fredag 20 januari 2017

3 x chokladbollsproffs

   
 

En gåta: 

Hur många bilder måste man ta på två sockerhöga och fredagströtta barn en kall januarieftermiddag för att få ihop några som har åtminstone hyfsad kvalitet (iaf med filter)? 

Svar: en miljard, eftersom ett upplockad telefon inte betyder "vackra bilder på oss i solnedgång som våra kära föräldrar vill spara till framtiden" utan "JA HAAA SÅÅÅÅNEN MAMMA!!!, TITTA MAMMA MU MAMMA!!!" ackompanjerat av "NEJ JA VILL HA DEN!!! JA HADE DEN FÖSST!". 

Håhåjaja. Ändå nöjd över att jag rejsade ner till Scaniabadet precis i tid för solnedgången efter förskolan istället för att köra direkt hem till pastakok, smutstvätt och tandborstningstjafs. Heja mig! 

torsdag 19 januari 2017

Viktigt meddelande till allmänheten: det har vänt nu!


Förr i tiden, det vill säga i början av förra veckan typ, så var det kolsvart när det var dags för förskolehämtning. Alltså mörkt som i en säck. Nu? Fortfarande mer mörkt än ljust förvisso, men kolla! En ljusrosa horisont!

Från kolsvart till ljusrosa, det kan vi väl leva med va? Bara en tidsfråga nu innan den som hämtar möter upp den andra föräldern på stranden för att grilla och bada innan det är dags för hemgång. Sverige alltså, så knasigt land.

måndag 16 januari 2017

söndag 15 januari 2017

Det är inte självförtroendet det är fel på, det är mina barn (skoja!) (eller?)


Så kallt. Så blåsigt. Så många barn (okej, två) som har haft fightclub hela helgen. Läser ibland hur präktiga hemmamammor beklagar sig över hur sorgligt det är att dagens föräldrar har så dåligt självförtroende att de inte tror att de klarar av att ge barnen vad de behöver och därför sätter dem i förskolan alldeles för tidigt, men tro mig: mitt psyke hade inte överlevt om livet bestod av en oändlig radda av dagar som idag. Och igår. 

Bilden? Tobbe jobbade kväll (alltså för fan, kvällspass på en söndag, blä!) så jag var tvungen att hitta på nåt skoj själv med kidsen på eftermiddagen. Trainspotting vid brofästet brukar funka men blev en flopp pga ishavsvindar lika aggressiva som barnen som bara skrekgrät att de ville hem och vägrade vantar och skrek lite till för att fingrarna höll på att ramla av och vägrade mössa och skrek för att öronen blev kalla och och och. 

Håhåjaja, alla som längtar till måndag räcker upp en hand. *viftar febrilt*

lördag 14 januari 2017

Körvlunch med sex barn mellan 1.5 och 4 år


 

Vi är tre familjer som träffas (alldeles för sällan) ibland och hänger. De senaste fyra åren har vi lyckas skaffa sammanlagt sex barn, så det är aningens mer... intensivt, att umgås nu för tiden än vad det var back in the days.

Och har ni tänkt på det där, hur man ibland umgås med folk men när de har gått hem så inser man att man inte fullföljde ett enda samtalsämne under tiden man sågs? Lite så var det i dag. Efter ett inledande "Halloj" Läget? Bra! Själv?" så var det mest fokus på att barnen inte brände sig på elden, åt sin korv utan att smeta ketchup överallt, inte gav hundarna för mycket kex osv osv osv. Men ändå – så vansinnigt trevligt!

Och som grädde på moset var det någon som bara ville använda halva sin tvättid i kväll, hurra! Är nämligen inte enbart hundra procent förtjust i utelivet utan föredrar att vara ren, torr och lukta gott framför att vara skitig, blöt och lukta korvrök. Jag har varit mamma i 3.5 år och dubbelmamma i snart två år, men har fortfarande inte fattat att barn förvandlas till kladdiga små lertroll utomhus som plötsligt tvingar en att bära dem. Uuuh. Ska nog se till att 2017 blir året jag skaffar mig en skogsmulleoutfit så jag kan njuta lite mer av utelivet, fick mersmak efter denna dagen trots att det hann både regna och snöa innan den här soliga kaffebilden togs.

