torsdag 18 december 2014

#salongskylldigsjälv och extrema former av julslapphet i antågande!

Var hos Lotta igår för årets sista besök på Salong SkyllDigSjälv. Mycket bra resultat, är nu ljus och fräsch och black beauty blev också nöjd.

Kom hem 23:30 (SAY WHAT?!) och det kändes som jag supit halva natten när Tobbe slängde in Sigge till mig klockan 06:10 och körde till jobbet. Förskolelämning, hundrastning, frukost, lämning av krönika och muntlig examination i kursen i retorik, duscha och köra till specialistmödravården för att mäta cervix som kortats lite men ändå håller sig inom godkäntmarginalen (YEY!), hämta på förskolan och köra hem, steka pannkakor och få mail om att jag fick slutbetyget A på retorikkursen (YEY IGEN)!

Så jäkla trött nu.
Så jäkla ont i huvudet.

MEN - i en bil på väg ner från Norrland sitter i skrivande stund min mamma, pappa och ena bror (den andra kommer den 23:e), så från och med i morgon är vi sex vuxna som ska dela på barn-, hund-, mat-, och diskfix den kommande veckan! Och jag och Tobbe ska gå på två dejter, en matdejt och en biodejt! Och jag ska ta sovmorgon varje dag!

HIPP HIPP HURRA! Det här kommer bli en strålande jul!

*skyller på gravidhormonerna* (del 2)



Fick en avi med posten om att jag hade ett paket att hämta och gissa hur glad jag blev när det var överraskningspaket, en finfin rulle från finfinaste Kollijox-Jennie som hon skickat till mig?!? Gårdagens hormonella skitdag vändes på ett ögonblick till en strålande glad onsdag när jag och Sigge lämnade Coop och gick ut mot bilen på parkeringen.

Ja, och sen fick jag lite problem med att sätta fast en sprattlande Sigge i barnstolen så jag la Kollijox-rullen på taket och sen glömde jag bort det och körde mina nio kilometer hem på slingrig väg genom skogen och när jag kom hem var paketet (såklart) puts väck. Jag ringde i panik till Coop och kassörskan gick ut på parkeringen men såg ingenting så jag körde jättesakta hela vägen dit och hem och spanade i dikena men utan resultat.

Så. Jävla. Ledsen. Nu. 

onsdag 17 december 2014

Det är 2014... och jag är född -79. Så jo.

På söndag fyller jag 35. Trea femma. Till våren är jag en 35-årig tvåbarnsmamma.

*SKRIET-SMILEY*

Vissa saker liksom bara är, men när man väl börjar tänka på det så känns det så oerhört främmande. Om jag skulle bli utsatt för ett brott så skulle jag bli omnämnd som "den 35-åriga tvåbarnsmamman" och hur jag än försöker få in det i skallen så är det inte en bild av mig som framträder i huvudet vid en sådan beskrivning.

*skyller på gravidhormonerna*



Jag kom med Sigge – iklädd rödvitrandig tröja och tomteluva – till förskolan i morse och påminde personalen om att jag skulle hämta en timme senare i dag eftersom jag ska på ultraljud i eftermiddag. Reflekterade lite snabbt över att det var lite konstigt att inga andra barn var julklädda till dagens julkalas men tänkte att de kanske hade ombyte med sig som de skulle ta på sig senare.

I bilen hem insåg jag att min hjärna låg en dag före i planeringen och att det inte alls är torsdag i dag, så jag fick ringa förskolan och säga att jag visst kommer i vanlig tid i eftermiddag och att Sigge kan spara sin luva tills i morgon.

Jag hoppas att det här är något trötthormonellt som kommer gå över tills Sigge och hans lillasyster blir stora nog att bry sig om sådana här grejer. Jag har alldeles för många barndomsbilder av ihopstressat sista minuten-fix och jag vill inte bli en sån förälder själv (förlåt mamma och pappa men vissa dagar var det inte så kul att gå till skolan). Det behöver inte vara något extravagant, bara rätt sak på rätt plats på rätt dag. Ska väl inte vara så svårt att få till. Eller?

måndag 15 december 2014

Klok kvinna, Maria Ferm!

