fredag 31 oktober 2014

Det tråkigaste med att ha barn...

...måste ju vara att det plötsligt är så himla fult hemma hos en? Nu har ju jag en otroligt barnslig lekfull inredningsstil, så just det är inget problem, men det här med att det ska både ska barn- och vuxensäkras överallt? Giv mig styrka. Det är ju så fu-hu-huuuult att inte ha något i de tre nedersta hyllorna i bokhyllan, eller att allting som står på skänkar, byråer och i fönster står undanskuffat så långt bak det går i skydd mot klåfingriga små fingrar.

Eller växter! Åh vad jag skulle vilja ha några feta fikusar i ena hörnet av vardagsrummet, men gissa vem som hade kutat dit och skopat ut jord över hela golvet så fort de kommit på plats? För att inte tala om den största drömmen av dem alla – en snygg matta under matsalsbordet. Åh.

När tvåbarnschocken slår som hårdast mot mitt arma moderspsyke så ska jag andas i fyrkant och tänka på den där mattan och försöka härda ut eftersom två barn tätt betyder att småbarnsåren är över ungefär samtidigt. Och då får det vara värt det.

Stefan - världens mysigaste djur

torsdag 30 oktober 2014

Loppcirkusen - en randig stilstudie

Nu har dom namn båda två! Stefan & Gilla - bästa duon.

Hej hörni, här kommer ett lästips!

"Som det här med maten. Inget socker eller e-ämnen (!). Eller undvika tv. Eller ha utvecklande aktiviteter. Och så frågar man sig ”för att?” och kanske svarar ”för att det är nyttigt för barnen”. Ja, det är det. Om man hade haft som projekt att få fram en lyckad människa hade det varit jättebra. Om man med föräldraskap menar ”kuvös för perfekta människor” så är det självklart så att man ska undvika allt socker, drilla barnen i klassisk dans och enbart läsa kvalitetslitteratur. Det är ju så man gör, med projekt. Man ser till att lägga ner arbete och tid för att slutprodukten ska bli som man vill. Fast, det är ju det där lilla kruxet: barn är inte en produkt."

Med vänlig hälsning/ej kuvös för perfekt människa

En veckas mammahäng





I går åkte mamma hem, swooosch sa det tydligen bara och så hade en vecka gått. Men vi har ändå hunnit med en del, en dag var vi till exempel på Olof Viktors och åt rent himmelsk lunch.




En annan dag åkte vi på Sigges första utlandsresa och hängde på Tivoli i Köpenhamn. Inser nu att det vore rätt kul om man fixade några "hej vill du fota oss?"-bilder när man gör såna här grejer, om inte annat så för att det är roligt att se hur alla i familjen växer/åldras medan åren går.




Vi har soffhängt en del, både med hundar och barn. Och mormorn har läst tusen böcker för Sigge.



Vi har besökt gamla vänner och fått sopplunch och finhäng och nästan ätit en katt.




Vi har varit ute med hundarna i trädgården (jag) och blivit vinkad till genom alla fönster runt hela huset (Sigge och mormor).



Och även om det bara var sol typ 1.5 dag av sju så lyckades vi köra förbi den här solnedgången i Häckebergasjön på väg till tåget i går. Mycket fin vecka trots att jag inte direkt har varit på mitt allra mest strålande humör. Men det är väl sånt som mammor accepterar och älskar en för trots allt, va? 

söndag 26 oktober 2014

Fredagskrönika! På en söndag!


Två dagar sent men vill ni läsa fredagens krönika så finns den i Kristianstadsbladet här och i Ystads allehanda här. Dela gärna om ni gillar'n! 

lördag 25 oktober 2014

Det är så härligt med mysiga hundpromenader i det vackra höstvädret. ELLER?

Om det regnar i dag också? Ja såklart. Om hundarna tycker att det är rätt okej med promenad i regnet eftersom de äntligen har fattat att de inte kommer bli utslängda varje gång vi tar ut dem? Ja, det också. Kul.

fredag 24 oktober 2014

Att vara gravid för andra gången

Stackars lilla bebisen utan namn, så himla åsidosatt utan att ens vara född. Med Sigge var det high life från start, ett eget namn (Baby Kenneth), en egen preggoblogg (PreggoPreggo) och konstanta googlingar på vad som hände i just den veckan jag var i. Med Sigge vaknade jag varje morgon och tänkte OMG! JAG ÄR GRAVID! Nu tänker jag knappt ens på det, förutom när jag ska klä på mig och inget riktigt passar. Men när kläderna är på och dagen igång så upptar det extremt lite av min tankeverksamhet.

