tisdag 25 november 2014

Föräldrar till ledsna förskolebarn läser detta inlägg på egen risk...

... men oj vad Sigge gillar sin förskola! Och efter de där första magknipslämningarna där han var superledsen när man gick (men enligt pedagogerna glömde bort en så fort man gått ut genom dörren och sen var glad resten av dagen) så hinner man nu knappt få av honom kläderna innan han kutar in och börjar rota i leksakslådorna. Han går 7:45-13:30 måndag till fredag så det blir hyfsat korta dagar eftersom han sover de sista cirka 1.5 timmarna precis innan jag kommer och vi har många timmar hemma ihop innan det är läggdags (vissa dagar lite för många, hehe, hashtag utvecklingsfas).

Och hans pedagoger är så himla gulliga, och de andra barnen! Åh, BARNEN! Speciellt lilla A som ofta kommer ut i hallen och klappar på honom och hälsar honom välkommen. Fina lokaler, mysig skogsmiljö utomhus, tre vuxna på tretton barn och alltid glad och peppig stämning, personal som hinner prata när man hämtar och lämnar och alltid alltid alltid en nöjd Sigge som vinkar i fönstret när man kommer på eftermiddagen, i går blev han till och med sur för att han inte ville gå hem.

Så himla glad att han hamnade där och att förskolan nu efter bara två månader känns som en rolig och naturlig del av vardagen för alla inblandade. Yey!

Nu är det jul igen och nu är det jul igen osv

Kanske är det för att november varit så outsägligt grå och blöt, eller så följer jag – och blir följd av – extremt bra människor på Insta, för det är INGEN som klagar på att någon tjuvstartat julandet redan. Så himla trevligt att inte vara ensam om att uppskatta juleljus och diverse godsaker som annars mest förknippas med bakåtsträvande pekpinnar och en fet INTE FÖRE FÖRSTA ADVENT-stämpel.

Bonusinfo: en liten lista på sånt vi stoppat i oss sedan typ oktober:
  • julmust
  • vörtbröd (MED russin så klart!)
  • pepparkakor
  • lussekatter (MED russin så klart!)
  • juleskum

Och om ni förfasas över detta så ska ni kanske akta er psykiska hälsa och inte gå in och kolla hur det ser ut hemma hos Ellet. Maken till maffig gran får en leta efter och den har stått där ett tag. Typ två veckor. Ellet är lätt min nya jul-idol!

måndag 24 november 2014

Who run the world? Girls!


I mitten av april kommer det en lillasyster hit! Allt såg perfekt ut och hon dansade runt som en liten crazy cat så nu kan jag sluta noja över att jag inte känner så mycket sparkar än.

Herregud, det blev så himla mycket mer verkligt nu, sitter till exempel med tre (!) sms-konversationer där folk bombar mig med namn, namn som vår unge liksom kanske kommer heta?!? Åh. Livet alltså.

söndag 23 november 2014

Barn nummer två – spelar könet något roll?

Nej men hörni, ska vi fortsätta lite på temat kön, det var ju så intressant att höra vad ni tyckte sist! I morgon har prick halva graviditeten gått och i veckan ska vi gå på ultraljud och SJÄLVKLART ta reda på vad det blir. Förgås av nyfikenhet annars.

Och så klart när det är andra barnet så diskuteras ju det här med kön. För visst är det så att vi verkligen verkligen VERKLIGEN vill ha en flicka nu? Njae, är svaret på den. Jag hävdade redan innan Sigge kom att jag kommer se honom som ett barn och inte som en flicka eller pojke, och så tror jag nog att vi tänker mycket fortfarande, hela biten om att lära känna honom som han är och uppmuntra vissa grejer och tona ner andra för att få honom att bli en schysst unge, inte få honom att bli en typisk kille eller tjej.

Men nu var det inte det jag ville prata om, utan det här med föräldrars förväntningar på barn nummer tvås (tres, fyras, fems osv) kön. Är det så himla praktiskt att ha två av samma? Missar man massor när man inte har en av varje?