Älskar vad Maria Ferm (MP) sa på kvällens Aktuellt angående Björns Söders uttalanden om vilka som är svenskar eller inte: "Man kan vara hundra procent svensk, hundra procent kurd, hundra procent innebandyspelare och hundra procent dotter samtidigt – vi har den kapaciteten".

lördag 13 december 2014

Gran, check!

Sååååå sjukt nöjd med lösningen av gran! Ville verkligen ha en riktig gran nu i huset men tänkte att Sigge och/eller hundarna skulle riva den minst en gång om dagen = jättejobbigt.

Tur då att Karin gjorde mig uppmärksam på taggen #tabletoptree och messade massa bilder som hon hittat på Pinterest, för nu har vi så här fint hemma!

Hur gör ni andra med småbarn, vågar ni ha gran på golvet eller kör ni en liknande variant som denna?

fredag 12 december 2014

Bring it on, Alexander!

Brasan igång, vi har ved inne, kokande vatten och kaffe på termos, fulladdad telefon, ficklampa och ljus och tändare inom räckhåll.

Och som om inte det vore nog så har jag en påse cheeseballz i skafferiet och en flaska julmust i kylen = fullvärdig middag även om strömmen går innan jag lagat mat. Woop woop. Den där Alexander-stormen aint got NOTHING on me!

Telefonantiklimax

Ni vet när man ba

*kavlar upp ärmarna*
*spottar i näven*
*laddar med bra argument*
*slår numret*

och får detta i örat

"Personen du söker svarar inte. Du kan lämna ett meddelande till personen".

*lämnar ett meddelande till personen*
*kavlar ner ärmarna*

tisdag 9 december 2014

Fixar lite stämningsfulla julkort med det medgörliga barnet och de två väldresserade hundarna. Eller kanske inte.






Alltså, de här senaste dagarna (ons-tors-fre plus så klart helgen plus i går och i dag = en vecka nu) när Sigge har varit hemma från förskolan, jag känner på allvar hur jag blir en sämre och sämre mamma människa för varje dag. Tobbe är inne på sin sista tentavecka så jag drar det största lasset även kvällstid och jag vill typ gå ut i skogen och skrika rakt ut åtta gånger i timmen.

Fy fan. Den här frustrationen över att Sigge bara klänggråter hela tiden kombinerad med det dåliga samvetet över att jag ens blir frustrerad eftersom han ju faktiskt har ont (fyra tänder samtidigt, jo jag tackar jag) och det är synd om honom, plus att jag ju har saker att göra (frilansjournalister kan inte riktigt vabba som folk på kontor kan) – åh, alltså jag hatar den jag blir när jag blir så här.

Och mitt i värsta skrik- och stökfesten så sprack molnen upp och skickade ner några strålar ljus från himlen och jag ba "Åh skynda er hundar och barn, nu passar vi på att ta julkort när vi inte behöver blixt".

Det gick ju bra.

*andas i fyrkant*

måndag 8 december 2014

En måndag, två listor

Överskattade saker, en lista:
  • Kindtänder – kaniner klarar sig alldeles utmärkt utan (?), varför skulle inte ettåringar också göra det?
  • Hundar – i alla fall när dom kommer på att dom MÅSTE ut massa gånger mitt i natten och konstant väcker en.
  • Svenskt vintermörker – mörkt när man vaknar och 75% av återstoden av dagen. Skärp sig.
  • Tentaplugg – sjukt onödigt, vad är det för fel på fotografiskt minne och massa tid över?
  • Gravidkroppen – kommentarer överflödiga.
Ej överskattade saker, en lista:
  • Kaffe

lördag 6 december 2014

Det här med att bo mitt ute i kolsvarta ingentinget på vintern = sådär kul

Avdelningen "obehagliga saker med att bo mitt i naturen": att släppa ut hundarna på gården, lysa med ficklampan över majsåkern och se flera par lysande reflexögon i mörkret. Kan vara kronhjort, kan vara rådjur, kan vara vildsvin, kan vara zombies - ingen vet.