Snälla, säg att detta är helt normalt och att jag kommer bli störtkär även i Sigges lillasyskon?

Ps: gick in i vecka 16 i dag och tyckte att jag kände bebisen?

Mamma är här! Vi har pysslat!

onsdag 22 oktober 2014

...och i skolan går det också bra.

"Slutkommentar på hela uppdraget: Bra jobbat! Dina svar är väl utvecklade och nyanserade. Dina resonemang är välgrundade och nyanserade. Omdömet ligger på A-nivå".

Slut på skryt. 

Dubbelhund. Dag 1.





Nej men det går ju bra det här! Det busas, promeneras och snarkas i kapp mellan varven. Om bara hunden utan namn vill vara så vänlig och sova i natt så blir det perfekt det här.

Två månader kvar! Här är en önskelista!

Om två månader minus en dag fyller jag 35. Och tre dagar senare är det julafton, så vad sägs om att jag bjuder på en liten (nåja) lista på saker som jag önskar mig så att ni hinner lägga undan pengar tills det är dags? Okej, here we go:


Den här brickan från Studio Lisa Bengtsson


Lilla Berlin-böckerna, både ettan och tvåan




Tillräckligt mycket sådant här tyg för att klä om tio stolsitsar


Ja men det var väl det? Vad hoppas ni att tomten kommer med?

tisdag 21 oktober 2014

När fyra blev fem

Redan när det bestämdes att Alfie skulle bo hos sin husse på heltid så började vi prata om att skaffa en egen hund när vi kommit i ordning i huset. Tanken var att först skaffa en unghund genom Hundar utan hem och ett tag senare en valp som den vuxna hunden kunde vara med och uppfostra.

I torsdags hämtade vi ju som bekant Stefan, och med i hundtransporten fanns en liten tigrerad staffe vid namn Lilja. Liljas forever-hem meddelade dagens före ankomst att de ångrat sig, och våra kompisar Micke och Jessica som redan har tre HUH-hundar blev hastigt och lustigt jourhem åt henne.

Stort huvud, liten kropp.
Lilja är världens lugnaste och Tobbe blev helt kär när han och Stefan träffade henne i helgen. Hon är cirka ett år ung och världens snällaste lilla tjej. Och hemlös. Och efter att först ha skämtat lite om att vi skulle ta henne också så insåg vi efter någon dag att det kanske inte var en sån dum idé, jag jobbar/pluggar ju hemifrån nu och vi vet hur vardagen ser ut i alla fall hela nästa år, och plötsligt kändes det som världens mest självklara att hon skulle få komma till oss istället för att vi skulle skaffa en valp om ett år eller så.

Att ha två hundar är ju inte särskilt mycket krångligare än att ha en, det blir dyrare och mer platskrävande i bilen bara, resten av logistiken måste ju ändå skötas.


Okej, en ny soffa måste vi nog köpa också, för nu börjar det bli ganska trångt. Och ett nytt namn måste hon ha, det enda vi tänker på när vi hör Lilja är trafficking och något roligare vill man ju gärna associera till när man pratar med sin hund. 

Plötsligt händer det!

Alltså, ni skulle sett Sigge på lämningen i morse! Så fort jag tagit av honom kläderna så gick han rakt in i en av pedagogernas öppna famn och så vinkade vi, hon bar honom till stora fönstret så vi kunde vinka när jag gick till bilen (har alltid parkerat så han ska slippa se mig utanför huset annars) och sen blev han nersläppt på golvet och sprang iväg och började leka.

INTE EN TÅR! INTE EN SUR MIN!

Åh. Mammahjärtat nu alltså. Mushimushi.

måndag 20 oktober 2014

Varde sol (i alla fall i fem minuter)!

Det har regnat och/eller varit grått ute i fem dagar. Tre av dom dagarna har det översvämningsregnat och prognosen för kommande vecka ser inte allt för skoj ut. Men nu plötsligt så kom det fram lite blå himmel och sol och plötsligt kändes allting så extremt mycket bättre. Alltså E X T R E M T. Från slänga sig från klippa-dåligt till dansa samba och kasta konfetti-bra. Typ.

Kommer jag någonsin lära mig att minst 70 procent av mitt humör är väder- och ljusrelaterat? Förmodligen inte.

Mus i hus. Del 2.

Musmannen var ju här i fredags som ni kanske vet, i alla fall om ni läste det här inlägget. Och nu vill jag att vi har en liten konsultation här, för så här i efterhand vet jag inte om den där planen med fällor istället för gift var så himla strålande.