Barn i djurkläder = tusen procent gölligölligöll!


Ja ja, jag vet att mitt instaflöde (mirijam_geyerhofer) och bloggen har ungefär samma innehåll bildmässigt? Lathet, säger du – effektivitet och återvinning, säger jag! Men jag ska skärpa mig, jag lovar. Måste bara dricka tusen koppar kaffe först eftersom rådjuret till höger haft en rövvecka med sin sömn (IGEN!) och min hjärna känns som potatismos (IGEN!). 

Ah well, ingen tid att förlora. Mot bryggaren (and beyond) (IGEN)! 

fredag 13 januari 2017

När barnet säger fel och man känner att man vägrar rätta

Ponera att en snart 3.5-åring tror att det heter pissenisse och inte kissemisse. Då låter man hen fortsätta tro det va? Klart man gör.

onsdag 11 januari 2017

Tre månader senare - den PERFEKTA jackan

 

Överdriver noll procent när jag säger att jag finkammat varenda affär i Malmö för att hitta en jacka som jag - fram tills igår - enbart sett i min fantasi. 

Kraven var: 

1) Lång pga har ofta långa koftor och gillar inte när de hänger utanför. Har även kjol 90% av alla dagar och det är gött med varma lår.

2) Inte för varm pga är varm själv.

3) Ingen luva pga har bytt till mig en Hövding. 

4) Blank pga Stefans päls som fastnar i allt.

5) Inte för dyr pga har inga pengar. 

6) Snedställda fickor att ha händerna i pga får panik av att gå med armarna hängande. 

Och - tada! 800 spänn på Monki! Kommer bli perfekt som skånsk vinterjacka med några lager under plus halsduk osv om kallt, men även på vår/kall sommar/höst utan massa extra kläder. WIN! 

söndag 8 januari 2017

Alltså FATTA sen när solen återkommer då?!?



Mörkret nu alltså, så sjukt tröttsamt! Men i morse såg jag faktiskt ett tecken på att det har vänt nu, för klockan 8:30 som är vår normala gå till förskolan-tid så var det inte mörkt längre. Jag skriver "inte mörkt", för jag är osäker på om det går att klassificera som ljust, men det var i alla fall inte mörkt. 

Men tänk sen när det ÄR ljust igen, vilken djungel vi kommer ha i det här fönstret?! Två stycken rutor på 160x160 cm mot norr så aldrig direkt sol, men aldrig mörkt. Längtar ihjäl mig!

Annan bra sak: ljuset kommer även öka kvaliteten på mina bilder med minst åttatusen procent. 


fredag 6 januari 2017

"Observation för misstänkt sjukdom i nervsystemet"

Nu har det gått en månad sedan jag åkte in med ambulans och misstänkt stroke (inlägget finns här), och jag väntar på att få komma in för fortsatt MS-utredning. Jag ska göra en MR för att scanna efter plack, och en lumbalpunktion för att kolla efter inflammationer i nervsystemet. Försöker att inte googla allt för mycket (eller rättare sagt sålla det jag får fram när jag googlar) och alla symtom jag har stämmer in till 100% på ms. De stämmer även in 100% på stress, men ändå inte eftersom jag ju haft exakt den här... kraftförlusten (?) i kroppen tidigare och så är det lite andra smågrejer som är mer åt MS-hållet, typ ilningar och värmekänningar i huden och sånt.


Jag har ju skrivit tidigare om min rädsla för att dö, om min rädsla för att Tobbe ska dö och om min rädsla för att barnen ska dö (kan inte ens tänka så långt). Eftersom MS inte är dödligt utan en jämförelsevis "snäll" sjukdom jämfört med annat som också passar in på mina symtom (ALS, hjärntumör osv) så känns det så här i väntans tider ändå ganska okej. Många lever helt normala liv på bromsmedicin och forskningen går konstant framåt, medelåldern för MS-sjuka skiljer sig inte från friska människor och jag läste någonstans att 15-20 år efter diagnosen behöver endast hälften någon form av hjälpmedel för att kunna gå, vilket i min optimistiska värld betyder att jag kanske måste ha käpp när jag är 57. Jämfört med alla dödsångestsjukdomar som finns där ute så är det ju helt okej. 