Och just det, nu tänker jag alltså bara kön utifrån snopp och snippa, alltså vad som går att se när bebisen är en bebis. Jag är fullt medveten om att det kanske inte stämmer överens med hur hen kommer se på sig själv när hen blir äldre. Och det gäller ju så klart Siggan också. 


I alla fall, jag tänker att jag kanske helst vill att det ska vara en tjej av rent personliga orsaker, alltså mest för min egen hjärnas skull. Ni vet – se om det faktiskt är så att jag inte tänker kön utan barn (svårt att veta när vi bara har det ena) eller om det är så som vissa hävdar (men jag inte tror på) – att det finns ett särskilt mamma/dotter-band som aaaabsooooluuuut inte går att få med en son.

Men – mest vill jag nog få en dotter enbart för att aldrig kunna förlora en diskussion med att få ett "men du har ju bara söner så du kan inte veta hur det är" slängt i ansiktet. Hatar när folk ska dra det kortet.

Hur har ni det där hemma i barnrummen? Har ni en av varje eller två av samma (eller ännu fler) och vad har ni för tankar om det? Skulle vara superintressant att höra!

lördag 22 november 2014

I dag: dagen när Stefan trillade ut genom ett fönster på andra våningen. Tydligen.

Kan vi prata lite om det här med att Stefan i dag trodde att han var en fågel och bara klev ut genom vårt sovrumsfönster? Vi håller på att byta rum på ovanvåningen så jag, Sigge och hundarna var där uppe och jag gick mellan två av rummen medan Sigge och hundarna lekte på golvet. Vi hade ett fönster öppet och Stefan hoppade upp i fåtöljen som står nedanför fönstret och tittade ut.

Lite snabbt gick en tanke genom huvudet på mig att han kanske kunde hoppa ut men sen tänkte jag bara att "nej det är ju klart att han inte är så dum i huvudet". Men jo det var han tydligen för i nästa sekund så hör jag ljudet av hasande klor mot tegelpannor, vänder mig om och hinner precis se hans randiga röv försvinna ut genom fönstret.

Ja, jag har jobbat på kvällstidning. 
Ni vet uttrycket "jag hör någon skrika och inser att det är jag"? Så skrek jag. Jag har aldrig hört mig själv låta så skräckslagen i hela mitt liv. Tobbe som var nere på gården blev livrädd och innan han hann vända sig om så tänkte han först att hundarna attackerat Sigge. Tänk er synen när han vänder sig om, tittar upp mot vårt sovrum och ser Stefan hasa ner för takpannorna och sen rasa ner i gruset.

Han landade som en mjuk katt på alla fyra. Sen ställde han sig upp och gick fram till Tobbe som chockad kände igenom honom och eftersom han inte verkade ha ont så sprang de runt lite på gården för att se om han rörde sig som vanligt och sen fick Stefan gå in och lägga sig.

Och ja, nu har det gått drygt åtta timmar och han varit sitt vanliga knasiga jag hela dagen. Sovit, ätit, kissat/bajsat, lekt och tramsat sig. Vi har klämt och känt igenom honom flera gånger och det är noll fel på honom, om jag inte hade sett att han trillade ut så hade jag inte trott på det. Så sjukt många hundar som man träffat under sitt liv och ingen har väl varit dum nog att klättra ut genom ett fönster? Herregud, mina nerver.

fredag 21 november 2014

Rättar ni folk som säger fel kön om era barn?

Hängde lite i färgaffären idag för att köpa färg till sovrummet. Expediten kallade konstant Sigge för henne/hon men jag rättade inte, det händer ganska ofta att folk tror att han är en tjej och jag rättar dom i stort sett aldrig eftersom jag har tänkt att det liksom inte spelar någon roll.

Men så tänkte jag i bilen på vägen hem att det kanske är nyttigt för vissa människor att lära sig att fluffig frisyr och färgglada kläder inte per automatik betyder flicka och att det då visst spelar roll. Hur tänker ni?

Ps: vilken färg vi köpte? Grå. Hehe.

torsdag 20 november 2014

Men allvarligt? Malou?