Eller jo, det vet jag. Den var inte strålande, den sög.

När musmannen installerade fällorna (vanliga såna där pang över nacken-fällor) under diskbänken så sa han "okej, och sen när de smällt så trycker ni bara här så lyfts den och så kan ni släppa ner musen i soppåsen, så ni behöver inte ta i den".

So far, so good.

"Jaha du", sa jag aningens skeptiskt.
"Och dom dör verkligen av de där fällorna så de inte sitter helt skadade och sprattlar när man öppnar sopskåpet?"

Men nej då, det var ingenting att oroa sig för, för dö – det skulle dom AB-SO-LUT göra. Nemas problemas.

Status en timme senare: två smällar under diskbänken och när vi tittar efter så ser vi en tom fälla med massa blod runt omkring och en skadad mus i ett hörn, plus en sprattlande mus med huvudet fast i fällan.

Här kan ni spela upp en liten film i ett huvud där jag och Tobbe står och studsar framför diskbänken och ba VADGÖRVIVADGÖRVIVADGÖRVIVADGÖRVI? Det slutade med att Tobbe fick slå ihjäl den som satt i fällan, men den skadade musen hann smita ner under diskbänken igen och vi smällde igen de andra två fällorna så de inte kunde skada fler stackare.

Så. Gissningsvis har vi nu två möss mindre i huset (eftersom den skadade väl ligger och självdör någonstans) men frågan är om det gör till eller från. Förmodligen inte. Och vi är verkligen inga musdödare så jag vet inte riktigt vad nästa steg blir. Vill inte använda gift på grund av känns taskigt och rätt ickekompatibelt med barn och valp, plus att det väl kommer lukta i väggarna? Fick tips om någon grej med högfrekvent ljud som skrämmer dom, det kan ju vara något?

Livet på landet alltså. Inget för klena storstadshjärtan tydligen.

söndag 19 oktober 2014

Jag är så sjukt rolig!

Kom på två skämt men är ensam hemma och således den enda som skrattar. Tänkte därför dela med mig!

Skämt ett
- Vilken retro hund du har?
- Ja, det är en teak!

Skämt två
Sverige är ju så lättstött, nu är till och med vattnet kränkt.

Hahaha, jag säger då det. Det var synd för komikvärlden att jag la ner min planerade stå upp-karriär!

Woop woop!

Äter juleskum och kollar på Allt för Sverige och bölar så Steffe är helt blöt i pälsen. Livet alltså, tänk vad man kan göra med det! Och tänk vad man kan välja att inte göra. En väldigt svindlande tanke så här en ensam söndagkväll i soffan.

Tips från coachen

GAH! Spöregn, vild ettåring, ännu vildare jättevalp, graviditet och helgpraktik för Tobbe är ingen kombination jag kan rekommendera direkt.

Räknar minuterna till klockan är 19:30 och jag sitter i soffan med en påse juleskum, en liter julmust och en snarkande hund som enda sällskap. Ahhhhh...

fredag 17 oktober 2014

God natt. Sov gott.

MEN KAN DET SLUTA REGNA NÅGON GÅNG, STEFAN VILL INTE GÅ UT I DET HÄR VÄDRET!

Det var bara det. Tack för visat intresse.

*torkar upp ännu en "olycka" på köksgolvet*

Hjälp! Mus i hus!

Vi har så satans mycket möss i huset. Eller nej, inte INNE i huset, men inne i väggarna. Frågan är om det ens är någon isolering kvar eftersom det verkar vara rena mus-autobahn på sina ställen. Det enda utrymmet där vi verkligen vet att de är ute och nosar är under diskbänken och inne i utrymmet innanför Sigges rum som typ är en slags vind (?) där vi bara slängt in massa grejer. Som säkert är musätna nu för övrigt, fan också.

Hade en kille här från anticimex i dag som gav oss två alternativ: sätta ut klassiska PANG SMACK ÖVER NACKEN-musfällor eller sätta ut gift.

Vi valde fällorna på grund av:
1) ettåring som gärna kan strunta i att äta gift
2) valp som gärna kan strunta i att äta gift och
3) att det kommer lukta asäckligt i huset när mössen ligger  och dör inne i väggarna.
Okej och lite för att 4) det känns mer humant att de knäcker sin lilla musnacke i ett slag än att de lider till döds.

Och – nu har första fällan smällt under diskbänken.