I mina mest intensiva grubblingar tänker jag att det nästan vore värre om dom inte hittade något alls. En diagnos är ju ändå något att luta sig mot och där man till viss mån kan hitta sätt att – om inte bota – så i alla fall behandla – sjukdomen. Å andra sidan så borde dom ju kunna avfärda allvarligare saker, som exempelvis tumörer, efter att ha kollat igenom mig med magnetkameran, men ändå. Jag vill veta varför min kropp lägger av. 

Det känns ju helt sjukt att plötsligt bara blir helt kraftlös och efter den senaste gången vet jag ju hur snabbt det går. Första gången det hände så vaknade jag med det och mindes sen att jag känt det som att armarna sov när jag matade Juno tidigare på natten, så då hade det pågått i några timmar innan jag upptäckte det. Den här gången gick det på max tio minuter, från att händerna och armarna domnade och sedan ner genom resten av kroppen. Mest på vänster sida. Det försvann lika snabbt som sist, helt borta efter typ fyra dagar, men den här gången hade jag konstiga värmekänningar på låren i ytterligare några dagar och sedan sporadisk sedan dess – tänk dig att någon sakta häller ut lite kaffe på ditt ben så att du får en handflatestor yta på låret som blir helt varm. Så kändes det. Kom och stannade i någon minut, kanske mellan 5-10 gånger per dag. Jättemärklig känsla. Mest på höger sida också, fast det var vänstern som var svagast när det hände. 

Hade lite annat skit de närmsta veckorna efteråt också, konstiga rysningar i huden som liksom sköljde på lite olika sätt, svårt att förklara men rätt obehagligt. Som när någon drar med naglarna i hhårbotten och man ryser av välbehag på huden, men bara på vänster sida och hela vägen från huvudet och ner till foten som i en våg som sköljde flera gånger efter varandra. Svårt att förklara som sagt.

Aja, jag vet inte vad jag vill med det här inlägget. Men det känns märkligt när folk frågar om hur jag mår och jag ba: Jo, nu mår jag väl bra igen, men jag väntar på utredning nu för neurologen misstänker att det kan vara MS. Går bara och väntar på att få hem den där jäkla tiden, det står i min journal att undersökningen är beställd med prioritet inom 14 dagar (från uppföljningen i mitten av december) eller nåt liknande, men det har ju varit massa helger nu så det tar väl extra tid gissar jag. Men det är jäkligt obehagligt att plötsligt känna sig främmande inför sin egen kropp och vad den sysslar med. Och att jag både har klaustrofobi och är så in åt helvetes osugen på att bli stucken i ryggen ska vi inte ens tala om. Blä.

#crazyplantlady


Jag beklagar mig ofta över att jag aldrig blir en sån som har en hobby. Jag hoppar på lite olika grejer men fastnar aldrig för nåt utan gör saker lite halvhjärtat ett tag och sedan hittar jag något nytt. Eller inte.

Men NU! Jag börjar få gröna fingrar! Mina växter lever och frodas och det är faktiskt extremt sällan något dör eller ens mår dåligt. Otroligt nöjd med detta. Tar stickligar på allt jag kommer över hos mina vänner och lyckas få det mesta att starta ett nytt livi ny jord hemma hos mig. Dessa två är dock inga sticklingar (även om jag tagit på båda redan) utan en monstera obliqua, även kallad monkey mask, och en "vanlig" monstera deliciosa som jag fick av Tobbe i födelsedagspresent. Eller ja, jag var på Plantagen två dagar före min födelsedag för att leta efter monkey masken och messade Tobbe och ba "Swisha mig 349 kronor så slipper du köpa present". Win!