Stilla står dom. Och glor gör dom. RYYYYS.

Dagens i-landsproblem x 2

I-landsproblem nummer ett: Jag blir otroligt torr i ansiktet när vi eldar så mycket i kaminen.
I-landsproblem nummer två: Jag rev mig precis på min torra kind med min diamantring.

fredag 5 december 2014

Boyband alltså...

One Direction uppträder på Idol-finalen till tonerna av en ziljard skrikande ungdomar. Åh denna ljuva hysteri, för 23 år sedan stod jag också högt upp i en trappavsats i Globen och skrek lungorna ur mig när mina stora pojkbandsidoler äntrade scenen. NKOTB 1991, var det någon mer som var där?

Step by step, oooh baby! Om nom nom. 

torsdag 4 december 2014

Väluppfostrad unge, we haz him

Alltså, när Sigge reser sig från soffan, tar sin halvdruckna nappflaska och ställer den på bordet, säger dack dack och går iväg och leker. *hjärtögonemoji*

onsdag 3 december 2014

Mina nya bästa vänner

Jag vet inte hur mycket tid som går åt till att stoppa in utrivna saker i badrumsskåpet och kylskåpet här hemma. Tror inte jag vill veta heller. I stort sett allt annat är haspat och låst och säkrat, men just de här två skåpen har tillsammans med det klåfingriga barnet orsakat extrema mängder tjat och gnat och evighetsplockande här hemma sedan vi flyttade hit i somras.

TILLS NU!

För nu sitter nämligen en sån här och en sån här på plats och redan i dag på andra dagen så känner jag hur livet har förbättrats med väldigt många hundra procent. Vi kan ställa vad vi vill på vilken hylla vi vill kylen! Jag kan förvara smågrejer i mitt badrumsskåp! Jag slipper krypa omkring med gravidmagen och nästankräkas i jakt efter små tamponger som rullat in under badkaret!

Är ju ateist ända in i min nattsvarta själ men HALLELUJA vilka bra grejer!

tisdag 2 december 2014

Skryter bäst som skryter sist

I fredags utspelade sig denna konversation:

Jag: Ja jag trodde minsann att han skulle vara hemma je-he-hette-mycket från förskolan med alla baciller och så, det har man ju hört hur sjuka vissa barn blir men jag och Tobbe har ju O-TRO-LIGT bra immunförsvar så det är klart att det ju hjälper till eftersom Sigge typ aldrig någonsin varit sjuk, bara tredagarsfebern och så massa feber i 24 timmar i samband med att Världens Största Kindtand tryckte sig upp genom hans lilla tandkött.

Förskolepedagog: Haha, ja du, nu får du nog knacka på en bit trä.

Jag: *knackknack på anslagstavlans karm* Okej, för din skull, men vi blir tydligen aaaaldrig sjuka i den hör familjen.

........

I dag utspelade sig denna konversation:

*RINGRING* Hej det är från förskolan, ni får nog hämta hem Sigge för han har feber.

måndag 1 december 2014

Hjälp! Mus i hus! Del... 3?

Vi skippade ju slagfällorna efter den blodiga musincidenten sist, och det har faktiskt räckt bra med giftet som ligger ute. Okej, det luktade ASÄCKLIGT vid ett hörn av köket i ett par dagar när det låg några där inne och var döda, men springet i väggarna har minskat avsevärt, det hörs knappt någonting nu.

Men under diskbänken är det ju high life fortfarande eftersom vi är för klena för att ha fällor, men vi har låtit den (dom?) vara kvar där och leva loppan, den (dom?) håller sig ju på plats och är inte ute i resten av huset.

