fredag 11 augusti 2017

Vem vill lära sig skitmycket om kaskelotter och bläckfiskar?

Kaskelot! Den finns i alla världshav, kan dyka djupast, hålla andan längst och låter högst av alla djur på hela jordklotet. Den lever i ett matriarkat där honorna och ungarna bildar egna flockar (och snubb-valarna drar när de vuxit så de inte är kalvar längre). PLUS: Den har störst hjärna av alla djur i hela världen. Kort sagt, en riktig jävla cooling!

Dessutom lever den på jättebläckfiskar och kolossbläckfiskar, och ni som känner mig lite privat vet kanske att min värsta fobi i hela världen är dessa läbbiga blötdjur så det är ju gött att valen eliminerar några av dem. Och nu när jag läst på om kaskelotten så har jag råkat klicka på lite olika bläckfisklänkar och har fasen i mig börjat tycka att dom är ganska spännande. What!? 

Men alltså, visste ni att kolossbläckfiskens ögon är cirka 30 cm i diameter? Och innehåller en slags bakterier som alstrar ljus, SÅ DOM HAR LAMPOR I ÖGONEN!? Visste ni att jättebläckfisken har små sylvassa typ tänder runt sina sugkoppar? Visste ni att kolossbläckfisken inte har det – utan istället har feta jävla krokar? Det finns en SVT-dokumentär som heter "Världens smartaste blötdjur" som handlar om hur sjukt intelligenta de här varelserna är, och jag tror att det är det som stressar mig. Att de kan byta färg som kameleonter, kan skruva av ett lock på en burk för att plocka upp mat och liksom rymmer från sina vattentankar och försöker hitta ut från laboratorier. De är slemklumpar! Hur kan de vara smartare än mig? Och dessutom ha ögon större än mitt huvud? 

Kaskelot förresten, visste ni att den heter sperm whale på engelska? Att historien om Moby Dick, the sperm whale, blev en klassiker är ju inget annat än obegripligt. Namnet kommer förresten från att de har ett megaorgan inne i sitt huvud som producerar en slags olja, valrav, eller spermacit. Har inget alls med spermier att göra. Det är valraven som gör att vi människor älskar att jaga och döda dessa superfräna djur. Sa jag förresten att de kan hålla andan i 90 minuter och dyka ner till hela 2000 meters djup för att hitta sina släbbiga bläckfiskmiddagar? Och sa jag att det absolut mesta forskarna vet om jätte- och kollossbläckfisken kommer från fynd i kaskelotmagar, eftersom inga forskare är nere i mörkret flera kilometer under vattenytan för att hitta dem. 

Ska bli spännande att se var den här fascinationen för mig, kanske byter jag bana och blir val- och bläckfiskforskare på heltid efter att ha lärt mig detta, och det enbart efter att ha velat dubbelkolla att kaskeloten inte är ett taskigt egodjur innan jag gjorde min nya tatuering i tisdags. Jag visste alltså ingenting av detta – förutom att jag hatade bläckfiskar – förrän i måndags kväll. 



Joråsåatteh. En lär så länge en lever heter det va. Måste nu lära min hjärna massa nytt så att den nya informationen kan trycka undan allt jag läst om tallriksstora ögon med lampor i, för det ville jag faktiskt inte lära mig. Men min arm är fin! 

torsdag 10 augusti 2017

Hur skriver jag ens detta utan att jinxa?



Hon där högst upp i den här mänskliga pyramiden har orsakat mardrömsläggningar från helvetet sedan förskolan började. Timvis av skrik och gråt och övertrötthet. Vi tänkte att det berodde på att det är lite annorlunda på förskolan under sommaren med ihopslagna avdelningar och ny personal osv.
Men så i förra veckan så sa Tobbe: "Alltså, jag tror att dom låter henne sova på förskolan". NÄÄÄÄ sa jag, det har hon ju inte gjort på skitlänge, klart dom inte gör! Men mycket riktigt så hade de missat den infon och 


- TW BARN SOM SOVER! -


nu går nattningen av dubbla barn på tio minuter och båda sover typ nätterna igenom.

Vill ju inte jinxa nåt men kan det vara nu, vid 2 år och 4 månader, som sömnbristen börjar avta? Jag tror fan det! Hade någon sagt det till mig när hon var runt halvåret så vet jag inte vad jag hade gjort.