Min drömblomma nu är en annan monstera, nämligen variegata, kolla bara:

Bildkälla
HUR SNYGG? Skitsvår att få tag i och dyr som stryk tydligen eftersom den växer sjukt långsamt och därför inte blir helt lönsam att ta fram. Så ser ni en så hojta! 

Ser fram emot ljusare tider nu när vi har fönster i tre vädersträck varav vardagsrumsväggen har två enorma rutor på 160x160 cm. Massa ljus men ingen direkt sol som kan bränna upp mina små gröna älsklingar, det låter väl hur bra som helst? Och just ja, dubbla balkonger också, KOM IGEN NU SOMMAREN!

torsdag 5 januari 2017

Av alla åkommor man kan ha...

Idag träffade Tobbe en kille utan luktsinne. Han hade aldrig någonsin, i hela sitt liv, känt en doft. 

Aldrig. 
Känt.
En.
Doft.

Fundera lite på det ett tag. 

onsdag 4 januari 2017

Ordning hemma på 30 dagar – passa på medan nyårskänslan är kvar!



Innan vi flyttade anmälde jag mig till en utmaning – "Ordning hemma på 30 dagar" – där man varje dag fick en liten video via mail med ett uppdrag som skulle ta 5-15 minuter. Tanken är att få sitt hem mer organiserat genom att strukturera upp, sortera, slänga, skänka osv. Tror jag i alla fall, för på 30 dagar gjorde jag bara två grejer; jag slängde Junos spjälsängsskydd som bara korvade sig och var fult och dessutom sytt med mönstret uppochner, samt lät mamma ta med vår råsaftcentrifug till Norrland eftersom hon hälsade på i samma veva.

Sen hamnade resten av mailen i en särskild mapp på min gmail med någon slags tanke om att jag skulle ta upp det sen. Jorå.

Sen blev det sen. Som det ju blir. Och ännu senare. Som det ju också blir. Och de 28 mailen är fortfarande oöppnade. Men nu såg jag på Facebook att det kommer en ny utmaning den 9 januari så jag hänger helt enkelt på den istället. Passar ju bra så här i tider av förändring kring nyår medan man fortfarande lyckas lura sig själv till att det faktiskt kommer bli jä-hä-hättestor skillnad på detta året och förra. Haka på och styr upp dig! Jag ser framför mig hur jag kommer genomföra alla uppdrag klanderfritt och ostressat på rätt dag och plötsligt en vecka in i februari kommer vårt hem vara ett under av struktur och organisering. Ändå rimligt va? Häng på!

tisdag 3 januari 2017

Säg hej till... ja, vad hon nu ska heta


Älskar Blocket! Har letat efter en sådan här retro skyltdocka ända sedan jag öppnade men de är ju så jäkla dyra så jag har inte slagit till, förrän nu! Ska uppdatera med bild från skyltfönstret när jag fått henne på plats. Och köpt lösfransar till henne, hon är lite väl luggsliten på sina ställen. Men jag älskar 'na!

måndag 2 januari 2017

Mina nyårslöften för 2017

Jag lovar mig själv dyrt och heligt att jag under 2017 ska jobba stenhårt för att:

1) Göra mer av sånt som gör mig glad

samt

2) Göra mindre av sånt som gör mig ledsen/stressad/arg/trött.

Ni då?




söndag 1 januari 2017

måndag 12 december 2016

2016 års största lögn från min sida:

"Under nästa månad, DÅ ska jag blogga varje dag".

Well... Tanken var ju god i alla fall!

torsdag 8 december 2016

Filmtips – Bajsfilmen med Dolores och Gunellen (eh, för barn alltså)


Har på grund av 3-åring med skenande kiss- och bajshumor sett den här filmen en halv miljon gånger senaste dagarna, och tröttnar inte ens själv. Kanske för att den bara är sju minuter kort, kanske för att det är Mia och Klara som gör rösterna, kanske för att den innehåller ett gäng bakterier som sjunger VI GILLAR BAJS, VI GILLAR BAJS, VI GILLAR BAJS BAJS BAJS BAJS BAJS.