TILLS I FÖRRGÅR!

När vi satt och åt så höll Stefan på och nosade vid en damejeanne som står i ett hörn i matrummet och vi sa åt honom att gå och lägga sig eftersom vi trodde att det var en mus inne i vägen som han fått korn på. Det var det inte. Plötsligt springer den över golvet, Stefan försöker få tag i den men kommer av sig när vi börjar skrika (de där klena nerverna) och musen springer in i säkerhet under diskmaskinen. Slutet gott, allting gott. Trodde vi.



Men i går kväll så satt vi och kollade på film i soffan. Gilla låg och sov bredvid Tobbe och Stefan låg med huvudet i mitt knä. Men han somnade inte utan var på helspänn och kollade bort mot matrummet/köket. Vi tänkte att han reagerade på ljuden som blir i kaminen när det blåser men plötsligt så reser han sig som en graciös jättekatt, tar två skutt över vardagsrumsgolvet och hugger en mus. Den dog... nästan direkt. Vi (Tobbe) slapp i alla fall hjälpa till den här gången.

Får se hur lång tid det tar innan alla möss har skrämts på plats under sopskåpet igen, men vi behöver ju inte köpa någon ny katt i alla fall.

Mus i hus del ett och mus i hus del två finns att läsa här för den nyfikne (och okänslige).

Hej då november, HEJ DECEMBER!

Hej då november! Det var högt och lågt med glittrig paljettkjol på ensamhelg i Stockholm och en självmordsbenägen hund som klev ut genom ett fönster på andra våningen och ramlade ner. Överlag mycket barn och hundar, som vanligt hos oss.

Mörkt som i en grotta de första 24 dagarna, men så fick vi reda på att Sigge ska få en lillasyster och sen var det ganska soligt resten av månaden! December startade kl 05:08 med en joddlande 15-månaders, nu kör vi igång de här veckan!

söndag 30 november 2014

Ljus i vårt hus!


Första advent! Och när det fjärde ljuset tänds så är det inte bara min födelsedag utan också den sista mörkerdagen innan det vänder och blir ljusare! Med andra ord: håll ut, den värsta tiden är gjord nu! Snart är det jul och sen är det nytt år och innan vi vet ordet av så sitter vi och kisar i solen på närmsta uteservering för vårens första utomhuskaffe. Yey! 

lördag 29 november 2014

Lördagsmorgon med kaffe och Mumin

SNARK! Det här med att ha en hund som vill ut varje natt klockan 03, vad gör man åt det? Dom var ju inte helt rumsrena när dom kom men det är dom nu, och Stefan behöver inte gå ut, bara Gilla. Dom äter sista gången kl 15 så hon måste nog inte ut, tror mest att det är en fix idé?
Om någon har erfarenheter eller tips så dela gärna med er!

torsdag 27 november 2014

Jag tror att det heter brindle?

Jag tänker ofta att Stefan har en riktigt snygg täckning, han är liksom randig och orange och... ja, ser lite ball ut. Döm då om min förvåning när jag i dag insåg att han har EXAKT samma färg som ett ruttet majsfält. Snacka om antiklimax.

Sol? I dag igen? Nyp mig!


Det är nstan så jag tror att jag drömmer, men vi vaknade upp till ytterligare en dag där det går att se både himmel och solstrålar! Är osäker på hur länge mitt psyke hade klarat av det här med att vi inte haft så här få soltimmar i november på över hundra år.

Och – som grädde på moset hörde ett företag av sig och frågade om jag ville prova och recensera några grejer som kanske skulle passa mig under rådande omständigheter (graviditet, vintermörker, influensatider). Jag är ju extremt restriktiv när det gäller samarbeten med företag (får ofta fulförslag i stil med "om du länkar lite snyggt till vår pokersajt i ett positivt inlägg om oss så sätter vi in 600 spänn på ditt PayPal-konto och man ba Ehh och HUR tror ni att mina läsare skulle gå på det?) men recensera saker kan jag ju alltid göra, det är ju inget som säger att en recension måste vara positiv om man inte är nöjd.