Tänk att vi överlevde 2.5 år utan sömn älskling, hurra för oss!

söndag 6 augusti 2017

Hertzman & Geyerhofer - din nya favoritpod

Foto: Jenny Brandt
Jag har börjat podda! Eller ja, jag och Anna Hertzman har börjat podda, under det extremt fantastifulla namnet "Hertzman & Geyerhofer – svårstavat och lättlyssnat". 

Eftersom vi är två överpeppade småbarnsmorsor som driver eget vid sidan om Familjelivet™ så kommer det ut ett nytt avsnitt i veckan. De första fyra (presentation, graviditet och förlossning, vuxen vänskap och alkohol) finns där poddar finns som det heter. Jag lyssnar ju inte på poddar så vet egentligen inte exakt var de finns, men jag har iPhone och vet att vi finns på iTunes och i Pocket Cast och Acast tror jag det heter till Android? Men sånt kan ni säkert bättre än jag. 

Var så goda för världens bästa podtips!

lördag 5 augusti 2017

Skånsk loppistrip & besök på Butik Gul i Kölleröd

Kolla vilket gäng! I morse lämnade jag Stefan hos hundvakt och hämtade Lotta, sen hämtade vi Carin och gasade iväg! En heldag loppis stod på schemat och jag hade som plan att få bocka av ett av mina utflyktsmål på min sommar bucket list – en tur till Butik Gul i Kölleröd!


Först stannade vi på lite ställen på vägen, Erikshjälpen i Genarp (som var förvånansvärt tomt på fynd) och på detta stället någonstans i mitten av ingenstans (där jag hittade ett lejon som ni får se lite längre ner i inlägget).


Sen kom vi fram till Kölleröd och Butik Gul och det var precis så fint och mysigt och icke-ängsligt som deras instagrambilder lovat, noll procent falsk marknadsföring. Jag var megapepp som synes!



En salig blandning av gammalt, ännu äldre och nytt fanns i butiken och Lotta provade sig fram ur sortimentet. Sen var det dags för käk.


Vi tog oss varsin bonnatallrik, jag har ju gått och blivit vegan under helgen (!) så jag och Lotta fick ett veganskt altenativ med hummus, och så drack vi flädersaft som måste varit tillverkad av änglar i himlen så god den var.


På gården finns minst en katt och hen är inte vegan.


Kolla titta! Minsann att jag lyckades hitta mig en lampa! Jag har ju ett smått... inte osunt, men nästan, förhållande till lampor. Kanske ska det få bli en specialinriktning på A Bushel & a Peck, en egen lampavdelning. Inte omöjligt. Denna åkte dock med hem!


Och efter ett besök på idrottsloppisen i Önneköp och någon extra VAR DET EN LOPPISSKYLT? JAG VÄNDER! så åkte vi också hem, och så var den loppisdagen slut.


Lejonet? Hen fick bo högst upp i stringhyllan, långt från klåfingriga ungar och i gott sällskap av elefantöra och monstera. Slutet gott, allting gott. 

torsdag 3 augusti 2017

En liten #tbt på juli som bara försvann


  1. En gammelmorfar, en mormor och deras barnbarn/barnbarnsbarn. 
  2. Invigning av nya studion!
  3. En av ytterst få dagar på stranden.
  4. Hälsade på min äldsta kompis yngsta bebis! 
  5. Jag och Anna Hertzman startade pod! Mer om det i morgon.
  6. Kolla fint jag har gjort! Vem kunde ana att jag hade så god smak?
  7. Utflykt till bokskogen i Turup. 
  8. Häng med min bästa Lotta.
  9. Besök på Den Blå Planet på andra sidan sundet. 
Nu är det augusti, den tredje. Inte heller denna månad blir en "NU SKA JAG BLOGGA VARJE DAG!"-månad gissar jag, men steppa upp det ska jag, sa Bull. Och augusti är ju ändå tusen gånger bättre än juli som är månadernas motsvarighet till nyår och midsommar – en jävla massa förväntningar som aldrig infrias. Nej, skönt att den månaden är över, nu börjar sensommaren som är en favoritdel av årstiderna och jag ska maxa njutet till hundra procent innan det blir skånsk höst i fem månader. Så det så!

torsdag 27 juli 2017

Varför skaffa en partner om man inte vill turas om att sitta i varandras knä 24 timmar om dygnet?