Tio tummar upp och en av många anledningar till att betala tv-licens. Kolla själva, om ni inte redan gjort det!

onsdag 7 december 2016

Bloggtips - jag själv i annan form!


Tröttnade på att min företagsblogg låg som en liten osynlig ensam del av internet ner i hörnet på min hemsida, så jag gjorde en ny. Blogg alltså, hemsidan är intakt. Tanken är att bloggen ska vara lite som en bakom kulisserna-blogg och handla mer om själva verksamheten, vad som händer i studion om dagarna, hur jag tänker kring marknadsföring, samarbeten och så vidare.

Senaste nytt handlar om julklappar, in och kolla vetja! 

tisdag 6 december 2016

Tack!



Det är ju förjävla fint ändå, allt som kommer i kölvattnet av en ambulansfärd med tillhörande check up. Mängder av sms och meddelanden från olika håll och som grädde på omtänksamhetsmoset en finfin blombukett från jobb nummer två när man kommer hem från jobb nummer ett.

Tack hörni. Verkligen tack.

måndag 5 december 2016

"Detta är David i ambulans nummer blablabla, vi är på väg in med ett strokelarm"


Okej alla hobbyläkare, kavla upp ärmarna nu så ska ni få något att bita i. I juli förra året vaknade jag mitt i natten för att gå på toa men upptäckte att jag hade svårt att stödja på benen och även armarna kändes tunga. Stapplade in till Tobbe och väste på mitt mest pedagogiska vis: "vakna, jag tror att jag fått en propp!", och ambulans tillkallades. Vi bodde ute i Häckeberga då och de valde att inte ta med mig och trodde att det var någon form av nerv i kläm, något en instagramföljare avfärdade med att det inte finns nerver som påverkar både över- och underkropp samt båda sidorna av kroppen. 

I dag hände det igen, jag hade lämnat på förskolan, tagit ut Stefan och åt frulle och svarade på mail på datorn när jag kände att armarna kändes... trötta. När jag reste mig efter en stund så kände jag samma i benen som sist, det känns som mjölksyra, eller som att man är full, eller som när man fått mycket morfin. Det är värre på vänstra sidan än högra. Det känns lite som att jag liksom går igenom golvet när jag sätter ner fötterna.

Ringde ambulans som hämtade mig och körde med sirenerna rakt in på akuten där ett neurologteam väntade då de misstänkte stroke. De gjorde CT på huvud och nacke men hittade ingenting. Allt som krävde akut vård (typ stroke/tia) avfärdades och jag får åka hem och vi ska höras igen om en vecka, och om symtomen är kvar ska jag utredas vidare. Läkaren tror stress, vilket inte alls känns omöjligt även om det inte stämmer med min livssituation senast det hände. Han pratade även om MS.

Sist det hände fick jag instagramtips om B12, magnesium och om att kolla borrelia, då gick det dock över på 2-3 dagar så jag förträngde mest att det hade hänt pga dödsångest. Jag är jätteglad att CT:n inte visade något i dag, men det känns märkligt att kroppen ska vara jätteförsvagad utan anledning, och dessutom mer på ena sidan och på exakt samma sätt med 1.5 års mellanrum. Nu typ tio timmar senare är det kvar i benen, speciellt det vänstra, men mindre i armarna, men mest i vänstra även där. Jag har känt mig på väg att bli lite sjuk ett par kvällar i rad, med lite ledvärk och allmän trötthet, men annars helt frisk utan allergier, medicinering etc. Någon som varit med om något liknande?

Har i vanlig ordning redan planerat min begravning samt börjat fantasihata Tobbes nya tjej/barnens blivande plastmamma så var snälla med era hobbydiagnoser tack.

söndag 4 december 2016

Helgen sammanfattad i en bild

 

Hatar när Tobbe jobbar helg. Hatarhatarhatar. Igår jobbade han egentligen bara dagspass men fick jobba dubbelt pga sjuka kollegor, och idag jobbade han dag igen = jag var själv med barnen typ nästan helgen = hade noll procents tid att verkligen ha helg = vila. Gah, min respekt för ensamstående föräldrar ökar verkligen hundrafalt, nej tusenfalt, för varje bråk, utbrott och utspillt glas mjölk här hemma. 