*gömmer mig under soffan*

Första dygnet med Stefan

I regnet på Ikeas parkering. Naaaw. 
Det regnade när han kom. Jättemycket. Det tyckte han var sådär. Himla ynklo. Vi hade självklart glömt att sätta in lastgallret i bilen så jag fick sitta i baksätet för att hindra honom från att hoppa över och han han satt han och slickade mig i huvudet hela vägen hem.

Han låter precis som Alfie när han sover :(
Väl hemma kissade och bajsade han på gården, sedan fick han en välbehövlig dusch och lite mat. Han gick runt och vankade och hade lite svårt att komma till ro, men efter ett tag somnade han lite när jag och Tobbe jobbade/pluggade.

Han sitter i givakt som en liten staty när han märker att det är mat på gång. 
Stefan är jättehungrig. Alltså verkligen j ä t t e h u n g r i g. Och det är lite svårt att avgöra hur mycket han ska äta för han hade lätt ätit upp hela säcken med mat om vi gett honom den, så vi ger små men lite fler portioner.

Det har hänt ett par olyckor inomhus, så vi får jobba lite på det, men lika mycket som han älskar mat så hatar han regn och det har regnat i stort sett konstant sedan han kom och när vi är ute så kryper han bara ihop och vill in, så jag tror att han håller sig lite grann när vi är ute.

Tassarna! TASSARNA!
Sängen – en favorit. Får bara ligga PÅ sängen och inte I den, han kommer bli alldeles för stor för det så det är lika bra att lära honom rätt direkt. Han var väldigt nöjd i natt ändå, låg på sin filt på en madrass i vårt sovrum och snarkade och fes. Jag vaknade och kollade honom några gånger och han gillar tydligen att sova på rygg med benen upp längs väggen. Knäppskalle.

Swooosh!
Stefan är jätteduktig med Sigge, det är lite som att han fattar att han måste ta det lite lugnt när han är med. Och jag har försökt och försökt och försökt, men nej – bättre bilder än så här blir det inte på husets valpar eftersom det är full fart hela tiden. Springer den ena så springer den andra och tvärtom. 

torsdag 16 oktober 2014

Stefan - bloggen, bloggen - Stefan




Han är här! Upphämtad i spöregn på Ikeas parkering i morse och helt fantastisk. Vild och glad och väldigt hyper, men väldigt uppmärksam och så himla himla mysig. Sigge kommer nog bli tacklad några gånger, men Stefan är ju bara åtta månader så det får väl ge sig med tiden.

Gissningsvis hemmakuperad, för det ena örat är lite större än det andra. 51 cm i mankhöjd, 23.5 kilo och smal som en speta med världens största tassar, det kommer bli en gigantisk hund det här! Vi älskar honom redan. 

onsdag 15 oktober 2014

Finns det några snälla barn här?

I morgon kommer hunden! Det är rena julaftonspeppen här hemma och vi bara väntar på att tiden ska gå så det blir torsdag någon gång. Kontrakt påskrivna, kvitto utskrivet och lite googling hos Svenska kennelklubben har visat att det blir detta vi har att göra med när vår grand danois/staffe-vovve kommer. Hehe. 

Grand danois är vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare och får absolut inte vara aggressiv. Mankhöjd på hanar är minst 80 cm och de väger vid ett års ålder cirka 70 kilo.

Staffordshire bullterrier är en ömhetstörstande, energisk, förarvek och humoristisk glädjespridare. Den är social, aktiv, intensiv, positiv och älskar full fart och visar det med intensiva glädjeyttringar. Samtidigt älskar den att bara vara hemma med sin familj och mysa. Det viktigaste är att få vara med, vilka aktiviteter som än bjuds. Mankhöjd är ca 36–41 cm. Vikt för hanar är ca 13–17 kilo. Om det inte är en amstaffblandning, de väger runt 30 kilo och har ett gäng extra centimetrar i mankhöjd.


En glad, kärleksfull och humoristisk åttamånaders valp som snart kommer väga uppemot 60 kilo, är det vad vi har att vänta oss? Det märker vi i morgon! 

tisdag 14 oktober 2014

Preggokroppen, en ångestsaga

Vecka 14.
Det här med att vara gravid är ju en känslomässig bergochdalbana på alla plan, såväl psykiskt som fysiskt. Jag hade väldigt svårt för hela den här "nu får du ju äta vad du vill"-grejen som alla skulle tjata om sist, som att kvinnor behöver legitima skäl för att äta vad de vill och att det skälet skulle vara en graviditet?