Såg precis att Malou von Sivers fått Stora journalistpriset?!? Känslan inför detta beskrivs bäst med denna retroemoji: 0_0 och mängder av frågetecken och svordomar.

Hur kan någon som inte bara ställer (ledande) frågor utan även svarar på frågorna själv vinna? Vad är det för jury? JAG BLIR FÖRBANNAD PÅ RIKTIGT!

Herregud, är så upprörd att jag aldrig kommer somna!

Dom här två alltså



Världens mest störiga och irriterande djur samtidigt som dom är helt fantastiska. Speciellt nu när dom sover på varsin sida om mig i soffan och det kommer varm utandningsluft på mina lår i jämna små stötar. Men det blir ju bootcamp i lydnad nu alltså, och så ska jag hitta ett sätt att få dom att sluta tugga på saker, tills dess får dom sitta i bagaget när vi hämtar Sigge/handlar mat osv. Pallar inte komma hem till fler kaosscener nu. 

Liten recap från sista dagen i Stockholm

Torsdag!? Hur kan det redan vara torsdag osv? Trodde att appen hade skickat detta inlägg genom cyberrymden när jag satt på tåget hem i tisdags? Aja, här kommer en sista update från Stockholm:



Måndag. Efter att ha lunchat med Linn så fikade jag med Linda och Madde en sväng innan det var dags att gå hem och få fejset fixat av Karin. Det var ju dags för gala.




Årets hjältemama blev Elin Sohl, en tjej från Östra Göinge som är en kompis kompis och vars blogg jag läst ett tag och även länkat till här. Hjältedelen grundade sig på hennes arbete med Mammaboxen och eftersom det är jag som skrivit texten om henne till Årets mama-numret så fick jag också gå på gala (okej, eventuellt att jag mailade redaktören och bjöd in mig själv). Det är tredje gången jag och Elin träffas irl (varav gång nummer två var under intervjun) men det här med bloggläsande gör ju att det faktiskt känns som att man känner varandra. Roligt häng alltså.



På scen med de andra vinnarna! Alla motiveringar går att läsa här.



Bäst på hela kvällen var att Linda Pira (årets artistmama) uppträdde med två låtar. Lätt en av landets coolaste kvinnor!



Tvingade Elin att posera med mig framför reklamväggen, är man på gala och har både ögonskugga och glittrigt paljettfodral så måste det förevigas, det fattar ju vem som helst.

Det blev en tidig kväll och jag handlade McDonald's till mig och Karin på vägen hem men tog det glammiga slut där? Nej verkligen inte, för gissa vem som stod bredvid mig i kön på donken? Måns Zelmerlöw! Snacka om glittrig måndag. 

måndag 17 november 2014

Söndagstema: ätbart!

Har ätit och gått ganska mycket idag. Om man med "ganska" menar "mer än vad jag sammanlagt gjort under den första halvan av den här månaden". Alltså en mycket bra dag.

Fick även tillfälle att fika med min Move it Mama-kollega Sofia, så det blir fem tummar upp av fem möjliga även på dag nummer två. YEY!

söndag 16 november 2014

Weekendpepp botar novemberdepp!

Första dagen i antal tummar upp:

Åka ensam på tåg: Alltså, det här med att sitta rakt upp och ner i fyra timmar är ju tyvärr ganska överskattat när man är gravid i vecka 19. Det hade jag glömt. Men annars: gött. 3/5

Komma fram och hänga i Karins ÅSM lägenhet och snacka goja medan hon sminkar sig: Alltså jag älskar Karins lägenhet. ÄLSKAR! Hon säger alltid att hon städat i hundra timmar innan man kom men det tror jag inte på eftersom det alltid är helt flawless där inne. Betyg: 5/5

Gå på Tiki Room och dricka drinkar med roliga tjajor: Utökad förklaring av detta fantastiska ej nödvändig. 5/5

Och - jag var vaken till strax efter klockan ett! Helt sjukt! Vaknade 08:27 och kände mig bakis och fattade inte var jag var. Ja jävlar. Nu ska jag äta bacon.

fredag 14 november 2014

Packar mammas kappsäck (alltså min egen)

I morgon efter lunch går tåget till Stockholm. Antal passagerare från den här familjen som kommer åka med: 1 stycken. Eller ja, en och nästan en halv om man ska räkna med den lilla fripassageraren i magen. I Stockholm ska jag hänga med Kakan, extremfika med Vilken cirkus-tjejerna Katta och Nova och luncha med Linn. Bland mycket annat.