I går var en helt okej dag som bland annat innehöll en roadtrip till några kompisar och deras barn och hundar så alla fick rastas, men idag har det varit fight club från morgon till kväll. Sprang runt som två idioter här hemma så vi tog enkelvagnen med ståbräda och gick till parken precis här bredvid men då skulle det absolut inte springas, då skulle Sigge sitta kvar, och Juno vägrade lämnade brädan. 

"Vem vill kliva av och springa jättefort på gräset?" lockade jag. 
"INTE JAG!" skrek Sigge förnärmat. 
"Inte jag!" skrek Juno lika högt. 
"Kliv av nu, det blir kul!" försökte jag och försökte lyfta bort Juno. 
"NÄÄÄÄJ, BLÄÄÄÄDAN!" skrek hon som en galning och höll fast sig i vagnen. 
Lyfte resolut ut Sigge ur vagnen och ställde honom på marken, varpå hela han vek ihop sig själv som ett dragspel och låg i gruset, tjutandes, "MAMMA NEEEEJ, MAMMA NEEEEJ!"

Såååå det var ju bara att gå hem igen, med helt ickerastade barn. Som så klart fortsatte springa runt som två tornados när vi kom in. Tur att vi bor ovanpå soprummet och tvättstugan nu för tiden så att den enda som blir galen är jag.

Så för att återkoppla till rubriken och bilden: helgen har varit väldigt mycket som att bli konstant jagad och biten i strupen av en ettrig boxervalp. Nu ska jag äta lösgodis och somna senast 20:45. 
Och så var den helgen slut. 

lördag 3 december 2016

Säger era terapeuter också att ni måste tagga ner?


Jag har så himla svårt för stök. Det blir stökigt i min hjärna om det är rörigt runt omkring mig och helst av allt borde jag bo i ett hem som ser ut som på bilden till vänster (från när vi nyss flyttat in). Men det funkar ju inte. Visst, vi har fortfarande ett kaosrum kvar eftersom allt inte är ordentligt uppackat än men i de rum där vi tillbringar 99 procent av vår tid är det faktiskt hyfsad ordning nu. Yey!

Men för att återkoppla till rubriken – jag är ju en typisk högpresterande duktig flicka och vill göra "rätt" hela tiden. Både inåt och utåt. Min terapeut har ju redan sagt att jag borde försöka bli bättre på att göra saker halvdant istället för inte alls (vilket jag skrivit om här) men det GÅR JU INTE. Eller ja, går och går, jag vill inte. Jag vill vara duktig och bäst och prestera prestera prestera och jag vill verkligen inte lämna mina barn på förskolan med udda strumpor. Varför inte? frågade hon men alltså för fan? Vad är det för barbarer som använder olika strumpor egentligen? De kommer väl i par av en anledning.

Men så tänkte jag på hur otroligt många... ja men timmar (?) som jag stått och grävt i diverse tvätthögar och började fundera på om det egentligen är så himla farligt att skaffa sig en mer laid back attityd till omgivningen. Juno fick udda strumpor till förskolan dagen efter besöket (inte Sigge, någon måtta får det vara) och nu ska jag försöka reda ut vad det är som gör att jag vill att allt ska vara perfekt jämt. Inget är ju någonsin perfekt, inte hos mig och inte hos någon annan, jag VET ju det. Men ändå kan jag inte släppa paniken inom mig när det inte är ordning.

Tror att en del av svaret ligger i att mina föräldrar stundtals kanske var lite väl laid back och att jag och min bror ofta var de där barnen i udda strumpor och att jag hatade det. Frågan är bara hur jag ska bli av med känslan av att jag är kass om jag inte är bäst.  

fredag 2 december 2016

Monsterastickling - hur gör en?