För övrigt är det ju inte bara dåligt med mörkret, det blir ju åtminstone lite mer myskänsla när man kan tända massa ljusstakar och stjärnor och inte ser bristen på vinter ute, vad sägs till exempel om denna bild från i går? Adventsstämning, någon?

tisdag 25 november 2014

Föräldrar till ledsna förskolebarn läser detta inlägg på egen risk...

... men oj vad Sigge gillar sin förskola! Och efter de där första magknipslämningarna där han var superledsen när man gick (men enligt pedagogerna glömde bort en så fort man gått ut genom dörren och sen var glad resten av dagen) så hinner man nu knappt få av honom kläderna innan han kutar in och börjar rota i leksakslådorna. Han går 7:45-13:30 måndag till fredag så det blir hyfsat korta dagar eftersom han sover de sista cirka 1.5 timmarna precis innan jag kommer och vi har många timmar hemma ihop innan det är läggdags (vissa dagar lite för många, hehe, hashtag utvecklingsfas).

Och hans pedagoger är så himla gulliga, och de andra barnen! Åh, BARNEN! Speciellt lilla A som ofta kommer ut i hallen och klappar på honom och hälsar honom välkommen. Fina lokaler, mysig skogsmiljö utomhus, tre vuxna på tretton barn och alltid glad och peppig stämning, personal som hinner prata när man hämtar och lämnar och alltid alltid alltid en nöjd Sigge som vinkar i fönstret när man kommer på eftermiddagen, i går blev han till och med sur för att han inte ville gå hem.

Så himla glad att han hamnade där och att förskolan nu efter bara två månader känns som en rolig och naturlig del av vardagen för alla inblandade. Yey!

Nu är det jul igen och nu är det jul igen osv

Kanske är det för att november varit så outsägligt grå och blöt, eller så följer jag – och blir följd av – extremt bra människor på Insta, för det är INGEN som klagar på att någon tjuvstartat julandet redan. Så himla trevligt att inte vara ensam om att uppskatta juleljus och diverse godsaker som annars mest förknippas med bakåtsträvande pekpinnar och en fet INTE FÖRE FÖRSTA ADVENT-stämpel.

Bonusinfo: en liten lista på sånt vi stoppat i oss sedan typ oktober:
  • julmust
  • vörtbröd (MED russin så klart!)
  • pepparkakor
  • lussekatter (MED russin så klart!)
  • juleskum

Och om ni förfasas över detta så ska ni kanske akta er psykiska hälsa och inte gå in och kolla hur det ser ut hemma hos Ellet. Maken till maffig gran får en leta efter och den har stått där ett tag. Typ två veckor. Ellet är lätt min nya jul-idol!

måndag 24 november 2014

Who run the world? Girls!


I mitten av april kommer det en lillasyster hit! Allt såg perfekt ut och hon dansade runt som en liten crazy cat så nu kan jag sluta noja över att jag inte känner så mycket sparkar än.

Herregud, det blev så himla mycket mer verkligt nu, sitter till exempel med tre (!) sms-konversationer där folk bombar mig med namn, namn som vår unge liksom kanske kommer heta?!? Åh. Livet alltså.

söndag 23 november 2014

Barn nummer två – spelar könet något roll?

Nej men hörni, ska vi fortsätta lite på temat kön, det var ju så intressant att höra vad ni tyckte sist! I morgon har prick halva graviditeten gått och i veckan ska vi gå på ultraljud och SJÄLVKLART ta reda på vad det blir. Förgås av nyfikenhet annars.