OCH – jag ska på gala! Årets Mama-galan för att vara mer exakt och jag har införskaffat en fantastisk regnbågsfärgad paljettkjol som jag och magen ska mingla runt i. Bildbevis:

Galamage! 300 spänn på H&M!
Är cirka en miljard procent pepp på denna resan som ni förstår. Herregud, jag ska få hänga med mitt bästa storstadfolk! Äta utan att bli avbruten! Prata till punkt! Och dessutom åka tåg i många långa timmar alldeles ensam med något bra att läsa och något gött att smaska på. Jag säger då det, ensamhelg – tusen tummar upp!

Har nu fullt upp med att förtränga att SJ säkert kommer göra allt för att sabba för mig och det faktum att jag typ redan längtar efter Sigge trots att det bara var två timmar sedan han somnade, men skit i det, nu är det weekendpepp som gäller!

Nä nu jävlar är det krig!

Gaaah!
Eller, okej, krig kanske känns lite överdrivet, men vad fan gör man med en hund som tuggar på allt? Stefans käftar demolerar exakt allting som kommer i hans väg och jag vet inte om det är för att det kliar i valptänderna (han är bara typ nio månader) eller om det är för att han är uttråkad (han har haft kennelhosta och varit tvungen att vila ganska mycket typ sedan han kom). Och nu har Gilla börjat hänga på.

Dom har var sitt nylonben med någon typ av smak inuti som ska vara sådana där räcka för-alltid-tuggben och så har dom var sitt märgben, men dom är av någon anledning helt ointressanta i jämförelse med Sigges leksaker. I går fick jag nog och hundsäkrade hallen så att det enda dom hade där var ett tjockt överkast (han tuggar inte på tyg) och sina ben, och så körde jag till förskolan. Kom hem efter 35 minuter och överkastet var söndertuggat i hela ena kanten. Så jo, tydligen tuggar dom även på tyg nu. Dom var nyrastade, dom hade fått mat och jag var borta i drygt en halvtimme och ÄNDÅ gör dom så? Det är så otroligt frustrerande att behöva hålla koll på dom precis hela tiden, så fort man hör att det gnags på något så får man lämna det man gör och gå och kolla.

Och det är helt urskillningslöst, det kan vara hårdplast, trä, böcker eller metall och om man plockat undan precis allt och bara lagt fram deras godkända leksaker så ställer sig Stefan istället och tuggar på möblerna. Gah! Vad gör vi?

Ps: Vi har ju tre rävar som är använda lika mycket och Sigge sov i bilen när vi kom hem till denna syn, så han slapp genomlida traumat av att se sin bästa vän slaktad på vardagsrumsgolvet. 

torsdag 13 november 2014

TORSDAG!? VADÅ TORSDAG!? HUR KAN DET REDAN VARA TORSDAG!? ÄR DET TORSDAG!?

Nej alltså, nu måste någon forska på vad som egentligen hänt med tiden, är ni säkra på att den går lika snabbt varje vecka? Kan det kanske ha blivit något fel när vi ställde om klockan till vintertid? Eller är det något annat? Så många frågetecken, så få svar. *stressar vidare*

söndag 9 november 2014

2 x fars dag-bilder


Eh, det hinner hände en hel del på ett år va?

torsdag 6 november 2014

En liten uppdate på den där förbannade livmoderhalsen för den som är intresserad (fast mest för mitt eget minne)


Har tappat räkningen på hur många gånger jag legat i en sådan här vidrig stol de senaste åren, men "alldeles för många gånger" är nog ett ganska bra svar ifall någon skulle fråga. Tror att vi räknade till 23 stycken ultraljud eller något sånt med Sigge inklusive alla vaginal- och tillväxtultraljud och hittills i den här graviditeten är jag uppe i fem (viabilitetsskanning eftersom vi fick missfall före Sigge, tidigt ultraljud av samma anledning, KUB i vecka 13 och så två tappmätningar).