Alltså detta. Vilket otroligt skammande dravel. Artikeln är från i våras men delades i mitt flöde i dag och jag känner hur det börjar ryka ur öronen bara jag ser rubriken. Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?-personerna är nämligen föräldraversionen av Inte alla män!-människorna. En grupp så privilegierad att den inte kan (eller vill?) se utanför sin egen lilla bubbla. En grupp som tror att livet som dom själva ser det och lever är exakt så livet ter sig för alla andra.

Det är för det första inte är trötta och slitna föräldrars fel att personalen har många barn att ta hand om på förskolan, det handlar om politik och pengar och hur mycket resurser de ansvariga är villiga att avsätta för verksamheten. Jag blir så otroligt trött av att om och om igen läsa om mammor som skammar andra mammor för att de inte kan eller vill lägga varje ickejobbande minut på sitt barn. För det är mammor det handlar om. Mammor tjänar minst, mammor städar mest, mammor är hemma med barnen längst och det är vi som i samhällets ögon aldrig är nog, hur vi än vänder ut och in på oss.

Nej, om man vill hacka på folk som inte umgås med sina barn så kan man skriva en debattartikel om att var fjärde pappa inte tar ut EN ENDA DAG föräldraledigt under sitt barns första två år, utan istället väntar och sedan tar ut de dagarna under sommaren och jul- och nyår (källa). Där är frågan om att välja bort umgänge med sina barn betydligt mer berättigad. Det finns säkert folk som – för att citera skribenten – "tar varje chans för att slippa vara tillsammans med sina egna barn" men jag är övertygad om att den skaran föräldrar är försvinnande liten. Resten av oss gör helt säkert så gott vi kan med de resurser vi har, både ekonomiskt, tidsmässigt, kärleksmässigt och egentidsmässigt.




tisdag 25 juli 2017

Hjälp Minou att bli frisk!




HJÄLP MIN LILLA PÄLSKOMPIS!

Min vän Hanna skulle bli tacksammast i världen för den som kan hjälpa till att rädda hennes hund Minou som är sjuk och behöver en omfattande operation. Minou är en omplaceringshund och försäkringsbolaget vill inte godkänna hennes ärende då problemen måste ha uppkommit hos den tidigare ägaren (trots att den hade henne försäkrad i samma bolag). Alla som äger ett djur vet hur hemskt det är att se sin lilla kompis lida och nu är vi många som hjälps åt för att Minou ska få bli frisk trots bråkig byråkrati!

Går du i planer på att tatuera dig så kan du gå till Emilia och Simon på Hands Across i Lund den 1 aug. De har drop in på färdiga motiv och alla intäkter går till Minous veterinärkostnader, eventet hittar du här. Har du en liten slant över så får du mer än gärna swisha direkt till Hanna på 0722155647, minsta lilla krona uppskattas verkligen enormt mycket.

Hjälp oss rädda lilla Minou!

söndag 23 juli 2017

Tröttheten personifierad av två små valpar



Vi slutade egentligen med Junos dagvila för flera månader sedan, men det tär på krafterna att vara två år och familjens lilla bråkstake tydligen. 

Och Stefan, han är ju alltid trött. Speciellt när det regnar, då varvar han mellan att sova på riktigt och att sova räv för att slippa gå ut. Men det är klass 1-varning för regn och blötare än syndafloden just nu så han kan vara lugn, vi håller oss fortsatt inomhus! 

lördag 15 juli 2017

Vad jag gjort senaste tiden? Förvandlat detta...



... till detta! APPLÅDER! KONFETTI! FANFARER! BUBBEL ÅT ALLA! 



Okej, fixat med fantastisk hjälp av vänner och Tobbe såklart, men jäklar vad jag även kämpat på egen hand för att hinna färdigt till invigningen förra lördagen. Svettats och stressat och kört och borrat och limmat och tänkt och sorterat och prismärkt och planterat och möblerat och hängt och torkat och putsat. 

Nu är första veckan i alla fall avklarad och idag ska jag tänka noll sekunder på jobbet och dra till stranden med kidsen och Carin istället. Och framöver kommer det bli mer action här, lovar! 

fredag 14 juli 2017

Sista bilderna från norrlandsresan




















De sista dagarna blev soliga och glada och alla var friska! Eller ja, Tobbe blev dunderförkyld i två dagar till men nästan friska i alla fall. Bad i älven, tur med fyrhjuling och mammas 60-årskalas kunde avnjutas i sol och värme istället för åskregn och +10. TUR! Hade aldrig förlåtit sommaren 2017 annars.