Och så klart när det är andra barnet så diskuteras ju det här med kön. För visst är det så att vi verkligen verkligen VERKLIGEN vill ha en flicka nu? Njae, är svaret på den. Jag hävdade redan innan Sigge kom att jag kommer se honom som ett barn och inte som en flicka eller pojke, och så tror jag nog att vi tänker mycket fortfarande, hela biten om att lära känna honom som han är och uppmuntra vissa grejer och tona ner andra för att få honom att bli en schysst unge, inte få honom att bli en typisk kille eller tjej.

Men nu var det inte det jag ville prata om, utan det här med föräldrars förväntningar på barn nummer tvås (tres, fyras, fems osv) kön. Är det så himla praktiskt att ha två av samma? Missar man massor när man inte har en av varje?


Och just det, nu tänker jag alltså bara kön utifrån snopp och snippa, alltså vad som går att se när bebisen är en bebis. Jag är fullt medveten om att det kanske inte stämmer överens med hur hen kommer se på sig själv när hen blir äldre. Och det gäller ju så klart Siggan också. 


I alla fall, jag tänker att jag kanske helst vill att det ska vara en tjej av rent personliga orsaker, alltså mest för min egen hjärnas skull. Ni vet – se om det faktiskt är så att jag inte tänker kön utan barn (svårt att veta när vi bara har det ena) eller om det är så som vissa hävdar (men jag inte tror på) – att det finns ett särskilt mamma/dotter-band som aaaabsooooluuuut inte går att få med en son.

Men – mest vill jag nog få en dotter enbart för att aldrig kunna förlora en diskussion med att få ett "men du har ju bara söner så du kan inte veta hur det är" slängt i ansiktet. Hatar när folk ska dra det kortet.

Hur har ni det där hemma i barnrummen? Har ni en av varje eller två av samma (eller ännu fler) och vad har ni för tankar om det? Skulle vara superintressant att höra!

lördag 22 november 2014

I dag: dagen när Stefan trillade ut genom ett fönster på andra våningen. Tydligen.

Kan vi prata lite om det här med att Stefan i dag trodde att han var en fågel och bara klev ut genom vårt sovrumsfönster? Vi håller på att byta rum på ovanvåningen så jag, Sigge och hundarna var där uppe och jag gick mellan två av rummen medan Sigge och hundarna lekte på golvet. Vi hade ett fönster öppet och Stefan hoppade upp i fåtöljen som står nedanför fönstret och tittade ut.

Lite snabbt gick en tanke genom huvudet på mig att han kanske kunde hoppa ut men sen tänkte jag bara att "nej det är ju klart att han inte är så dum i huvudet". Men jo det var han tydligen för i nästa sekund så hör jag ljudet av hasande klor mot tegelpannor, vänder mig om och hinner precis se hans randiga röv försvinna ut genom fönstret.

Ja, jag har jobbat på kvällstidning. 
Ni vet uttrycket "jag hör någon skrika och inser att det är jag"? Så skrek jag. Jag har aldrig hört mig själv låta så skräckslagen i hela mitt liv. Tobbe som var nere på gården blev livrädd och innan han hann vända sig om så tänkte han först att hundarna attackerat Sigge. Tänk er synen när han vänder sig om, tittar upp mot vårt sovrum och ser Stefan hasa ner för takpannorna och sen rasa ner i gruset.

Han landade som en mjuk katt på alla fyra. Sen ställde han sig upp och gick fram till Tobbe som chockad kände igenom honom och eftersom han inte verkade ha ont så sprang de runt lite på gården för att se om han rörde sig som vanligt och sen fick Stefan gå in och lägga sig.

Och ja, nu har det gått drygt åtta timmar och han varit sitt vanliga knasiga jag hela dagen. Sovit, ätit, kissat/bajsat, lekt och tramsat sig. Vi har klämt och känt igenom honom flera gånger och det är noll fel på honom, om jag inte hade sett att han trillade ut så hade jag inte trott på det. Så sjukt många hundar som man träffat under sitt liv och ingen har väl varit dum nog att klättra ut genom ett fönster? Herregud, mina nerver.

fredag 21 november 2014

Rättar ni folk som säger fel kön om era barn?