Och – PRAISE THE LORD – min cervix håller sig normal den här gången! Peppar peppar osv men på förra mätningen för tre veckor sedan var den 31 mm (vilket tydligen var normalt trots att google säger annorlunda) och nu, efter lite mer vila och vissa restriktioner gällande träning med mera, var den 40 mm. HALLELUJA! Ska fortsätta ta det ganska lugnt och så är det ny mätning igen vecka 22.

Och fy fan vad trött jag är på att vara orolig, vet inte hur jag ska släppa det riktigt. Med Sigge så var vi först oroliga för missfall ganska länge, och sen kom en rätt bra period innan helvetet brakade löst med inläggning, opedagogiska läkare, tvångsvila och medicinering. Tänk om vi slipper det den här gången? Hälften av alla som man tror ska föda för tidigt gör inte det sa min läkare i dag, så oddsen är ju goda för att min kropp bara är exceptionellt dålig på att vara preggers men att det inte är någon risk för barnet? Hoppas innerligt att det är så. Har vänner som fött i både vecka 25, 28 och 34 som fått helt friska och fina barn men klarar mig mer än gärna utan de veckorna/månaderna på neo om jag slipper.

Nu är jag bara i vecka 17 (okej, 18 i morgon) så tappen kan ju bli mer påverkad lite senare i graviditeten när bebisen börjar väga mer och trycket från både den och fostervattnet ökar, men just nu ska jag bara njuta av att allt såg finemang ut. Och att bebisen lever, för den här perioden efter att alla symptom plötsligt är borta men innan man känner sparkar, den är ju inte så himla lattjo faktiskt. Men läkaren gjorde ett supersnabbt vanligt ultraljud bara för att stilla min oro lite och lillungen levde minsann rövare där inne med moderkakan i framvägg som en skyddande madrass för sprattlandet, så än kan det nog ta ett tag innan sparkarna känns.

Och – allt är bra. Allt är bra! Så jä-hä-hävla skönt.

*stämmer upp i sång*
*dansar en liten dans*
*en liten dans alltså, ska fortfarande ta det lugnt*

onsdag 5 november 2014

Soffan klockan 20:13



Tobbe har kvällspraktik, jag försöker brainstorma fram en krönika, Sigge och hundarna sover. Eller ja, Stefan sover, men Gilla sover räv eftersom Bonde söker fru står på i bakgrunden och så fort det kommer ett djur så börjar hon hon småyla och ser jätteledsen ut. Får väl köpa en ko åt 'na om det ska fortsätta så här.  

måndag 3 november 2014

God jul patriarkatet önskar BR


En liten påminnelse från BR:s önskeboken (alltså reklambladet som kom i brevlådan i dag), bara ifall någon hade glömt så här lagom till julhandeln: tjejer är omhändertagande och leker gärna rollekar ihop med sina väna väninnor, killar bygger coola grejer och klarar sig bäst själv pga är tuffa osv.

Suck och snark. *skickar ännu ett argt mail*

Orkar inte med kundtjänster (-ar?)

Kundtjänst: Hej, du har kommit till blablabla finans, vad kan jag hjälpa till med?
Jag: Hej, jag heter Mirijam och hittar inte min senaste faktura från er, så jag skulle gärna vilja ha mina uppgifter så att jag kan betala in den nu.
Kundtjänst: Jaha, vad har du för avtals- eller kundnummer?
Jag: Oj, det vet jag inte, men jag kan mitt personnummer.
Kundtjänst: Jag får tyvärr inte lämna ut några uppgifter om jag inte har ditt avtals- eller kundnummer.
Jag: Nähä? Men jag vill alltså bara ha ert bankgiro, mitt OCR-nummer och summan att betala in, det värsta som skulle kunna hända om du lämnar ut det är ju att någon annan betalar min räkning i mitt ställe?
Kundtjänst: Tyvärr, det är emot våra regler. Men jag kan skicka ut en ny faktura till dig?

