ingen funkar. SNYFT!

tisdag 9 juni 2015

Hjälp en fellow bloggkollega tack!


Försöker förgäves hitta en bloggapp där bilderna blir: 
1) den bredd man själv vill ha (inte som här där jag bara kan välja mellan S/M/L)
2) högupplösta/ej pixliga. 

Var finns den appen? Inte på AppStore i alla fall. Eller hos Google. Blogger plus-appen som jag använt med glädje i över fem år har slutat funka och jag gråter floder (nåja) över detta. 

*sliter mitt hår* 
*forsätter googla*

Bud bud, jag fick ett bud!

Joråsåatteh – det är inte bara de coola stadsbloggarna som kan svänga sig med uttryck som "jag fick ett bud med..." efter i går kan även jag sålla mig till den skaran av bloggare! Dock inget glammigt som typ skumpa, utan exakt vad en barnfamilj kan behöva: färsk pasta med koktid på en (1) minut!

Och det kunde ju inte vara bättre tajming, Tobbe hade nyss ringt hem och berättat att han blivit beordrad övertid och slutar först 21:30 = jag skulle behöva klara hell hours alldeles ensam, tacka fan för att man blir glad när det någon kommer och ger en mat som praktiskt taget är färdiglagad?

Det ringde en tjej från pr-byrån för att dubbelkolla adressen och meddela att det var ett bud på väg. Hon sa också att det var "en utmaning" för taxibolaget att hitta hem till mig. Jojo, så är det när man bor mitt i ett skånskt rapsfält och inte på Kungsholmen. Och efter någon timme knackar det på dörren och där står en glad snubbe med en kylbox med tre paket färsk tagliatelle. Jag riktigt såg på taxichauffören att han väl aldrig varit med om något så dumt som att köra mitt ut i tjottahejti för att låta en eventkille lämna gratis pasta till en småbarnsmorsa med kräks på tröjan.


Och pastan var skitgod! Och smart, dom har kokt grönsaker och gjort puré av som de sen torkat och blandat i mjölet så det är nästan hälften grönsaker och mindre mjöl. Och verkligen sjukt gott!

Det underlättar ju säkert för smaklökarna om ni får pastan hemlevererad mitt i värsta eftermiddagskaoset, men även ni som har gott om tid och inte har två komplett osynkade småungar att parera utbrott ifrån kan säkert uppskatta den.

OBS: Får noll kronor för att skriva detta och riskerar väl att få en miljon bud med halvfabrikat hem nu, men det får det vara värt. Är det budpremiär så är det!