Hängde lite i färgaffären idag för att köpa färg till sovrummet. Expediten kallade konstant Sigge för henne/hon men jag rättade inte, det händer ganska ofta att folk tror att han är en tjej och jag rättar dom i stort sett aldrig eftersom jag har tänkt att det liksom inte spelar någon roll.

Men så tänkte jag i bilen på vägen hem att det kanske är nyttigt för vissa människor att lära sig att fluffig frisyr och färgglada kläder inte per automatik betyder flicka och att det då visst spelar roll. Hur tänker ni?

Ps: vilken färg vi köpte? Grå. Hehe.

torsdag 20 november 2014

Men allvarligt? Malou?

Såg precis att Malou von Sivers fått Stora journalistpriset?!? Känslan inför detta beskrivs bäst med denna retroemoji: 0_0 och mängder av frågetecken och svordomar.

Hur kan någon som inte bara ställer (ledande) frågor utan även svarar på frågorna själv vinna? Vad är det för jury? JAG BLIR FÖRBANNAD PÅ RIKTIGT!

Herregud, är så upprörd att jag aldrig kommer somna!

Dom här två alltså



Världens mest störiga och irriterande djur samtidigt som dom är helt fantastiska. Speciellt nu när dom sover på varsin sida om mig i soffan och det kommer varm utandningsluft på mina lår i jämna små stötar. Men det blir ju bootcamp i lydnad nu alltså, och så ska jag hitta ett sätt att få dom att sluta tugga på saker, tills dess får dom sitta i bagaget när vi hämtar Sigge/handlar mat osv. Pallar inte komma hem till fler kaosscener nu. 

Liten recap från sista dagen i Stockholm

Torsdag!? Hur kan det redan vara torsdag osv? Trodde att appen hade skickat detta inlägg genom cyberrymden när jag satt på tåget hem i tisdags? Aja, här kommer en sista update från Stockholm:



Måndag. Efter att ha lunchat med Linn så fikade jag med Linda och Madde en sväng innan det var dags att gå hem och få fejset fixat av Karin. Det var ju dags för gala.




Årets hjältemama blev Elin Sohl, en tjej från Östra Göinge som är en kompis kompis och vars blogg jag läst ett tag och även länkat till här. Hjältedelen grundade sig på hennes arbete med Mammaboxen och eftersom det är jag som skrivit texten om henne till Årets mama-numret så fick jag också gå på gala (okej, eventuellt att jag mailade redaktören och bjöd in mig själv). Det är tredje gången jag och Elin träffas irl (varav gång nummer två var under intervjun) men det här med bloggläsande gör ju att det faktiskt känns som att man känner varandra. Roligt häng alltså.



På scen med de andra vinnarna! Alla motiveringar går att läsa här.



Bäst på hela kvällen var att Linda Pira (årets artistmama) uppträdde med två låtar. Lätt en av landets coolaste kvinnor!



Tvingade Elin att posera med mig framför reklamväggen, är man på gala och har både ögonskugga och glittrigt paljettfodral så måste det förevigas, det fattar ju vem som helst.

Det blev en tidig kväll och jag handlade McDonald's till mig och Karin på vägen hem men tog det glammiga slut där? Nej verkligen inte, för gissa vem som stod bredvid mig i kön på donken? Måns Zelmerlöw! Snacka om glittrig måndag. 

måndag 17 november 2014

Söndagstema: ätbart!

Har ätit och gått ganska mycket idag. Om man med "ganska" menar "mer än vad jag sammanlagt gjort under den första halvan av den här månaden". Alltså en mycket bra dag.

Fick även tillfälle att fika med min Move it Mama-kollega Sofia, så det blir fem tummar upp av fem möjliga även på dag nummer två. YEY!

söndag 16 november 2014

Weekendpepp botar novemberdepp!