Alltså. Nu ska det tryckas siffror och bokstäver på ett papper som sedan ska köras hela vägen ut i tjottahejti till min brevlåda? För att ingen ska riskera att få sina fakturor betalda av främmande människor? Det finns en särskild plats i helvetet för folk som slaviskt följer sina regler, det är ju ett som är säkert.

Sovande dubbelhund - en stilstudie








Alltså, gör dom så här med flit eller? Det är 50/50 charmigt och obehagligt.

Bara låt folk vara ifred för fa-an!

Gravida Linnéa i USA skrev ett inlägg om ett löjligt bråk som hon och maken Casey haft och fick en kommentar i stil med "Är man så omogna kanske man inte är redo att skaffa barn" och avslutade med typ "Just my humble opinion". Och jag känner hur jag kokar när jag ser sådant, och jag verkligen avskyr bloggläsare som ska komma med sina humble opinions som egentligen är ren och skär kritik av någon SOM DE INTE KÄNNER ÖVER HUVUD TAGET. Om nu Linnéa känner att hennes och Caseys utbrott tål att skrattas åt på bloggen så får väl de som läser bara fatta att det liksom inte är deras standardvardag att bråka om något så löjligt? Herregud. Vad är man för person som säger åt en främmande människa att den inte kommer bli en bra förälder?

Och just det här med folks råd (eller ja, "råd") är en sak som jag märkt mer och mer sedan hela den här moderskapsgrejen började. Jag vet inte vad det handlar om, kanske är folk bara är extremt dåliga på att uttrycka sig, men det känns ibland som folk inte fattar att det finns lika många graviditetstillstånd som det finns gravida kvinnor, och att det finns lika många olika bebispersonligheter som det finns bebisar.

Jag försöker alltid prata som jag önskar att alla gjorde, inte för att det kanske lyckas jämt men jag försöker verkligen prata om mig och om hur jag har haft det. Säga "jag tycker att epidural var räddningen eftersom jag öppnade mig så snabbt och inte fick vila", istället för "Du MÅSTE ta epidural, det är bäst!". Eller "Sigge hade inga problem med att byta mellan bröstet och flaskan" istället för "Äsch, bebisar har inga problem med att ta bröstet ifall de fått flaskan några gånger".

Det är lättare att ta till sig råd och tips om de läggs fram med ett "För mig var det..." eller "Jag kände att..." istället för att lägga fram saker som om de vore sanningar. Speciellt till förstagångsmammor, det är så otroligt mycket skuldbeläggande från alla håll om man inte gör "rätt" – som om det finns någon slags manual som passar precis alla familjer och när man är helt ny på någonting så vill man ofta göra allt så bra som möjligt.

Sammanfattning: Bara för att det var så för er, så är det inte så för alla. Och, kanske viktigast av allt när det gäller att följa bloggar – det du läser på nätet är inte hela sanningen. Jag är säker på att Linnéa och Casey kommer bli fantastiska föräldrar till lilla baby Bo, även om de under en helg inte oktober inte kunde komma överens om vilken temperatur de skulle ha inomhus.

lördag 1 november 2014

3 x Assmountain-natur

Rätt så fina omgivningar häromkring va? Jag älskar till och med det vissna majsfältet trots att det ser ut som att invasionen av zombieclowner bara är en planta bort.

fredag 31 oktober 2014

Det tråkigaste med att ha barn...

...måste ju vara att det plötsligt är så himla fult hemma hos en? Nu har ju jag en otroligt barnslig lekfull inredningsstil, så just det är inget problem, men det här med att det ska både ska barn- och vuxensäkras överallt? Giv mig styrka. Det är ju så fu-hu-huuuult att inte ha något i de tre nedersta hyllorna i bokhyllan, eller att allting som står på skänkar, byråer och i fönster står undanskuffat så långt bak det går i skydd mot klåfingriga små fingrar.

Eller växter! Åh vad jag skulle vilja ha några feta fikusar i ena hörnet av vardagsrummet, men gissa vem som hade kutat dit och skopat ut jord över hela golvet så fort de kommit på plats? För att inte tala om den största drömmen av dem alla – en snygg matta under matsalsbordet. Åh.