Att kroppen över huvud taget växte tyckte jag också var svårt att hänga med i, jag gillade inte otymplighetskänslan som infann sig där i mitten av graviditeten någon gång. Och det var alltså sist, för den här gången behövde jag bara komma till två tredjedelar för att magen skulle synas. Se bildbevis ovan.

Fick en säck gravidkläder av en kompis i går och har tagit lite pluggpaus för att mannekänga framför spegeln och nu kommer de där förhatliga kroppsnojorna igen. För eftersom magen syns är det bara en tidsfråga innan jag blir allmänt villebråd och min kropp kan bli ett samtalsämne igen, fritt fram för såväl kända som okända människor att diskutera. Källa: 42+0 veckors självstudier under graviditeten med Sigge.

Exempel på saker jag kan sätta en miljard på att jag kommer få höra om inte allt för lång tid:

"Jaså, oj, är du bara i vecka X och har redan så stor mage?"
"Det där är AB-SO-LUT en pojke, det ser man på att magen är si och så!"
"Ta lite till, passa på att bli tjock nu när du får!"
"Det där är AB-SO-LUT en flicka, det ser man på att magen är si och så!"
"Det är inte nyttigt för barnet om mamman äter X"
"Du MÅSTE äta X, annars kommer barnet bli sjukt!"

Och så från cirka vecka 25:

"Själv var jag bara sugen på clementiner när jag var gravid, men så gick jag bara upp tre kilo förra gången och var nere på min normalvikt innan vi åkte hem från BB, det tar nog lite längre tid för dig?"
"Är du säker på att det inte är tvillingar?"
"Oj oj oj, här är det väl ändå dags NÄR. SOM. HELST?"

... och så vidare i all evinnerlighet. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar till att bebisen är på utsidan och min kropp endast och enbart är min igen. 

måndag 13 oktober 2014

Att döda djur som underhållning

Kollar på Lotta Lundgren och Leif GW som jagar på tv och jag fattar verkligen inte hur man kan vilja döda ett djur. Och ja, jag äter kött, jag fattar att stammarna ska hållas efter, att det är gött att vara ute i naturen och yadayada, men ändå.
Jag förstår inte.

Edit: Skulle göra ett litet tillägg här men kände plötsligt hur en känsla av "vaffan, det här har jag väl ändå skrivit om förut? infann sig och jodå, det har jag ju faktiskt. Under rubriken Varför blir normala människor jägare?

Måndag nu igen säger ni?


Varför är kaffe godare i teorin än i praktiken när man är gravidtrött och behöver koffeinet som bäst? Moder natur alltså, vissa grejer har hon inte lyckats särskilt bra med.

söndag 12 oktober 2014

En helg i några bilder



I fredags var jag hos frissan för att fixa halmhjälmen och HEJA INSTAGRAM för jag har hittat en supertrevlig tjej i Ystad som inte bara har en unge i samma ålder som Sigge (det var nog så vi började följa varandra?) utan även jobbar som frisör. De här bilderna gör inte förändringen rättvisa eftersom det inte gjordes några drastika åtgärderna, men alltså KÄNSLAN! Som en helt ny människa kan jag lova.

Hon färgade ner utväxten så att den låg närmare min egen färg (= blir inte lika skarp utväxt men slet inte på håret) och så klippte hon det ganska hårt i nacken men behöll lite längder runt ansiktet (= jag kommer kunna låta håret vila ett tag innan jag behöver gå dit igen). Kort sagt en snygg frissa som funkar på denna eländiga kombination av BÅDE post-preggo och preggo-hår.

Har ni vägarna förbi Ystad så hittar ni Roxanne på Good Hair. Där kan ni för övrigt inte bara trimma er själva utan även er hund, snacka om succékoncept!



Annars har det vilats en del, herregud så sjukt jobigt det är att bygga en helt ny människa. Vecka 14 nu och den där tröttheten och illamåendet som försvann vid vecka tolv har plötsligt kommit smygandes igen. Kul skämt kroppen.




Jag har loppat också! Alldeles ensam när Tobbe och Siggan var iväg på egna äventyr. Hittade en Myntrik-elefant i största storleken och bästa färgen MED nyckel för ynka 45 kronor och en Briopapegoja till träleksakssamlingen för knappt det dubbla. Mycket nöjd.






Och så har vi varit ute en sväng. Plockat kastanjer och äpplen och gjort paj. Livet på landet ni vet.

I dag ska vi åka och handla grejer inför kommande veckas största händelse, HUNDEN KOMMER JU! Så jäkla pepp att jag håller på att smälla av, känner mig verkligen som ett barn dagarna före julafton!