Första dagen i antal tummar upp:

Åka ensam på tåg: Alltså, det här med att sitta rakt upp och ner i fyra timmar är ju tyvärr ganska överskattat när man är gravid i vecka 19. Det hade jag glömt. Men annars: gött. 3/5

Komma fram och hänga i Karins ÅSM lägenhet och snacka goja medan hon sminkar sig: Alltså jag älskar Karins lägenhet. ÄLSKAR! Hon säger alltid att hon städat i hundra timmar innan man kom men det tror jag inte på eftersom det alltid är helt flawless där inne. Betyg: 5/5

Gå på Tiki Room och dricka drinkar med roliga tjajor: Utökad förklaring av detta fantastiska ej nödvändig. 5/5

Och - jag var vaken till strax efter klockan ett! Helt sjukt! Vaknade 08:27 och kände mig bakis och fattade inte var jag var. Ja jävlar. Nu ska jag äta bacon.

fredag 14 november 2014

Packar mammas kappsäck (alltså min egen)

I morgon efter lunch går tåget till Stockholm. Antal passagerare från den här familjen som kommer åka med: 1 stycken. Eller ja, en och nästan en halv om man ska räkna med den lilla fripassageraren i magen. I Stockholm ska jag hänga med Kakan, extremfika med Vilken cirkus-tjejerna Katta och Nova och luncha med Linn. Bland mycket annat.

OCH – jag ska på gala! Årets Mama-galan för att vara mer exakt och jag har införskaffat en fantastisk regnbågsfärgad paljettkjol som jag och magen ska mingla runt i. Bildbevis:

Galamage! 300 spänn på H&M!
Är cirka en miljard procent pepp på denna resan som ni förstår. Herregud, jag ska få hänga med mitt bästa storstadfolk! Äta utan att bli avbruten! Prata till punkt! Och dessutom åka tåg i många långa timmar alldeles ensam med något bra att läsa och något gött att smaska på. Jag säger då det, ensamhelg – tusen tummar upp!

Har nu fullt upp med att förtränga att SJ säkert kommer göra allt för att sabba för mig och det faktum att jag typ redan längtar efter Sigge trots att det bara var två timmar sedan han somnade, men skit i det, nu är det weekendpepp som gäller!

Nä nu jävlar är det krig!

Gaaah!
Eller, okej, krig kanske känns lite överdrivet, men vad fan gör man med en hund som tuggar på allt? Stefans käftar demolerar exakt allting som kommer i hans väg och jag vet inte om det är för att det kliar i valptänderna (han är bara typ nio månader) eller om det är för att han är uttråkad (han har haft kennelhosta och varit tvungen att vila ganska mycket typ sedan han kom). Och nu har Gilla börjat hänga på.

Dom har var sitt nylonben med någon typ av smak inuti som ska vara sådana där räcka för-alltid-tuggben och så har dom var sitt märgben, men dom är av någon anledning helt ointressanta i jämförelse med Sigges leksaker. I går fick jag nog och hundsäkrade hallen så att det enda dom hade där var ett tjockt överkast (han tuggar inte på tyg) och sina ben, och så körde jag till förskolan. Kom hem efter 35 minuter och överkastet var söndertuggat i hela ena kanten. Så jo, tydligen tuggar dom även på tyg nu. Dom var nyrastade, dom hade fått mat och jag var borta i drygt en halvtimme och ÄNDÅ gör dom så? Det är så otroligt frustrerande att behöva hålla koll på dom precis hela tiden, så fort man hör att det gnags på något så får man lämna det man gör och gå och kolla.

Och det är helt urskillningslöst, det kan vara hårdplast, trä, böcker eller metall och om man plockat undan precis allt och bara lagt fram deras godkända leksaker så ställer sig Stefan istället och tuggar på möblerna. Gah! Vad gör vi?

Ps: Vi har ju tre rävar som är använda lika mycket och Sigge sov i bilen när vi kom hem till denna syn, så han slapp genomlida traumat av att se sin bästa vän slaktad på vardagsrumsgolvet.