När tvåbarnschocken slår som hårdast mot mitt arma moderspsyke så ska jag andas i fyrkant och tänka på den där mattan och försöka härda ut eftersom två barn tätt betyder att småbarnsåren är över ungefär samtidigt. Och då får det vara värt det.

Stefan - världens mysigaste djur

torsdag 30 oktober 2014

Loppcirkusen - en randig stilstudie






Nu har dom namn båda två! Stefan & Gilla - bästa duon.

Hej hörni, här kommer ett lästips!

"Som det här med maten. Inget socker eller e-ämnen (!). Eller undvika tv. Eller ha utvecklande aktiviteter. Och så frågar man sig ”för att?” och kanske svarar ”för att det är nyttigt för barnen”. Ja, det är det. Om man hade haft som projekt att få fram en lyckad människa hade det varit jättebra. Om man med föräldraskap menar ”kuvös för perfekta människor” så är det självklart så att man ska undvika allt socker, drilla barnen i klassisk dans och enbart läsa kvalitetslitteratur. Det är ju så man gör, med projekt. Man ser till att lägga ner arbete och tid för att slutprodukten ska bli som man vill. Fast, det är ju det där lilla kruxet: barn är inte en produkt."

Med vänlig hälsning/ej kuvös för perfekt människa

En veckas mammahäng





I går åkte mamma hem, swooosch sa det tydligen bara och så hade en vecka gått. Men vi har ändå hunnit med en del, en dag var vi till exempel på Olof Viktors och åt rent himmelsk lunch.




En annan dag åkte vi på Sigges första utlandsresa och hängde på Tivoli i Köpenhamn. Inser nu att det vore rätt kul om man fixade några "hej vill du fota oss?"-bilder när man gör såna här grejer, om inte annat så för att det är roligt att se hur alla i familjen växer/åldras medan åren går.




Vi har soffhängt en del, både med hundar och barn. Och mormorn har läst tusen böcker för Sigge.



Vi har besökt gamla vänner och fått sopplunch och finhäng och nästan ätit en katt.




Vi har varit ute med hundarna i trädgården (jag) och blivit vinkad till genom alla fönster runt hela huset (Sigge och mormor).



Och även om det bara var sol typ 1.5 dag av sju så lyckades vi köra förbi den här solnedgången i Häckebergasjön på väg till tåget i går. Mycket fin vecka trots att jag inte direkt har varit på mitt allra mest strålande humör. Men det är väl sånt som mammor accepterar och älskar en för trots allt, va? 

söndag 26 oktober 2014

Fredagskrönika! På en söndag!


Två dagar sent men vill ni läsa fredagens krönika så finns den i Kristianstadsbladet här och i Ystads allehanda här. Dela gärna om ni gillar'n! 

lördag 25 oktober 2014

Det är så härligt med mysiga hundpromenader i det vackra höstvädret. ELLER?


Om det regnar i dag också? Ja såklart. Om hundarna tycker att det är rätt okej med promenad i regnet eftersom de äntligen har fattat att de inte kommer bli utslängda varje gång vi tar ut dem? Ja, det också. Kul.

fredag 24 oktober 2014

Att vara gravid för andra gången

Stackars lilla bebisen utan namn, så himla åsidosatt utan att ens vara född. Med Sigge var det high life från start, ett eget namn (Baby Kenneth), en egen preggoblogg (PreggoPreggo) och konstanta googlingar på vad som hände i just den veckan jag var i. Med Sigge vaknade jag varje morgon och tänkte OMG! JAG ÄR GRAVID! Nu tänker jag knappt ens på det, förutom när jag ska klä på mig och inget riktigt passar. Men när kläderna är på och dagen igång så upptar det extremt lite av min tankeverksamhet.

Snälla, säg att detta är helt normalt och att jag kommer bli störtkär även i Sigges lillasyskon?

Ps: gick in i vecka 16 i dag och tyckte att jag kände bebisen?

Mamma är här! Vi har pysslat!