  

I nya lägenheten ökade ju mängden fönster markant, så nu har jag blivit helpepp på att fixa mer växter för en billig peng genom att ta sticklingar på mina egna, men även genom att plocka på mig så fort jag är på besök hos någon. Knips knips knips ba, inga hämningar. 

Annat kul: har numera även fönster i tre väderstreck istället för bara i ett, så nu hoppas jag att det finns förutsättningar för alla möjliga växter. I förra lägenheten var de tvungna att tåla sol och värme jättebra då solen låg på konstant under dagarna på sommaren, missade man att dra ner persiennerna så brändes dom ihjäl typ. Lite mer normalt klimat här. 

Här är vad som för tillfället finns i min lilla sticklingsbebisfabrik - elefantöra, två olika palettblad, silverranka, ampellilja och ett monsterablad. Har dock googlat lite och tror att monsteran har större chans att klara sig om man kapar en bit stam och inte bara blad (och helst direkt under en luftrot) så vi får se hur det tar sig. Några tips? 

torsdag 1 december 2016

Min hårfärg just nu: tio tummar upp!

 
Först var det lila. Och för varje tvätt så blir det en ny göttig (och OBS!) kall nyans, och det är inte i närheten av den tigerkaka jag brukar vara så här 5-6 veckor efter ett frisörbesök. 

Hörde jag ett woopidoo? 
(WOOPIDOO!)

onsdag 30 november 2016

Hej då november!


1. Får ordning på ett hörn i taget i nya lägenheten. 
2. Pildammsparken i sitt esse. 
3. Har äntligen fått glasögon så jag slipper få dödshuvudvärk när jag datar mycket. 
4. Det var snö. En dag. Jag missade det pga städade, fick den här uppdateringen från familjen i parken. 
5. Underbar morgonutsikt från lägenheten. 
6. Glatt barn i park. 
7. Min hårfärg alltså. Tio tummar upp! 
8. Årets julkort in the making. 
9. Ett fint julskyltat A Bushel & a Peck! 

tisdag 22 november 2016

Mvh SNARK


Saker jag aldrig hade vågat göra om jag visste hur mycket jobb det innebar
(men som ändå är värt det så här i efterhand): 

1) Skaffat barn
2) Skaffat hund
3) Startat eget

onsdag 9 november 2016

Snabb valanalys: Så jävla sjukt.

De senaste åren genomsyras av känslan av att folk tydligen inte själva vet vad som är bäst för dem. På valvakan igår kväll pratade reportern tex med en svart gaykille som röstade på Trump, och ba: "Men alltså... du vet vad han sagt om svarta? Och homosexuella?" Men den här snubben var helt inne på att han främst var amerikan och var det något Trump kämpade för så var det just Amerika. Alltså allvarligt?

Samma med SD-anhängarna som högljutt klagar på minskad välfärd men sedan röstar på ett parti som tex röstar emot höjd skatt.

Är allt bara en konstinstallation eller?

Vågar inte gå och lägga mig, vem vet vad vi vaknar upp till i morgon?

 

måndag 7 november 2016

Tiden ba swoooosh, del trehundratusenfemtioelva

Insåg precis att det jätteläskiga presidentvalet som ju ligger såååå långt fram i höst är avgjort vid typ 6-tiden på onsdag morgon (svensk tid). Gulp.

Alla olika hålltider för valnatten finns hos Expressen här.

söndag 6 november 2016

Bild på snygg lampa, plus en lustig historia om en jäkligt snygg klocka


Vill ni veta nåt kul? Klockan på väggen bytte jag till mig i en facebookgrupp för typ fyra år sedan, och hämtade i en bekants jättefina ljusa lägenhet. Sen tipsade hon om – och mailade – sin hyresvärd när vi skulle bli Malmöbor igen, och det var så vi fick vår förra lägenhet, på hennes gata.

Och nu när vi ville byta lägenhet så tipsade hon om att fråga killkollektivet under henne om de ville ha större och de sa ja – så fyra år senare hänger alltså klockan i en hall exakt under hallen där jag hämtade den. Av alla lägenheter i hela Malmö! Sjukt va?!