På vägen hem stannade vi i Nickebo och träffade Helena som lämnat Hawaii och helt oplanerat tajmat ett Sverige/Härnösandsbesök samtidigt som oss, hurra! Och vet ni!? I oktober fyller hon 40 och JAG SKA FANIMIG ÅKA DIT. Har varken råd eller tid egentligen så jag har startat ett instagramkonto för att sälja allt jag inte behöver, in och följ vetja!

Detta var ju två veckor sedan, och snart ska jag uppdatera bloggen med allt om Den Stora Studioflytten™ som jag ägnat mig åt sedan vi kom hem på skånsk mark, stay tuned (som man säger på Hawaii!!!!!)!

torsdag 29 juni 2017

Ett besök på Junsele djurpark i elva bilder

Min allmänna inställning till djur som underhållning är ju överlag att det är en dum industri, detta till trots blev dagen på Junsele djurpark årets andra djurparksbesök. Vaffalls? Men trots att jag är uppvuxen i kommunen och till och med gick sista året på högstadiet i Junsele så kan jag inte minnas att jag någonsin varit där innan, kan jag använda det som försvar? Eller att det var andra dagen med sol efter tio dagars regnande? Eller bara att jag blivit en sådan som skiter i mina principer eftersom barnen skulle ju tycka att det var så skoj! vilket ju är den sämsta ursäkten av alla om man nu vill föra sina goda värderingar vidare till sina barn.

Nåväl, på djurparken var vi, och så här såg det ut:




En gång i tiden, närmare bestämt 1968, stängde en lanthandel någonstans i krokarna. Den finns nu att beskåda här, komplett med kalaspuffar, räksoppa och träskruv i originalförpackningar. Har ni sett så fint va?



Postutlämningen var kvar också. Titta noga på den här bilden, och sedan tänker ni på alla gånger Postnord förstört era liv. Det var verkligen bättre förr!



Djur fanns det också och vi tajmade en av få tider i veckan då de matar djuren. Vet ni hur en hungrigt lodjur låter? Det kan ni höra på min instagram som finns under det fantasifulla namnet @mirijam_geyerhofer. Hade kissat ner mig om jag hört det lätet under en skogspromenad kan jag meddela.



Och vet ni hur tigrar låter när det dunsar ner X antal kilo revbensspjäll framför dem? Som att man absolut inte vill vara i närheten.



Björnar...



... och alpackor. Alla hägn kändes väldigt stora och utsikten var liksom milsvid, så det kändes inte alls instängt, tvärtom. Jag lyssnade med ett halvt öra på en historia om några apor som hade rymt och sedan hittats svingandes i träden utanför Ramsele. Jag är inte helt säker på att det var sant men just i detta fall använder jag mig nog av det klassiska journalistuttrycket kolla aldrig en bra historia och ska glatt berätta den vidare för kommande generationer.



Här är 50% av min nästa generation. Rätt icke-impad som vanligt och ville mest bli buren av mobbo Oggin som morbror Oskar heter nu för tiden.



Här är den andra halvan av min gåva till kommande generationer, och hans mormor. Om någon undrar vad vi sysslar med så åker vi pariserhjul med magisk utsikt. Lite svårt att njuta bara eftersom det kändes som att – för att citera mobbo Oggin – "Pariserhjulet i Pripjat är i bättre skick än detta". Osäker på om det stämmer men det skulle faktiskt inte förvåna mig.



Så här såg det ut från marken, avgör själva.



Det fanns lite mer marknära attraktioner också, och de här två kepspluttarna skrattade så de tjöt under varv efter varv medan vi vuxna kunde står bredvid med fötterna på säker mark. En väldigt lyckad dag i perfekt sommarvärme men hädanefter skippar vi djurparker eftersom det nu med tydlighet visat sig att det är vi vuxna som är mest intresserade av den biten medan ungarna är mer lagda åt tivolihållet.

Men just det: blev någon sugen på att köpa hela tjottaballongen så finns djurparken ute på Blocket nu, bara att slå till!  Säg till om ni köper så är jag intresserad av minst ett lodjur och kalaspuffarna från 1968! Eventuellt pariserhjulet också, men då vill ja ha någon slags garanti.

måndag 26 juni 2017

Planerar inför invigningen!