Köpte för övrigt en jäkligt snygg lampa på Blocket idag som ni ser! Endast 300 riksdaler, eller ja, 549 om man räknar med glödlamporna, och då tog jag ändå de billigaste. Lågenergi: bra för miljön på lång sikt, dåligt för plånboken på kort. Aja, ljust och fint nu i alla fall och det är ju mer än välkommet så här i mörka november!

fredag 4 november 2016

Senaste nytt - småbarnsmamma tog kväll klockan sju!

Ska sova nu, klockan är 19:11 och jag har slumrat till med ungarna vid läggning de tre senaste kvällarna när Tobbe jobbat. Tvingat mig ut till disk och plock med små små ögon och sedan ändå inte somnat förrän vid midnatt. Men NU! Bums i säng! Tänker inte ens fundera på eventuella bieffekter som att vakna vid 02 och inte kunna somna om osv, HÄR SKA SOVAS! 

(Hoppas ungarna tänker samma...)

torsdag 3 november 2016

Not as popey as I'd hopey



Påven har ju hängt runt lite i Malmö och Lund de senaste dagarna, men den enda uppdatering i samband med det besöket som gett nig något är denna bild som fladdrade förbi i mitt flöde. 

Tänk att det finns människor som gör sånt här och delar med sig av bara för att det är kul, är inte det helt himla fantastiskt att få tänka på i en värld full av krig och hemskheter?

"Not as popey as I'd hopey", endast ett geni kan ju komma på något sånt? Så himla ledsen över att det inte var jag. 

onsdag 2 november 2016

Rensa rensa re-e-nsa




Så här ser det ut i vårt vardagsrum nu. Det ska in en tavelvägg, en större soffa, en riktigt stor matta, ett gäng amplar i fönstret och sen är det klart! Vid flytten så rensade vi så otroligt mycket, och lyssna på detta – allt vi äger finns nu i lägenheten. Fattar ni att det betyder att vårt förråd är tomt (okej, så när som på fyra vinterdäck som kändes fåniga att släpa in här)? Allt som vi äger nu är saker som vi gillar och behöver och använder, och resten är väck. Självklart ska det ner lite grejer i förrådet, men bara typ säsongsgrejer och sånt som vi verkligen ska använda på ett eller annat sätt, inte fyrtioelva lådor med oklart innehåll som ställts undan enligt out of sight out of mind-teorin.

Ahhhh, zen.

Innan flytten fick vi hjälp av några vänner att köra grejer från vinden till tippen, och en kille stod och kollade över min axel när jag rotade runt i lådorna och bara SLÄNG SLÄNG SLÄNG SLÄNG SLÄNG tills jag frågade om inte dom också hade ett förråd med massa skräp? Nej det hade dom inte, dom hade "ett litet utrymme under trappan där vi har julsakerna" och ett garage för förvaring av mc-delar. För en person som haft som livsmotto att den som har flest prylar när den dör vinner kändes det både obehagligt och otroligt befriande att höra om något så fullständigt verklighetsfrämmande.

Nästa projekt efter vardagsrummet (eftersom de andra rummen ju så klart fortfarande är kaos) är att göra barnrummet så pass inbjudande och smart att det lockar in ungarna dit istället för att dom ska släpa ut alla sina grejer i resten av lägenheten. Och – även funkar för föräldrar eftersom det ju är därför dom kommer med allt, för att de vill umgås. Men det är ju så o-tro-holigt tråkigt med golvlek efter ett tag, så nu måste jag klura ut nåt som gör att man kan ligga där inne och dricka kaffe och se ut som att man älskar att låtsasäta mat och leka med Briotåg utan att de märker att man gäspar käkarna ur led. Har ni knäckt koden så tipsa gärna!

tisdag 1 november 2016

Våra barn, Pyromanen och Picasso

 

Vi har knappt hunnit flytta in och dom har redan försökt att båda elda upp stället och klottra ner det. Vad försöker dom säga?