Här sitter jag i ett regnigt Ångermanland och påminner om att det är dags för invigning av A Bushel & a Pecks nya studio nästa helg! Tjoho! Har jag hyrt en mjukglassmaskin? Ja det kan ni ge er fasen på! Har jag köpt min egen vikt i spexigt strössel? Nej, inte riktigt, men ganska många kilo i alla fall. Har jag köpt massa flaskor bubbel som bara väntar på att bli uppdrucket? Nej, inte än men jag ska.

Här är eventet på Facebook, om du inte säkert vet i fall du kan komma så klicka i att du är intresserad så får du en påminnelse av Facebook när det närmar sig!

Sa jag att jag hade hyrt mjukglassmaskin?

*mjukglassemoji*
*bubbelemoji*
*hjärtögonemoji*

torsdag 22 juni 2017

Vår semester beskriven med tre ord - feber, hosta, snor


   

Innan semestern var först Sigge sjuk, sen Tobbe, och i bilen på vägen upp till Ångermanland fick jag feber med frossa varvat med svettningar och mådde så dåligt att Tobbe fick köra alla 110 mil. Så ovärt. Sedan låg jag däckad i typ två dagar, innan jag blev lite piggare, men då fick Sigge feber igen. Och alla har hosta av varierande tuberkuloslätes-grad. Och idag vaknade Juno med feber och jag med tandvärk. KUL!

Och det är svinkallt ute, 12 härliga grader och nordlig vind. I går kom det hagel. Känner hur semestern liksom rinner ifrån mig och försöker att inte få panik. Tur att det blir fint väder lite senare under ledigheten iallafall. Eller nej just det, det ser ut så här (vi åker hem nästa söndag): 

 


torsdag 8 juni 2017

Hur min stil verkar ha ändrats mellan 30 och 40





I dag när jag klädde på mig så insåg jag att jag har en HELT annan smak nu än för bara ett par år sedan. Och väldigt annorlunda mot för typ tio år sedan. På bilden ovan från i morse: Adidas Gazelle i neutral persikofärgad nyans, svarta nylonstrumpbyxor, svart trikåkjol, rosa sidenblus (SIDENBLUS!?) och en tunn petrolfärgad jacka i något liknande slinkigt material.

När jag var 30 (och yngre) så var min garderob EXTREMT färgglad. Allt var 100 bomull och trikå. Jag matchade i stort sett alltid skor och tröja, och hade nästan uteslutande baggyjeans. Bildbevis från långt bak i Facebookarkivet:



(åh Alfie! Mitt hjärtas lilla tigerfröjd!)
Jag vet inte vad som hände, eller när, men så där ser jag ju inte ut längre? Jag tror att alla mina byxor överlag försvann när jag blev gravid med Sigge, och sedan har jag bara fortsatt köra på kjolgarderob. Senaste nytt är att jag även har klänning (!) på en vardag (!!) utan att ens reflektera över det (!!!). Det som förr skulle ha varit en fullfjädrad partystass (enligt min torra måttstock) är nu något som jag har på mig en regnig tisdag. Jag har tex en inomhusjacka (!) av paljetter (!!) i typ kopparfärg (!!!) som jag bär helt ickeironiskt. 


Det här är min profilbild på Facebook nu. Jag älskar detta sjok, och alla andra sjok som hänger i min garderob och bara väntar på att få tas på och fladdra dramatiskt i vinden bakom mig när jag klampar fram genom livet. Ser iof nu att den här förändringen av stil nog kanske är mer i mitt huvud än vad det går att få fram bildmässigt, men det känns i alla fall lite mer vuxet? Mindre stretch och mer glans. Mer som fladdrar och mindre färg.

Och vet ni vad jag gjort senaste dagarna efter att jag insett detta? Sorterat ut min garderob. Alltså, verkligen sorterat ut så hårt att jag är på gränsen till att tala sanning när jag säger att jag inte har något att ha på mig. Och alla sådana där plagg som bara ligger och aldrig blir använda har åkt rätt i soptunnan (nej, i en säck till Erikshjälpen så klart) och så har jag börjat härja på Tradera för att hitta lite nytt som passar in i det som jag redan gillar.

Ska skaffa en bra OOTD-spegel så jag kan dela med mig att detta lite mer känner jag, det är ju jättekul med kläder! Tänk att jag var tvungen att nästan hinna fylla 38 innan jag insåg det!?

Ni då? Har ni genomgått några stilbyten de senaste tio:ish åren? Berätta!